Dreambase

Sent igår kom vi tillbaka från tre intensiva dagar i Orlando. Två vuxna människor som blev barn på nytt 😀
I tisdags tog vi flyget till Orlando och landande tidigt på morgonene. När vi checkade in på hotellet och skulle registrera vår närvaro för TimeShare-träffen blev det ett stressigt springande mellan receptionen, frukosten (som precis skulle stänga och vi var aphungriga) och receptionen för lägenhetsvisning. Vi var nämligen tvugna att lämna diverse vouchers till alla möjliga ställen för att få checka in och äta frukost. Väl klara åt vi den minst prisvärda frukostbuffe vi någonssin satt i oss. Allt var i stort sett socker med olika smaker, inte undra på att amerikander ser ut som de gör 🙂

När vi ätit upp tyckte vi att det var lika bra att få timeshare-visningen avklarad så fort som möjligt så vi tog första möjliga tid. Efter att ha virrat runt en kvart per fot kom vi på att det kanske var bäst att ta en taxi till deras huvudkontor. Killen på hotellet hade sagt att det var ”really close” men eftersom ingen i detta landet använder apostlahästarna så hade han ju naturligtvis menat att det var nära med bil.

Väl framme bjöds det på bröd och fika och efter en liten väntestund påbörjades hjärntvätten. Det hurrades och applåderades åt vänster och höger och det var ingen tvekan om hur FANTASTISK hela ideen var. Jag har aldrig deltagit på ett mer skrämmande möte. När mötet väl var över och vi hade sett 180 powerpoint-bilder på hur fattiga amerikaner kan fullfölja sina drömmar (för endast 3000kr i månaden får man möjlighet att under EN vecka per år få RABATT på utvalda hotell). Många verkade uppriktigt intresserade av ideen, varför får vi nog aldrig reda på. En del är bara födda på fel sida, alternativt tappade tillräckligt många gånger. I slutändan skulle det kosta oss 180.000 SEK att få semestra 1 vecka per år till rabatterade priser. Naturligtvis betalar ingen denna summa kontant utan tar det hela på kredit, dvs ca 3000kr i månaden, helt galet.

Efter att vår försäljare tillbringat fem timmar med att försöka övertala oss kom hennes chef och satte sig ner för att ”seal the deal”. Vi förklarade för honom (på vårt mest ödmjuka sätt) vilken dålig idee allting var och varför vi inte tror på att betala på kredit. Han var uppriktigt besviken och vår försäljare spelade förkrossad vid hans sida.
Sedan kom det en tjej som ville intervjua oss om hur vi hade blivit behandlade under dagen, vi andades ut och tänkte att nu är vi snart klara. Efter 5:e frågan ville hon erbjuda oss en bättre deal än vi tidigare fått. Vi tackade irriterat nej och drog därifrån. Vi hämtade upp vår lön för mödan på deras kontor i form av 152 friska dollar (ca 1000kr) som oavkortat skulle gå till Disney World.
CHA-CHING!!!

På kvällen åkte vi ner till Disney Downtown, åt en hamburgare och revben på Planet Hollywood och gick omrking på området. Vi var inne på en gigantisk Virgin Records-affär och en affär som hade otroligt mycket autografer från kändisar , alltifrån George Bush till Star Wars-skådisarna. Vi åkte hem relativt tidigt för att vara utvilade inför morgondagens Magic Kingdom-besök.

Visa bilder