Dreambase

Skratta är skoj!

Efter mycket om och men slocknade Molly till slut i mitt knä … 04:26 🙂

Wget är något jag saknar i OS X efter att ha jobbat ett tag i linux. Curl funkar ibland med wget är alltid wget så därför bestämde jag mig för att lägga in det istället. Såhär gjorde jag;

1. Hämta hem wget kompilerad för OS X här
2. packa upp innehållet till temporär katalog.
3. kopiera wget till /usr/bin och wget.1 till /usr/share/man/man1 , wgetrc vet jag ärligt talat inte vart den ska så den hoppade jag över 🙂
4. öppna upp ett terminal-fönster och kontrollera att wget fungerar, det bör det göra.

Molly vet inte om hon ska nysa eller gäspa …

Fredagen den 26 december , kl 10:40 kom vår efterlängtade Molly. 49 cm lång och 3515 gram.

En utmaning skickades till mig av Dennis Molander (en gammal arbetskompis på Saab i Trollhättan). Utmaningen bestod i att svara på 4 frågor och posta dem i sin blog.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista (idag).
1. Äta lasagne
2. Fila på jobb-ansökning till KLT
3. Ringa och snacka med en polare
4. Se Susanna Kallur springa 100m häck
5. Bevaka lite tradera-auktioner
6. Se ett avsnitt av Weeds

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jobbade på Saab (med Dennis bl.a) och utbildade mig till linemekaniker. Sprang nog mycket på Gransäter och bodde i en liten etta på Österlånggatan. Hade en alkis till granne som jag bråkade med ganska ofta. Spelade mycket Nintendo och umgicks mest med Patrik. Hade redan då hållt på med Dreambase ett bra tag och hade storslagna planer för den 🙂

Ställen du bott på?
Vargön, Åsaka, Trollhättan, Skellefteå, Stockholm, Västervik

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1) Resa världen runt med alla vänner, sedan göra om samma resa med släkten.
2) Köpa ett hus i varje land jag älskade på resorna.
3) Skaffa många barn och låta dem se världen.
4) Starta ett eget företag men det jag älskar att göra.

Inte många av mina polare bloggar så vette sjutton vem jag ska skicka vidare till ?

Natten mot idag, fredag, väckte Tinna upp mig och berättade lyriskt att hon känt den första sparken i magen. Det här var den första gången hon känt något från den lille och även om jag försökte lägga handen på magen, lyckades jag aldrig känna någonting. Orättvist tänkte jag, grymtade till och somnade om med vetskap om att det är nu det börjar!

I tisdags var vi på ultraljudsundersökning nere på mvc och fick för första gången se lillen/an sparkas och boxas. Läkaren vi hade var dock lite ointresserad och vi blev lite besvikna över att först ha sett så många fina bilder på krabaten, för att sedan få en bild med oss hem som ser ut som ”The Punisher”, jämför och avgör själva 🙂

Daniel kom och plockade upp oss vid 3-tiden och körde oss till hans casa som ligger ett par km bort från Krisitien och Ray. Hemma hos sig hade Theresa lagat lassagne som hon bjöd oss, hennes brorsa med fru samt polarna som bor i huset brevid. Alla var väldigt nyfikna på vår resa så födelsedagspresenten kom lägligt till hands och vi kunde visa några bilder. Dom bor i ett litet med väldigt mysigt hus nära en insjö. Vi blev bortskämda med gott käk och dryck och satt uppe sent och pladdrade om välfärdssystemet i respektive länder. Vi blev totalt chockerade av deras berättelser. Theresa hade en gång fått en fiskkrok i benet, var tvungen att besöka läkaren för att ta en stelkrampsspruta. Då hon inte har någon sjukförsäkring (hennes jobb erbjuder inte det) fick hon betala närmare 10 000 kr för det. Daniel, som har sjukförsäkring (som han betalar 3000kr/mån för) var tvungen att operera blindtarmen men fick ÄNDÅ betala 9 000 kr. Helt sjukt system! Dom betalar lika mycket skatt som vi dvs ca 30 % men deras moms på varor är betydligt lägre, ca 7% jämfört med våran 25%. Men vad hjälper det med billiga kylskåp när du inte har råd att gå till läkaren. Dessa härliga människor tillhör dessutom den amerikanska medelklassen (!!!) så då kan man fråga sig hur dom fattiga överlever? Hur som helst, hade vi en riktigt trevlig kväll med mycket skratt. Alla i rummet ville tillslut flytta till Sverige haha och vi hälsade dom varmt välkomna 🙂

