Playa Ancon
tinna | 24 mars, 2008Våra dagar i Trinidad har varit väldigt varma så idag bestämde vi oss för att åka till stranden. Playa Ancon ligger cirka 10 minuters bilväg söder om Trinidad. Vi hade inga direkta förväntningar då Lonely Planet knappt skrivit något om den. VI betalade taxichauffören hans 20kr och promenerade mot vattnet. Sanden är vit, vacker och förvånandsvärt ödslig. Playa Ancon är ett par kilometer lång och har inte direkt många solstolar på sig. Det finns ett fåtal all-inclusive-hotell på stranden och det känns obekant att se en sådan fin strand med smaragdgrönt vatten utan tusentals solstolar och parasoller. VI hittar två plastliggstolar och lägger oss och gassar. Det är riktigt varmt men vindbrisen underlättar läget för oss. Ett par timmar senare dyker fler solälskare upp men stranden är lång ifrån full. Efter ett dopp i ett 27-gradigt vatten, sätter vi oss på en liten utomhusbar och beställer lunch.
Efter ett fatalt misstag i Havanna då vi beställde varsin vidrig kycklingrätt (som såg ut som en skål med ben i, se bilder) har vare sig Uffe eller jag varit sugen på kyckling. Uffe beställer alltid vegetariskt och jag fiskrätter på Casa Particulares. Men denna dagen känner vi oss modiga och delar på en kycklingrätt med ris som servitören lovar är vitt kött utan några ben. Första tuggan jag tar blir i ett broskben och jag får kväljningar, Shit! Nu kommer jag aldrig kunna äta kyckling mer, blä. Vi betalar för oss och köper istället varsin ost och tomat-pirog på stranden. I min andra tugga får jag dra ut ett svart hårstrå ur pirogen, blä blä. Vid detta laget har jag ändå ingen matlust och dricker hellre vatten. Maten är alltså inte anledningen till att du vill resa till Kuba, hehe.
När vi kommer hem tar vi oss en välförtjänt dusch och Uffe upptäcker att hans axlar är rejält brända. Jag baddar på lite av Kerstin Florian after-sun gel och vi klär på oss för att gå ut. VI sätter oss på en pitoresk uteservering med utsikt över Trinidads alla hustak och njuter av live-musik med salsarytm. Min mojito smakar äntligen normalt (efter att jag beställt en svag sådan) och Uffe sippar kubansk öl. Livet känns rätt bra 🙂