Dreambase

Som vi förespådde blev det en väldigt jobbig resa på totalt 44 timmar. Resan inleddes med en 2 timmar försening i Goa till Bombay. När vi väl kom fram till Bombay blev vi stillasittande i 9 timmar på flyget till Milano. En extremt seg flygning där jag lyckats få en trasig flygstol som inte gick att luta bakåt. Innan vi hade bestämt oss för att resa till USA hade vi kollat upp på internet om visumregler och dyligt. I och med att vi är svenska medborgare har vi rätt att stanna i landet i 90 dagar utan visum. Med detta i baktanke var vi lugna med att resa dit. På flygplatsen i Bombay hade vi turen att hitta en Lonely Planet om USA. Och tur var väl det! Det första vi läste var att vi var tvugna att ha en returbiljett ut ur landet för att ens kunna komma in i USA. Med stressande svettpärlor i pannan kom Uffe på en brilliant ide. Vi tog oss till närmsta internetcafe och bokade en bussbiljett från San Diego till Tiuana i Mexico. Biljetten kostade oss 80 spänn och vi kunde pusta ut!

Vi kom med flyget till Milano och när vi landande där kändes det som om vi var på Grönland…dvs det var otroligt kallt. Vi tog varsin (svindyr) italiensk baguette med parmaskinka och mozarellaost som smakade himmelsk.

När vi skulle gå ombord planet till New York uppstod det milt sagt stora problem. Inte nog med att planet skulle lyfta om 15 minuter, vi lyckades stoppa upp hela kön eftersom biljetten till Mexico inte gällde som ”returbiljett”. Vi fick gå bakom kulliserna och prata med chefen för incheckningen. Hon förklarade att biljetter till grannländerna som Canada, Mexico och Karibien inte kan användas som en returbiljett. Personalen rekommenderde oss att uppsöka närmaste resebyrå och inhandla en annan biljett. Flyget skulle vi då naturligtvis missa.

Vi var lyckligtvis väldigt lugna och förklarade att vi inte visste om dessa regler. Hon verkade tursamt känna sympati med oss och sa att vi själva skulle få förklara vårt dilemma för den amerikanska passkontrollen. Med detta i ”bagaget” satt vi 9 timmar och övade på en rationell förklaring. Vi målade upp värsta scenariot att vi var tvugna att resa tillbaka till kalla Italien och förlora alla våra flygpengar.
Att ”ta dagen som den kommer” har ibland sina nackdelar *suck*.

9 timmar senare landande vi i Fort Lauderdale och var milt sagt två nervvrak. 5 minuter senare hade vi båda passerat passkontrollen utan att säga ett pip. I passet fick vi en stämpel som garanterade oss 3 månaders uppehållstillstånd *yay*. Vad sjutton hände?

I JFK var vi tvugna att byta byggnad för incheckning vilket innebar en 5 minuters löpstrecka med flippfloppsandaler i snöstorm. Det var så jävla kallt att jag nästan tappade andan. Väl inne i byggnaden fick vi genomgå flera säkerhetskontroller och vi var inte lugna förrens vi satt på planet till Fort Lauderdale. Vi blev dock sittande i planet ett bra tag då vingarna hade frusit till is och behövdes värmas upp. Vi landade med 2 timmars försening i ett tornado-drabbat Florida.

Ni hörde rätt, storm och regn öste ner och på tvn såg man hustak bortslitna av en tornado som skulle passera Fort Lauderdale under natten. Inte sant, tänkte vi!

På flygplatsen blev hämtade av världens raraste Lisa (som faktiskt jobbar på flygplatsen). Det visste förstås inte vi när satt och berättade om våra resebrydderier. Hon bara skrattade och tyckte att vi hade haft stor tur med oss!

Lisa bor i ett fint och tryggt område med närhet till stranden. Hon och henns man har just separerats och hon bor i en stor villa med härlig poolterass och stor segelbåt som ligger i kanalen 15 meter utanför köket. Vi har fått ett eget rum (!!!!) med en gigantisk säng, idotstor teve och egen toalett & dusch. Lyxigt värre!
Lisa är urmysig och är väldigt generös av sig. Vi får äta vad vi vill ur hennes kök och vi får vara hemma i huset medans hon jobbar. Hon har tom lämnat en nyckel så vi kan komma och gå när vi vill. Vi köpte lite indiska saker till henne (kuddfodral och rökelser) som kanske är i minsta laget men hon blev iaf jätteglad.

Samma kväll som vi anlände hade även en tjej från Australen anlänt till Lisa. Hon hade ett läckert namn; Skye och sov bara över en natt då hon skulle vidare till Peru. Vi hade urkul ihop och satt uppe hela kvällen och drack rödvin och utbytte reserfarenheter.

Idag är det Valentines day i USA som är en stooor händelse. Vi ska ta oss till en stort matvaruhus (som jag har längtat till! Tänk att få gå omkring bland miljontals matvaror och välja ut en massa goda grejer) för att inhandla ingredienser till kvällens måltid: svensk husmanskost 😀

PS. Vi har inte skaffat Amerikanska simkort ännu så bästa sättet att nå oss är genom Uffes svenska mobilnr +46707182008

Visa alla bilder!