Vi vaknade upp vid 10 snåret, käkade frulle och följde med Kristina till en utomhusblomsterhandel. Hon skulle köpa galet med mulch som hon skulle lägga över sina rabatter. Jag fick träna upp mina biseps och benmuskler medans vi kånkade på ett femtontal påser (1000 liter) nerför trapporna till trädgården.
Senare på eftermiddagen kom Daniel och Kristina (Kristines barn) förbi för att grilla och dricka bärs. Innan maten, gick vi ut på en liten promenad runt sjön med både Kristines och Daniels hund. Små flygplan flög över oss hela tiden, det ligger tydligen en liten flygplats precis runt kullen. Omgivningarna påminner om Sverige och vi behöver verkligen få lite påminnelse om hemma nu känner vi efter att ha hattat runt i bandit-länder ett tag. Sjön är inte speciellt stor men räcker för att folk ska ge sig ut och fiska eller paddla kanot.
När vi kom tillbaka, satte vi oss på altanen och pladdrade gamla minnen. Vi har gått igenom ett antal fotoalbum från förr och skrattat åt hur roliga alla såg ut för 15 år sedan. Vi grillade lax och stek på grillen ute på altanen. Till köttet åt vi potatissallad, coleslaw och sallad. Mitt i maten fick vi syn på en tvättbjörn i trädet närmast altanen. Han hade suttit där uppe ett tag men när han märkte att han fick all vår uppmärksamheten på sig var han snabb att klättra ner igen. Djurlivet här är verligen skiftande och vi kunde även se en sköldpadda i vattnet nedanför. Det kändes roligt och lite konstigt att träffa alla efter så många år. Daniel och Theresa lovade att hälsa på oss i Sverige och vi lär def. komma hit fler gånger!

Se bildspelet här!

I morgon flyger vi ut från Guatemala via huvudstaden, Guatemala City. Just nu befinner vi oss i Antigua, 25km ifrån flygplatsen. Vi flyger till New York för att hälsa på mina släktingar och beräknar landa på Newarks flygplats 23:29 lokal tid. Vi känner båda att Guatemala är ett för osäkert land att resa runt i och har bestämt oss för att snabbt lämna landet. Att resa tillbaka till Mexico via buss är totalt otänkbart (för snurriga vägar) och biljettpriserna med flyg är dyrare än vad vi förutspått. Vi bestämmer oss istället för att åka norrut mot New York för att hälsa på mina släktingar på mammas sida. Vi kommer troligtvis bara vara där ett par veckor för att sedan kanske bege oss till Kanada (det är ju hockey-VM där nu) 😛

Vi promenerar tidigt till busshållplatsen i Cancun. Bussen går 9.00 och vi är i god tid. Medans vi sitter och väntar på vår buss kommer en amerikan fram till oss. Han undrar om vi har telefon och adressuppgifter till hans ambassad i Cancun. Han har nämligen tappat bort sitt bagage i en buss på väg till Cancun. I väskan hade han pass, kreditkort och alla pengar. Vi hittade den amerikanska ambassaden i vår guidebok och lämnade honom överlycklig med lite pengar och en flaska vatten. Dagens goda gärning!! Färden till Chichen Itza tog drygt tre timmar i en bekväm buss med bra AC. Dock visade dom filmer på högsta volym (givetvis dubbade på spanska) så vi knappt kunde höra vår egen musik i hörlurarna *suck*.

Chichen Itza är en Maya-by fylld med stentempel, pyramider och ruiner. Den största pyramiden, El Castillo, är en av de sju nya underverken. Vi blev hänförda av de mäktiga synerna och mystiken som ligger över området. Det känns exotiskt att vandra omkring mellan pyramider mitt i djungeln och vi kan verkligen föreställa oss hur Maya-befolkningen levde under sin tid (vi har ju sett Mel Gibsson ”Apocalypto” 😉 . Liksom dåtidens egypter använde Maya-indianerna sina pyramider till begravningsplats. Många av templena användes som offerritual-platser och det var många avhuggna huvuden som rullade nedför de höga stentrapporna. Längst ner på El Castillo-pyramiden gestaltar sig två ormhuvuden som är väldigt välbevarade. Två gånger om året faller solen på pyramiden på ett sådant sätt att skuggan bildar en ringlande orm på trappan. När Maya-folket såg ormen förstod de att en ny årstid hade inletts. Vi gick runt på området i 3-4 timmar och överallt satt folk och sålde helt fantastiska hantverk. Vi köpte lite souvenirer som inte var alltför tunga att bära med i ryggsäckarna. Dagens hetta var förmodligen den varmaste vi upplevt på denna resa. Luften stod helt stilla och solfan vägrade gå i moln. Vi är vid det här laget vana vid hög värme men detta var i en klass för sig. Det kändes som i en bastu och svetten droppade ner på våra skor. Till slut fick vi nog och vi gick och satte oss och åt var sin taco-talrik (hjälp vad maten är god här!!!).

Klockan 17.10 tog vi bussen vidare till Merida där vi ska spendera två nätter. Resan tog ca två timmar och Tinnas huvud höll på att sprängas eftersom ljudet på filmen inte heller nu gick att stänga av. Vi hittar ett hostel i centrala delen av byn, Nomadas hostel, som har ett väldigt enkelt men säkert boende. Många andra resenärer finns redan här, vissa lär sig dansa salsa, andra har letat upp en hängmatta och bara slappar. I morgon ska vi utforska Merida.

Se alla bilder här!

