Dreambase

Jag testar mamma & pappas tålamod och bajsar ner hela mig (kl 05.00) så att jag måste duscha av mig! Jag blir dock väldigt nöjd efteråt 🙂

Idag fyller Molly 1 månad och det firades tillsammans med farmor och farfar som kom på besök. Molly överöstes med presenter men allra finast var tröjorna och strumporna som farmor stickat! I och med att vi har lite begränsat med utrymme så spenderade vi kvällen hos mormor och morfar. Det blev en massa prat och god mat 🙂

Visa alla bilder!

Spjälsängen har stått tom sedan vi kom hem från BB. Vår lilla tjej tycker inte om att ligga i den utan vill vara med mamma och pappa hela tiden. En morgon var jag tvungen att lägga ner henne en kort stund, blev jag så förvånad när inget skrik kom. För att göra det lite roligare att ligga i spjälsängen har vi inhandlat en tummen-mobil med spelande godnattvisa. Denna gillar hon skarpt och kan tom ligga och le mot dom små figurerna som hänger i mobilen.

Igår var vi på BVC och mätte och vägde vår lilla tjej. Eller liten och liten…Molly har ökat rejält i vikt och väger nu 4050 gram och växt till hela 54 cm!! Vi har redan fått lägga undan kläder som hon längre inte kan ha 🙂 När hon inte äter, gillar hon att suga på hennes gosiga lilla tumme!

Här är lite bilder från julafton och kvällen innan Molly kom till världen. Inez lyckades konfiskera julskinkan inte mindre än två gånger (!!!) och blev påkommen med att smaska i sig den under köksbordet, asgarv.

Se alla bilder här!

Molly vet inte om hon ska nysa eller gäspa …

Nu börjar vi sakteligen komma in i någon form av rutin hemma. I och med att vi stannade kvar på b.b några extra dagar pga amningssvårigheter, har vi bara haft Molly hemma sedan nyårsafton. Hon har haft lite svårt att ta till ena bröstet i början (fick mjölkstockning) men nu verkar det ha lossnat. Hon är en väldigt snäll liten tjej som inte gråter i onödan. När hon gör sig hörd är det oftast av en anledning; blöjbyte, mer mat eller inte redo att sova ännu. Det känns skönt att kunna trösta henne snabbt när hon börjar bli ledsen. Hon är väldigt sällskapssjuk av sig och vill helst inte lämnas ensam. Hon vill vara med oss hela tiden oavsett om hon är vaken eller sover. Hon har en stark egen vilja och vill gärna hjälpa till med hennes små söta händer. Uffe får hålla hennes händer när hon ska ammas för hon vill gärna styra och ställa själv. Hon har även en förmåga att vilja ”gömma” sig bakom sina små händer när hon blir matad.

Inatt var hon och Uffe uppe och kollade på hockey. Det blev ganska sent så just nu ligger hon fortfarande och snarkar fast klockan slagit 12. Idag är det dags för veckobadet och mormor och morfar kommer förbi med en badbalja som vi haft i familjen sedan Åsa (storasyster) var liten bebis. Navelstumpen lossnade i förrgår och det ser fint ut runt naveln. I veckan väntar vi på en remiss för att ta bort hennes lilla ”trollöra” (det är en liten utväxt hon har brevid örat).

Här kommer lite bilder som nyss är tagna!

Se alla bilder här!

Förvärkarna tog fart natten till julafton. Vi sov inte många minuter den natten men kunde ta igen det på morgonen när värkarna avtog. Julaftonen och juldagen spenderades hos mamma och pappa med mina syrror och deras familjer. Härlig jul med syskonbarn springandes överallt. Rut träffade tomten för första gången och hajade direkt att det var morfar. Rätt bra jobbat med tanke på att hon är 2.5 år.

Mina värkar fortsätter ganska regelbundet och Dahlsbröderna (Mollys kusiner) är i extas och frågar i ett när bebisen ska komma. Den måste komma innan vi åker hem ropar dom i kör.
Natten till den 26:e dec sätter förlossningsarbetet igång på allvar. Jag har ca 5 minuter mellan värkarna och borde väl ha förstått att någonting är på gång. Uffe vill att vi ska åka in till sjukhuset men jag envisas med att stanna hemma. 04.00 får jag nog och ringer till förlossningen som tycker vi ska komma in för en kontroll. Vi bor väldigt nära sjukhuset och är där inom 10 minuter. Dom kopplar upp mig och läser av hjärtljudsfrekvensen samt styrkan på mina värkar. Värdena visar att allt är som det ska vara och efter det undersöker barnmorskan hur öppen jag är. När hon säger att jag har öppnat mig 0 cm, dras rullgardinen ner och jag känner mig totalt nersänkt. Här går jag i idiotiska värkar och barnmorskan säger att det kan ta upp till 2 veckor innan bebisen kommer.

Vi tar vårt pick och pack och åker hem igen. När vi kommer hem ökar smärtan radikalt. Vi är båda fullständigt övertrötta efter att inte sovit på två dygn och jag känner en total hopplöshet inom mig. Dom närmaste 4 timmarna har jag ca 1-2 minuter mellan värkarna. Smärtan är omänsklig och det känns som om jag ska klyvas i två delar. När klockan slår 09.00 säger jag till Uffe att situationen är totalt ohållbar. Jag håller på att dö!! Plötsligt känner jag hur någonting ”knäpper till” inom mig. Jag blir livrädd men Uffe säger i sitt lugnas (sovande) tonläge ”det här har jag läst om”. Jag tror det är vattnet som gått. Jag som är dygnsur av svett har ingen aning om vad som är vad och bestämmer mig för att ta ett bad. I badet får jag ingen vila och värkarna går in i varandra. Plötsligt känner jag ett enormt tryck i mig och jag skriker till Uffe ” Nu kommer bebisen”!!

Nu får Uffe eld i baken och fullständigt irrar omkring i lägenheten. Jag har så jävla ont att jag knappt kan gå, ännu mindre klä på mig kläder eller packa ihop några saker. Jag skriker till Uffe att vi måste åka NU!! I bilen lägger jag mig i baksätet på alla fyra och Uffe trampar gasen i botten. Han tvärnitar framför förlossningsentren och jag krälar fram till dörren.

När vi äntligen får syn på en barnmorska, skriker jag ”HJÄLP, ge mig morfin eller snitta upp mig nu”! Dom tar mig till en förlossningssal och ber mig lägga upp mig på britsen. Jag tänker i mitt hysteriska sinne ”Förstår ni vad ni begär av mig”. Dom undersöker mig och konstaterar att jag är helt öppen och bebisen är bara några cm från att komma ut. Barnmorskan förklarar att det är alldeles för sent för någon smärtlindring utan jag får nöja mig med lustgas. Jag som inte har haft någon paus i värkarna, fullständigt suger i mig lustgas. Uffe försöker ta bort den ifrån mig då han ser att bebisens hjärtslag blir svagare och svagare av inhaleringen. Jag spottar och fräser åt Uffe och rycker tillbaka min nyfunna bästa vän.

55 minuter från att vi kom in (10.40) krystar jag fram en högskrikande trollunge med korpsvart kalufs. Jag hör långt borta hur Uffe säger ”Det är en flicka”!! Uffe får klippa navelsträngen och vi gråter av lycka. Jag får Molly på bröstet och vi blir störtförälskad i henne från första stund!

Se bilder på Molly här!