Dreambase

Inte så stor skillnad på våra tjejer i samma ålder, eller hur?

[flickr video=4993326388]

[flickr video=4975820343]

[flickr video=4995499844]

Fredagen den 20 augusti tog vi beslutet att åka till Västervik, 4 dagar innan beräknad förlossning. Jag hade inte haft några regelbundna värkar men i o m att Molly kom två dagar för tidigt, ville vi inte chansa och föda på vägen till sjukhuset.

På söndagskvällen runt kl 21.00 hade jag runt 6-7 minuter mellan värkarna och en timme senare 3 minuter. Plötsligt så var det bara 1 minut mellan två värkar och jag sa till Uffe ”nu börjar jag bli rädd”. Han ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma in. Strax efter vi anlänt, gick vattnet och efter dom undersökte mig, fick vi reda att jag hade öppnat mig 1 cm. Jag blev inte direkt förvånad fastän värkarna var ordentligt starka. När jag väntade Molly så hade jag ont ett bra tag innan jag öppnat mig.

Fram till nästa timme, tog värkarna fart på allvar och det gjorde ofattbart ont. Jag ville, liksom med Molly, föda utan droger och det fick jag äta upp. Dom närmsta 45 minuterna var dom mest smärtsamma i mitt liv. Förlossningen gick på raketfart. Från att jag öppnat mig 3 cm till att bebisen kom gick det endast 45 minuter. Barnmorskorna trodde inte sina ögon när jag skrek att ”bebisen kommer!!!! Jag tappar all fokus och skriker så högt att Uffe håller på att bli döv. Kanylen från handen släpper och det sprutar blod överallt och jag håller på att trilla ur sängen (detta minns jag inget av). Barnmorskorna blir nervösa att bebisen ska ramla ur sängen och beordrar mig att vända mig på rygg. Jag skriker ”ni rör mig inte” !!

Efter att jag till slut vänt mig om, tar dom bort lustgasen och jag blir helt förtvivlad. Dom säger åt mig att fokusera på vad dom säger och jag lyder blint varje krystning. Någon minut senare föds vår vackra tjej som mår förträffligt bra. Hon läggs på mitt bröst och Uffe får klippa av navelsträngen. Vi spricker båda upp av lycka när vi får se att det är en liten flicka som vi så innerligt önskat. Äntligen har vi fått vår Majken!

Allt gick hysteriskt fort. Vi kom in 23.30 och 01.21 den 23 augusti föddes Majken. Hon vägde 3365 kg och var 50 cm lång. Jag öppnade mig 1-10 cm på två timmar. Inte konstigt att smärtan var så intensiv.

Majken är en kopia av Molly när hon var nyfödd. Hon är så gudomligt fin! Efter ett par dagar på bb så upptäcker man att Majken har gulsot. Det är inte alls ovanligt hos nyfödda men i o m att vi har olika blodgrupper, blir det svårare för henne att bryta ner bilirubinet som bildas. Hennes värden var lite för höga så hon får ligga i en speciell ljusbehandlingsmaskin som gör att bilirubinet utsöndras via urin och avföring. I två dygn låg hon fast på rygg i en sele och jag fick bara ta upp henne vid matning. Värdena blev inte bättre så jag och Majken fick flytta upp till Neonatalavdelningen som har mera effektiva ”solarium”. Ljuset var så stark att hon fick ligga med ögonbindel på sig.

För mig var det otroligt svårt att släppa ifrån mig Majken och se henne ligga i maskinen utan att kunna ta upp henne. Personalen var helt fantastiska och tröstade mig med att hon inte led eller hade ont. Jag fick ligga i ett rum brevid Majken och jag blev rejält ompysslad och omhändertagen av denna underbara personal. Efter ett dygns behandling, gick hennes värden äntligen ner och en vecka från att vi kom till förlossningen, fick vi äntligen åka hem!

Denna vecka var väldigt omtumlande för oss alla. En kaskad av blandade känslor översköljde oss. Från ofantlig lycka över att få en välskapt och vacker liten tjej till att överösas med oro och ängslan över hennes hälsa.

Dagen som Majken föddes, friade Uffe till mig!! Han hade tillsammans med Molly valt ut dom finaste ringarna jag sett och jag sa självklart JA!

Idag mår Majken bra och har stadigt gått upp i vikt. Hon är en lugn och harmonisk tjej som anpassar sig till varje situation. Molly tycker jättemycket om sin lillasyster och förser henne med allt från napp, juicekopp och hårborste haha. Jag trodde aldrig att en bebis kunde vara så lugn och harmonisk 🙂 Vi älskar våra tjejer till döds och jag kan inte förstår vad vi gjort för att förtjäna dom!

Se alla bilder här!