Nu har vi skaffat ett nytt telekort och nr ar +52 1 9981 3184 25
Vi aker pa en tre veckors bussturne fran och med imorgon. Vi kommer dock enkelt kunna nas via epost och mobilnr. Tidsskillnaden mellan Mexico och Sverige ar 7 timmar. Dvs nar kl ar 19.00 hos er ar den 12.00 hos oss! Onska oss lycka till 😀

Vi kommer fram till vad som först verkar vara ett riktigt risigt hostel som kostar 250 pesos per natt inklusive frukost (internet, eget badrum med kylskåp). Vi går med skeptiska steg till byggnaden (som ligger 2 kvarter bakom receptionen). När vi ser rummet blir vi dock positivt överraskade. Rummet är rent, fräsch, säkert och luktar faktiskt helt okej. Säkerhetsskåp ingår dessutom!! Vi slänger oss i sängen och somnar innan huvudet landar på kudden. 5 timmar senare skakar Tinna liv i mig och vi går ut till en mataffär för att handla lite käk. Matvarubutiken är stor och påminner om ett amerikanskt supermarket med ett stort utbud av varor. Vi handlar hem vatten, oliver, salami, bröd, ett sex-pack Corona, lime och chips med chili-smak. När vi kommer hem skivar vi upp limen och lägger den i ölen. Vi sätter oss på trappan utanför och ska just avnjuta chipsen när vi inser att tungan håller på att brinna upp. Chipsen är otroligt starka! Här finns inget utrymme för frosseri. Ett chips i minuten, max! Kvällen spenderas i trappan med en massa skitprat. När vi väl lägger oss sover vi otroligt bra, enligt Tinna har hon inte sovit så bra på två månader (sedan vi bodde hos Lisa i USA).

På morgonen går vi till receptionshuset där vi ska äta frukost. En trappa upp finns matsalen med ett buffebord med flingor (SOCKER i överdos), kaffe och rostmack med marmelad. Vi bestämmer oss för att gå upp på tredje våningen och göra egna pankakor i husets gemensamma kök. När smeten är gjord och stekpannan är på plattan upptäcker Tinna att mjölet är avsett för att göra tjocka amerikanska pannkakor. Jävla färdiga amerikanska lösningar. Här försöker man göra pannkakor från scratch men misslyckas pga att allt ska vara så ”snabbt & enkelt”. Med pannkakssmeten i diskhon sätter vi oss och äter. Våra blickar dras till en plansch som sitter på väggen. Den gör reklam för paketbussresor inom Mexico, Guatemala och Belize. Det verkar vara en riktigt intressant ide och vi hugger på förslaget direkt. Vi lämnar Cancun den 22:a april och åker på en tre-veckors turne i 8 städer. Vi kommer bl.a se forna maya-tempel, djungel-trekka, klättra på vulkaner och besöka små byar fyllda med mexikansk konst- och textilhantverk.

Se alla bilder här!

Vi fick uppleva en lååång natt på Orlando Airport. Vi landade runt 21:00 lokal tid och dom flesta restauranger och butiker var stängda vid det laget. Vi hämtade ut vårt bagage och gick direkt till Starbucks Coffe och beställde en Cafe Latte med fikabröd. Det är något visst med Orlandos flygplats. Den är riktigt mysig med sina färgglada Disney-butiker och inomhusfontäner. Det känns inte som om man är på en flygplats utan snarare i en mysig liten stad med alla tänkbara bekvämligheter. Man behöver inte använda apostlahästarna alltför mycket eftersom rullbanden finns överallt och monorails tar en till gaterna. Vi valde ut vår sovplats på en träbänk med fotöljer. Jag satt uppe hela natten och nyttjade det trådlösa internetet medans Tinna slumrade av och an på träbänken. Vid 05-tiden kunde vi checka in vårt bagage och tog monorailen till vår gate. Väl där hittade vi ett riktigt schysst frukost-ställe (som inte hade alltför många kunder då McDonalds låg precis brevid) där jag åt en kalkonbaguette och Tinna tog en rostbiff-macka med cream cheese. Vi handlade lite småsaker i butikerna (tidningar, hörlurar, batteriladdare, kylskåpsmagneter etc). Vi satte oss och såg på CNN tills vi fick gå på planet. Vi flög med Jetblue Airways som har tv-skärmar vi varje säte med ett 40-tal kanaler att välja på. Vi såg filmen Juno som var grymt bra och skrattade så vi fick ont i magen av NBC´s ”Most outrageous moments”. Tinna var fastklistrad vid Food Channel och jag såg Tomb Raider.

