Dreambase

Igår vid 8-tiden tog vi taxin till Bhubaneshwar, vilket tog ca 2 timmar. Fräsch bil (finaste vi sett hittills i detta landet). Utsikten var inte riktigt lika fin, vägkanterna kantades av folk som satt o sket och duschade bort nattens smuts. Det var riktigt kyligt utomhus och vi förstår inte att folk inte fryser mer än de gör. Visserligen ser man en och annan indier med skidmask och vantar men de flesta har ett påslakan virat runt midjan och inget mer. BRRRRRR. Flyget gick i tid och var rent och fräscht. Vi flög till Hyderabad och mellanlandade där, folk gick av och på och sedan lyfte vi igen efter en halvtimma.

Vid 15-tiden klev vi ur planet i Bangalore. Vi var fortfarande osäkra om vi skulle stanna här eller fortsätta samma dag men vi chansade och fick tag i en billig biljett till Trivandrum 18.35 redan samma dag. Två Kaffe Latte och lite fika senare checkade vi in på samma flygplats som vi nyligen gått ut ifrån.

Vänthallen var hysteriskt varm med illaluktande dofter överallt samt en hysterisk kvinna i högtalaren som ropade ut ”FINAL CALL FOR …. ” i ett , i ett , I ETT!!!
När vi till slut skulle gå ombord på vårt flyg hann vi knapp ta en lättande suck från den hysteriska kvinnan förrän Tinna påbörjade en panikattack.
Planet vi skulle flyga med var ett litet, skruttit propellerplan som såg ut som något som knappt överlevt första världskriget. Tinna greppade ett fast tag om den den nerpackade papp-påsen, försedd med texten ”Get better soon”. Vi har inte sett flygvärdinnor visa kräkpåsar förut men på detta plan var det uppenbarligen en del av säkerhetsinstruktionen.

Flygresan gick dock riktigt bra och ingen av oss behövde begagna någon av påsarna. Vi såg en av de häftigaste solnedgångarna någonsin, ovanför fluffiga moln på ca 4000 meters höjd. Till höger hade vi en apelsingul/orange sol som höll på att gå ner och i vänstra fönstret en perfekt rund fullmåne. Otroligt coolt!

När vi landade i Trivandrum hade vi flygit 200 mil med 2 mellanlandningar och varit på resande fot i 12 timmar. Vi kände oss dock väldigt glada med vårt beslut att åka vidare direkt då vi kände den varma luften utanför flygplatsen. Stor skillnad mot kalla Puri!

Efter att vi hämtat ut vårt bagage kastade vi oss in i en taxi som skulle ta oss till Kovalam dit vi hade hittat ett intressant guesthouse. Gubben bakom ratten ville dock släppa av oss på ett annat lyx-hotell men vi ville vidare. Efter att ha kört några hundra meter längre stannar han och hävdar att han inte längre hittar till stället han lovat att köra oss till.
Vi stannar och en massa människor samlas runt omkring bilen och försöker prata chauffören tillrätta. Gubbfan vägrar dock och vill DESSUTOM ha MER pengar än vi kommit överens om. Förmodligen skulle han fått lite provision på första stället han stannade på. Hursomhelst, chauffören fick inte ett korvöre mer än utlovat och vi drog på oss ryggsäckarna och gick ner på stranden för att leta reda på hotellet.

En timma senare (efter att ha blivit guidade runt av 40 olika indier som alla ”visste” vart hotellet låg) hittade vi det till slut. Att kalla det hotell är lika fel som att kalla varmkorv för gourmet-mat. Men vi var dock rejält trötta och ville bara få lite sömn i oss.
Rummet och sängen var så jävla äckliga att ingen av oss ville ens duscha av oss innan läggdags. Runt sängen fanns ett fastspikat myggnät som en gång i tiden varit vitt fast idag var beigebrunt. Kuddarna luktade spya och hela natten låg vi på rygg för att slippa lukta på kuddarna.

Innan vi fick nyckeln till rummet var vi tvugna att skriva varsin självbiografi…..dvs ägaren ville ha i stor sett all information som fanns i våra pass samt visuminfo. Helt hysteriskt!
Vi var båda extremt trötta och har aldrig varit med om denna byrokrati innan, framförallt inte efter att vi betalat för rummet och sagt att vi bara ska stanna en natt.

Innan ”kontraktskrivningen” hade nämligen en man kommit in i rummet och sagt att han ville ha betalt i förväg för rummet. När vi morgonen efter ska checka ut och dra, säger receptionisten att han vill ha betalt (!!!!) Vi brusar upp och säger att vi redan har betalat. Han fortsätter att säga att vi måste betala för rummet och då kokar bägaren över. Vi fyrar av en kanonad av svordommar, slänger grinden efter oss och lämnar platsen utan att ha gett mannen ett korvöre.

Vi promenerar längst stranden och hittar ett mysigt och billigt guesthouse med havsutsikt. Vi checkar in och går därefter till ett helt underbart cafe och äter nygräddade småfranskor och dricker det godaste kaffet hittills på vår resa; kanelkaffe!
Kanelkaffet sattes dock i halsen när hela hotellpersonalen med ägare plötsligt står brevid bordet och undrar varför vi inte har betalat. Vi förklarar lugnt och sansat att det har vi visst gjort och beskriver tom utseendet på mannen som fick pengarna.
”Aha” säger ägaren och vet direkt vem vi syftar på. Mannen jobbar inte på hotellet utan försökte blåsa både hotellet och oss på hyran. En promenad senare träffar vi på ägaren på en motorcykel och hejar på oss. Han berättar att han har fått tag i den skyldige och fick pengarna tillbaks från honom.
*SUUUUUUCK & PUUUUST *!!!!

När vi igår hade landat var vi så jävla nöjda över hur smidigt flygresan gått över hela Indien. Inte hade vi trott att den jobbigaste biten skulle vara dom sista 300 m.

Ps. Jag hostar fortfarande och Tinna är lite risig….men vi är på god väg att tillfriskna! Dom kalla nätterna i Puri hjälpte inte direkt och hoppas att Keralas värme gör bättre för oss.