Dreambase

Vi äter frukost som mormor återigen tillagar. Idag fick vi prova en ny rätt som var en typ av kall pasta-röra med pickles, lök och rökt skinka. Jag drog på röran på mackan och njöt av den godaste kopp kaffe jag smakat. Vi möter därefter vår guide som tar oss på en 5-minuters promenad till platsen där hästarna står. Vi möts av en osannolik vy över Vinales dalar. Jag står helt stilla, totalt paralyserad av den magnifikt bländande naturen. Vi hoppar upp på hästarna och min häst vill gå först fram mest hela tiden. Naturen är sagolikt vacker och det känns otroligt läckert att se den från en hästrygg. Vår trio travar på mot en lokal tobaks- och kaffeodlare. Killen som äger farmen är i vår ålder och ser ut som en stereotypisk bonde från 60-talet med stövlar och stråhatt. Han hälsar oss välkomna och gör oss en drink från en avhuggen kokosnöt med rom, sirap och färsk grape-frukt i. Ingen av ingredienserna är någon storfavorti hos mig men drinken smakade jättegott. Vidare rullar han oss en cigarr och det känns inte helt fel att sippa kokosdrink just här och nu med en färsk cigarr i handen. Han visar oss runt på plantagen men vare sig bonden eller guiden kan någon engelska så vi försöker göra vårt bästa för att förstå vad de säger.

När vi sedan är åter på hästryggen berättar Uffe hur hästrädd han är, *asgarv*. Jag har märkt att han sett något stel ut när jag försökt få min häst att gå lite fortare fram. Och han ser extremt koncentrerad ut på sadeln och svarar endast kort och koncist vid tilltal. När min häst sedan stannar upp precis framför Uffes häst tror jag att jag ska garva ihjäl mig. Min häst passar nämligen på att ”göra stort” och eftersom Uffe inte vet hur han ska stoppa sin häst, kör han sitt ben rakt in i min häst och får hästskit över hela brallan, hahahah. Jag tror jag dör av skratt men slutar tvärt när jag ser en surmulen Uffe bakom mig. Han säger högt ”DET DÄR GJORDE DU MED FLIT!!” och jag försöker tänka ut vad oddsen är att detta kan hända i verkligheten.

Resten av utflykten hör jag Uffe, muttrandes bakom mig, försöka få hästen att gå dit han vill. Ibland bestämmer hästen sin egna väg in i ett snår som resulterar i att Uffe får rivmärken över hela armarna. Trots detta är vi på strålande humör och skrattar mest åt varandra. Denna utflykt har gjort resan till Vinales värt alla timmar i bussen och är bland det bästa vi gjort under dessa 6 månader på resande fot. Efter 4 timmar på hästryggen kan vi knappt ta oss ner på marken. Vi har så infernaliskt ont i knän, vrister och rumpa att vi får minne av utflykten i flera dagar efteråt.

Se alla bilder här!