Vi landade i Cancun på morgonen och hade idiotiskt nog inte planerat någonting. Inga pengar växlade, inget boende och ingen koll på hur vi tar oss till det ställe vi (till slut) hamnade på. Vi blev lätt stressade när det inte fanns något internet på flygplatsen och fick ta en timeout på en bänk. Vi försökte hitta boende genom informations-kassorna men dom bara tittade konstigt på oss, alla har boende ordnat i förväg. Jag gick för att ta ut pengar men eftersom jag inte hade en aning om växelkursen visste jag inte hur mycket jag skulle ta ut. Det låg ett kvitto ovanpå bankomaten där det stod 5000 pesos. Jag tänkte att om andra tar ut så mycket BORDE det inte vara en förmogenhet iallafall och jag tog ut lika mycket. Vi tog upp Lonely Planet-boken över Mexico och försökte ringa ett av hotellen som stod listade där. Vi kom inte fram och provade andra hotell som gav samma resultat. Jag gick till en telefonautomat men dom tog inte de pengar jag hade. Vi gav upp och gick ut till taxibilarna och chansade på ett av de vandrarhem som är listade i boken. Vi bestämmer oss för att skippa Zona Hotellera-området vid stranden (som är skrämmande dyra) och istället väljer det mer genuina Downtown-området som ligger 5 km från stränderna.

Vi har spenderat de närmsta 2 nätterna i ett litet privat boende i Santo Domingo. Otroligt billigt ställe där vi kunnat sova helt okej. Vi delade badrummet med alla andra som bodde i huset och rummet var nog inte större än 6 kvadratmeter men det räckte. Imorses tog vi en taxi till Las Americas Airport i Santo Domingo. På vägen dit såg vi det gigantiska monumentet där Christoffer Columbus (Dominikanska Republiken var det första landet han upptäckte) är begraven.
Santo Domingo är en fin men inte speciellt trevlig stad pga den höga kriminaliteten. Det känns som att vi behover ögon i nacken när vi är ute och promenerar. Slummen finns överallt och bilarna ser ut som folkrace-bilar (mer krockade än hela).
Vårt närmsta dygn kommer att spenderas på ett flyg till Orlando, 12 timmars väntetid innan nästa flyg tar oss till Cancun, Mexico. Vi landar på morgen lokal tid den 19 april. Vi hoppas kunna få igang vara mobiler i Orlando så att vi kan slå en pling hem (imorgon bitti svensk tid). (+1) 954 305 0637 tror vi är numret, hehe

Det var lagom att spendera 2 veckor i D.R. Vi har mest latat oss i solen och ätit god mat (mest fransk). Vi ser fram emot lite mer äventyrliga aktiviteter i Mexico. Tacos, tequila och maya-pyramider ska inte heller bli tråkigt att uppleva 😛

Se alla bilder här!

Idag tog vi en dagsutflykt till stranden som klassas som en av karibiens 10 vackraste stränder. Vi tog en båt från Las Galeras till Playa Rincon. Färden som tog cirka 15 minuter bjöd på vacker utsikt över Las Galeras kustlinje och vattnet skiftade i en mängd olika turkosblåa nyanser. Väl framme hoppade vi av båten och promenerade den sista sträckan i vattnet. Stranden var öde sånär som på ett par killar som jobbade i en bar/restaurang som låg vid den östra änden av stranden. Vi lade oss ganska direkt på två av strandens många solstolar. Solen gassar på rejält och vi kan knappt tro vad som visas framför våra ögon. Stranden är onekligen den vackraste vi sett! Den är formad som en halvmåne med rader av palmer åt ena hållet och klippväggar åt andra sidan. Rakt fram från där vi ligger syns skogsklädda bergsmassiv. Sanden är kritvit och vattnet färgas olika beroende på himlens humör. Allt eftersom morgon går över till lunchtid anländer fler besökare. Dom flesta kommer med båt, andra med fyrhjulingar. Fortfarande är vi inte speciellt många på stranden, kanske ett 30-tal totalt. När magen börjar kurra går vi till en av dom tre möjliga strandrestaurangerna. Innan maten kommer in beställer vi in lite dryck. Jag tar en Presidente och Tinna får in en Pina Colada som serveras i en jätte-ananas. Supergod! Till lunch äter jag grillad kyckling med bananskal och sallad. Tinna får en nyfångad fisk, BBQ-grillad som smakar galet gott. Efter våra magar blivit tillfredsställda lägger vi oss åter och solar. Den 30-haltiga solskyddskrämen som vi köpte i Cuba fungerar överhuvudtaget inte och vi bränner oss för första gången sedan resans bärjan. Tinnas Kerstin Florian-produkter är slut och vi märker direkt skillnad på solbrännan. När vi lagom har fått nog av allt solande och badande, sätter vi oss på båten som tar oss tillbaka till Las Galeras. Vilken perfekt dag!
När vi kom hem lagade vi pasta med pesto, pepparsalami och parmesanost. Mums!

Se alla bilder här!

Denna dag var avsatt till att besöka Playa Madame. Vi lagade frulle hemma och tog god tid på oss att njuta av nybakade bröd med jordgubbsmarmelad och cafe latte. Klockan var närmare 08:30 när vi gick strandvägen till La Rancheta (där vi tidigare bodde) och solen stekte på oss. Väl framme på ranchen var hästarna redan uppsadlade och klara för avgång. Med på utflykten var också en amerikansk tjej och hennes mamma som var på besök i D.R. Pappan vågade sig inte upp på hästen och stannade hemma. Förra gången vi red (i Kuba) var jag lite ”avvaktande” hehe, men denna gång kände jag mig mer bekväm i sadeln. Tinna däremot fick en bångstyrig häst så hon höll krampaktigt i tyglarna. Hämd !! 😀 Längst fram red Karin som äger ranchen och längst bak gick en kille som var hennes medhjälpare. Efter cirka fem minuters ritt kom vi fram till en brant asfaltsbacke som jag aldrig trodde vi skulle komma uppför; hästarnas hovar halkade på underlaget och dikena stupade tvärt ner påvår högra sida. Min häst envisades med att nafsa hästen framför i baken som inte verkade uppskatta det nämnvärt. Väl uppe på krönet fick vi en fin utsikt över landskapet som sträckte sig fram till stranden vi gått på tidigare. Vi red på en lite grusväg där kor mötte och passerade oss med jämna mellanrum. Ibland hamnade en liten kalv mellan två hästar och blev lite stressad. Mamman (som var en mycket klok en, trots att hon var en ko), kom och hämtade kalven och visade vart han skulle gå. Med på ritten fanns också två av Karins hundar som sprang fram och tillbaka och man kunde se deras ständiga budskap i ögon och kroppsspråk; ”Här är det, hit ska vi, jag kan vägen”.

Efter cirka femton minuter på grusvägen gick vi av och lämnade ko-klungan för att rida in på en liten stig. Vi såg massor av olika växter och blommor och stigen var full av stora stenar och krokar men hästarna verkade veta vart dom skulle sätta ner hovarna. Ibland stannade vi till för att höra Karin berätta om olika frukt- och grönsaksträd men oftast stannade vi till dåhästarna ville ta sig ett par blad att äta. Jag red längst bak och Tinna längst fram (bakom Karin) så det fanns inte mycket chans till kommunikation. Lite senare stannade Karin på stigen och sa åt oss att hoppa av hästarna. Hästarna bands fast i träden och vi gick fram till en avsats vi klättrade ned för. Efter lite klättring kom vi ut på en gräsmatta som övergick i sand och en fin liten strand visade sig. Alla bytte om till badkläder och vi slängde oss i ett skönt , klart och vackert vatten. Hundarna sprang fram och tillbaka på stranden och lekte tafatt. Efter lite plask och dyk i vattnet gav vi oss upp och satte på oss torra kläder. Vi skulle klättra upp för en annan brant som gick genom snår och buskar. Karin visade oss en buske vars frukt kan lindra cancer-svulster. Hon berättade att hon gett bären till sin hund som efterråt hade blivit av med sin cancer. Vi fick även se mango-, citron- och avocadoträd. Vi klättrade upp på en utsiktsplats över stranden (se bilder) där vi fick se hur vackert allt var. När vi kom ner till stranden igen hade Karins medhjälpare hackat upp olika typer av kokosnötter som vi fick dricka och smaka på. Han hade även grillat några mandlar som växer i närheten. Innan vi begav oss hemåt fick vi även besöka en läskig grotta. Den var kolsvart så vi var tvugna att ha ficklampor med oss. Tinna såg verkligen ut som en proffessionell orienterare (se bilder). Fladdermössen hängde i taket och spindlar klättrade på väggarna, *burr* När vi kom hem svalkade vi våra ömma fötter i trädgårdens utomhusjacuzzi. Vi satt förnöjt i flera timmar, lyssnade på raggae och sänkte ett par kalla Presidente (lokal-öl).

Se alla bilder här!

Efter en sex timmars bussfärd hamnar vi till slut i norra delen av Kuba, Varadero. Varadero ska vara som Mexicos Cancun eller Thailands Phuket så vi är beredda på en helomvänd miljö. Kuba vill behålla turisttillströmningen med hotellboenden varför det är olagligt med Casa Particulares här. I vår Lonely Planetbok står det dock att vi kommer bli välkomnade på busshållplatsen av folk som erbjuder privat boende. På busshållplatsen är dock folk tysta och vet inget om Casa Particulares. Vi tar en taxi och ber chauffören hitta ett privat boende åt oss. Vi åker runt en kvart medan han frågar folk på gatan och till slut hittar vi ett boende på en bakgata, två kvarter från huvudstranden och ett kvarter från en supermarket. Perfekt!! Nästan bättre läge än somliga hotell här … Vi betalar 25 CUC per natt och rummet har AC, kylskåp och fräsch dusch/badrum. Vi ”checkar in” och går ner till restaurangerna och tar en pizza var. VI gick sedan ner på stranden för att kolla in vattnet. Herregud!!!! Kilometerlång strand, kritvit pudersand och turkost vatten, vackraste strand vi någonssin sett. Det är inte alls som Phuket och stranden har inte speciellt mycket turister på sig. En del folk tältar på stranden, en del ligger på sängar som tillhör de löjligt dyra all-inclusivehotellen. Det är enkelt att urskilja turisterna från kubanerna.

På kvällen slappar vi hemma, tittade på Dexter och somnade … tills vi väcktes av paret i rummet brevid. I flera timmar låg vi sämnlösa och tvingades lyssna på tjejens skrik, helt utan hämningar. Efter att vi har varit i Kuba i två veckor har vi förstått att deras sexualitet spelar en central i deras liv. I och med att deras frihet är begränsad på så många olika sätt, de får t.ex inte resa utomlands, ogifta par får inte ta in på hotell, dom har begränsat inköp av kläder och mat etc gör att dom gör revolt på det sätt som är lättast, nämligen sexualiteten. Kvinnor i alla åldrar och viktklasser klär sig utmanande och är väldigt kroppsmedvetna. Männen uppmuntrar gärna och vickar på höfterna ibland mer än kvinnorna när dom dansar. Alla dansar i alla åldrar och ibland ser vi 4-5åriga flickor stå och vicka utmanande på höfterna. Landet har världens högsta skiljsmässo-procent och vår guidebok förklarar att detta delvis beror på att de är så trångbodda med morföräldrar, föräldrar och barn i samma hus/rum. Paret brevid vårt rum hade troligtvis en affär eller bor tillsammans med sina föräldrar för dom höll fanimig på NONSTOP i 5 timmar!!!

Dagen därpå åt vi frukost på en kafeteria, juice kaffe och ostmacka innan vi la oss på stranden. Där låg vi i säkert 4-5 timmar och njöt av den extremt starka solen. Jag tog en massage på stranden och det mesta känns nu helt ok 😀 .
Kubaner dricker oavsett klockslag gärna och mycket. Det är vanligt att se folk, unga som gamla, sitta med en flaska rom eller en bärs i handen på stranden. Dom sitter i grupper och har med sig en massa kylväskor med käk och dryck i. Alla är på gott humör och vi har ännu inte sett någon bli ”otrevligt” full.

På kvällen gick vi till en fondue-restaurang och åt ost-fondue. Tinna doppade räkor och jag bröd och grönsaker. Den är inte i samma liga som Eva och Johans ost-fondue men den var ett välbehövligt avbrott från svarta bönor och ris!

Se alla bilder här!

Idag hämtades vi upp med stadens vanligaste transportmedel utanför vårt casa. Raol (vår värd) hade fixat så att vi skulle få upptäcka Trinidads omgivning på häst med vagn. Vi red genom urmysiga gränder och fick se invånarna förbereda sig för dagen som just börjat. Inte ett moln på himlen gjorde denna dag till en av de hetaste på länge. Efter 10 minuter är vi ute ur citykärnan får vi se ett landskap som tar häpnaden ur oss. Kusken parkerar hästen strax nedanför en utsiktskulle och vi knallar upp den sista sträckan. När vi väl är uppe på berget kan vi knappt tro våra ögon. En fantastisk utsikt över Trinidads dalar, sjöar, berg och plantage möter oss. Vi fotar en hel del och fortstter sedan in mot byn och besöker en keramikverkstad. Inne i butiken sitter män och skulpterar kubansk keramik. Alltifrån vaser, figurer, talrikar mm. Vi hittar ett coolt askfat format till en trasig sko som vi köper för en billig peng.

Två timmar senare släpper kusken av oss och vi fortsätter till fots till Museo de Romantico. Huset eller snarare herrgården påminner om Vizcayahuset i Miami som har en liknande innegård central i huset. Det gammelrosa huset är från mitten av 1800-talet och ägdes av en förmögen spanjor som ägde tobaks- och kaffeplantage i Trinidad. Huset har haft olika ägare fram tills det blev ett museum i mitten av 1990-talet. Vi fick se inredning och möbler mestadels från Spanien, Frankrike och England. Otroligt vackra mahognybyråer, skåp och porslinsprydnader fanns i alla rum. Utsikten från huset var slående vacker och sträckte sig över Trinidads låga hustak ända bort till havet och tobaksplantagen.

Efter att ha strosat omkring med guide på museumet någon timma var vi törstiga och gick för att sätta oss på ett fik. Fiket visade sig även vara en dansskola så vi fick lite underhållning till våra (starka) Mojitos. När dessa var urdruckna gick vi till internetställe , Mojito Club, och tog två öl var och diskuterade kommande resplaner.

Se alla bilder här!

Idag träffade vi en kubansk man när vi satt på en av Vinales uteserveringar. Han kunde ingen engelska men var väldigt nyfiken på oss så vi började med vårt invanda teckenspråk samt engelsk-spanska ordbok. Efter en stund kom hela tjocka släkten med hans fru och två barn, syster med man och barn. Barnen kunde lite engelska så de satt och översatte åt oss. Vi blev bjudna på kubanska cigaretter och inhemsk rom. Vi bjöd dem på bärs och Grov portion 🙂 . Ni skulle sett deras miner när de doftade på dosan. Vi blev sittandes i flera timmar och skrattade åt varandras språk-förbistringar. Dom frågade oss om våra jobb, hobbies och om våra familjer i Sverige. Det visade sig att den kubanska familjen är vanligtvis mycket större än den svenska och de skaffar barn i tidigare ålder.

Då kubaner inte får lov att resa utomlands var de nyfikna på vår resa runtom i världen. Vårt intryck av det kubanska folket är att de är väldigt öppna, positiva och sociala människor. Dom är nyfikna och öppnar gärna en konversation med dig oavsett om du kan spanska eller ej. När vi kommer hem har mormor gjort middag åt oss och har med sig en liten present; nymalt kaffe från Vinales!!! Vi kommer att sakna henne….

Se alla bilder här!

I onsdags bokade vi en bussbiljett som skulle ta oss från Havanna till Vinales. Resebyrån vi hade knallat in på sålde dock inga lokal-bussbiljetter så vi hamnade på en utflyktsbuss (för ungefär samma pris) till Vinales. Vi vaknade upp 05.30 på torsdagsmorgonen (bussen skulle gå 07.00). Städerskan skulle hämta lägenhetsnycklarna 06.30 och när hon inte dök upp blev vi lite stressade. Vi ringde upp vår värd och frågade hur vi skulle lösa situationen. Vi fick genom honom veta att våra klockor är felinställda (samma dag som vi reste från Florida gick USA över till sommartid). Turligt nog hade vi inte förlorat en timma utan vunnit en.

Vi hämtades upp av en riktig lyxbuss med sköna säten och AC. Plötsligt började guiden prata tyska och engelska i mikrofonen då 98% av sällskapet var tyskar. Genom vår lilla tur lyckas vi besöka en tobaksfabrik, en hästranch samt en utsiktspunkt utan att lägga ett öre extra, haha. Ibland ska man ha lite flax.
Vi blev avsläppta två timmar försenat och ingen skylt med ”Christine” fanns på busshållplatsen. VI började traska och märkte att byn var inte större än att vi direkt hittade ett annat Casa Particulares. Vi bor nu hos ett ungt par, i ett rum med egen toalett/dusch ett kvarter från ”centrum”. Vi fick veta att just denna helg är det karneval i stan (en gång om året) så det var ren tur att vi hittade ett boende. Vår värd Anni är en rar tjej som kan lite men tillräcklig engelska så vi kan förstå varandra. Vi fick en välkomstdrink ”Mojito” och samma kväll lagade hennes mormor middag åt oss. Vi åt den godaste fisk vi ätit på länge med friterad rotfrukt, svart bönris, minnestronesoppa, sparrissallad samt färsk frukt. Supergott!!

Vi satt uppe och rökte cigarr på terassen och gick till sängs strax efteråt. Natten var lång och jobbig. Utanför vårt fönster försöker tuppar och grisar överrösta diskomusiken från gatorna. Vi vaknar upp som två yra troll av doften från nylagad frukost. Vi åt småfranska med hemmagjord mjukost, smör och marmelad. Kaffet som var nymalet var grymt gott och vi drack någon typ av nektar-juice med en eftersmak av kokos.

Se alla bilder här!

Vi har nummer +53 7 8328085 till vår lägenhet i Havanna. Vi kommer dock bara vara där fram tills på torsdag. Enklast når ni oss mellan kl 14-15 (svensk tid) eller från midnatt svensk tid.

Den första attraktionen vi besökte var Spindelmannen, vilket var en blandning av 3D-film och bergodalbana. Iklädda 3D-brillor fick vi vatten på oss som spindelmannen sprutade och vi flög upp i luften för att sedan fritt falla ner mot backen igen. Som tur var räddade spindelmannen oss i sista sekunden. Puh. Attraktionen var dock inte så bra för våra magar och vi lämnade båda stället idiot-yra. När man var liten kunde man åka dessa saker 100 gånger men nu blir man yr direkt, vad har hänt?

Från yr-i-huvudet till dyng-blöt överallt, nästa attraktion var nämligen en extrem variant av Flumeride; världens brantaste vattenbana. Vi satt precis som i flumeride i små stockar och tänkte att vi ”säkert får LITE vatten på oss”. Seriöst!! Vi kunde lika gärna ha hoppat i sjön!! Vi var dyngsura från topp till tå, från ytterplagg till underkläder.
I efterhand såg vi att folk stod och betalade för att vattenkanonerna skulle spruta på just oss. Det kändes som att få en brandslang uppkörd i nyllet, tack för det ! 😉

Vi gick därefter till Jurassic Park och tänkte att våra kläder skulle torka om vi åkte luftfärden (Pteranodon Flyers) där man flög fram. Ungefär som slänggungorna på Liseberg fast i en bergbana över Jurassic Park. En kötid på 75 minuter hade vi dock inte räknat med, speciellt inte när vi insåg att färden var över efter 1-2 minuter. SUCK!!

Se karta över island of Adventure här!

Fortfarande halvblöta tröstade vi oss med en salami-pizza och sallad. Förvånandsvärd liten (men sannerligen onyttig) pizza. Vid 17-snåret begav vi oss ut ur parken med sikte på parkeringen där vår flygtaxi skulle hämta upp oss. Flyget till Ft Lauderdale var i tid och Lisa hämtade upp oss runt 22-tiden på kvällen. Vi slocknade omedelbart och fick äntligen sova ut i ”vår” sköna säng.

Se alla bilder här!

Tidigt på morgonen torsdagen den 21 februari packade vi våra små ryggsäckar och checkade ut ifrån Ramada Maingate (utan att inta den horribla frukostbuffen). Vi kollade vår epost innan skytteln till Universal Studios kom för att hämta oss. Bussturen tog ca en och en halv timma och var sprängfylld med folk. Väl framme var vi dock nöjda över att ha åkt så tidigt, parken var relativt folktom och många attraktioner hade otroligt korta köer.

Visa karta över Universal Studios!

Vi började längst in i parken med JAWS!! En liten båt tog oss ut på vattnet och vi blev plötsligt attackerade av hajen med stort H. Vi hade som tur en modig guide som visste hur man hanterade en hagelbössa och efter en kvart låg hajen och flöt i sitt eget blod. Specialeffekterna var otroligt imponerande!!!
Nästa anhalt var ”The return of The Mummy” som var den bästa attraktionen vi gjort. Från början verkade det som en sömnig rundtur i vagnar i stil med ett museum-besök. Helt plötsligt kastades vi dock backlänges, framlänges och innan vi visste ordet av befann vi oss i en mörk tunnel, attackerad av kackerlackor och mumier. Explosioner och eldflammor överallt och en bergodalbana i nästan becksvart mörker som får balder på Liseberg att blekna. Helt klart den bästa bergodalbanan vi provat! Speciell när man var så oförberedd på att det faktiskt VAR en bergodalbana.
Vi besökte även en filmstudio (”Disaster” med Christopher Walken) som var lite långdragen men def sevärd.

Vidare besökte vi Men in Black som var vagnar på räls där alla i vagnen hade varsin pistol och man skulle skjuta ner aliens som dök upp överallt. Den snurrade lite väl mycket (tänk kaffekopparna på Liseberg) så jag tror inte vi träffade speciellt många monster. Tinna vann ganska stort men våra magar var nu tvugna att vila lite.

Magarna fick dock inte vila speciellt länge då vi fortsatte mot syster-parken Island of Adventure ….

Visa bilder från Universal Studios

Vi vaknade tidigt i vårt hotell-rum på Ramada Hotel. Klockan 08:00 gick skyttelbussen som tog oss till Magic Kingdom. Vi hade inte ätit frulle utan planerade att inta den hos Musse och Kalle. Klockan var säkert 09:00 innan vi hade våra biljetter i handen och satte oss i en av monorailsens vagnar. Utanför portarna till Magic Kingdom stannade tåget och vi fick vänta utanför tills alla disney-karaktärerna välkomnade oss med sång och dans och till slut öppnade portarna. Vi var båda utsvultna och begav oss direkt till ett bageri på huvudgatan.

Dessa restauranger/cafeer är helt galet fyllda med gigantiska bakverk och smörgåsar. Människor sitter och äter kanelbullar med gaffel och kniv. Det är absurt och se människor som är 4 ggr så stora som vi sitta och vräka i sig onyttigheter. Det är inte en bulle per person som gäller utan snarare 3 stora bakverk plus enliter läsk till det. Det är verkligen ofattbart stora människor i USA. Det är många som åker omkring i moderna permobiler pga att de har svårt att gå med deras stora kroppar. Det är naturligtvis sorgligt men du kan inte låta bli att stirra på de oproportionerligt stora människorna.

Väl mätta begav vi oss ut till Adventureland där vi klättrade upp i trädkojor, åkte på en mysig djungelfärd på vattnet och såg Jack Sparrow´s Pirates of the Carribean-attraktion. Sedan åkte vi Big Mountain Railroad och Splash Mountain (som är en amerikansk version av Flumeride på Liseberg). Vi blev ordentligt blöta!!!
Med dyngsura kläder begav vi oss mot Haunted Mansion där vi var förberedda på att bli ordentligt skrämda. Det var dock inte värre än ett par robot-dockor som tittade fram bakom gravstenar och självlysande ögon i mörkret. Har man varit på spökhuset på Liseberg är allt annat mesigt haha.

Nästa område var Fantasyland och där avverkade vi bl.a ”Its a small world”, ”Mickeys Philharmagic” och ”Snow whites scary adventure”. Detta område var definitivt avsett för en yngre publik men mycket av det var ändå mysigt och roligt att göra.
Sista området var Tomorrowland där vi gick på ”Stitch´s great escape”. Vid det här laget var vi ordentligt möra och i stort sett färdiga att gå hem. Innan vi drog var vi ju självklart tvugna att se disney-paraden som vi även filmade i sin helhet (även om vi var tvugna att dela upp den på två minneskort).
Här ser ni kartan över Magic Kingdom!

Efter 9 timmar på Magic Kingdom tog det inte många sekunder på huvudkudden för att slockna. Vi somnade med värkande fötter och en otroligt stark sockersmak i munnen.

Visa bilder från Magic Kingdom

Sent igår kom vi tillbaka från tre intensiva dagar i Orlando. Två vuxna människor som blev barn på nytt 😀
I tisdags tog vi flyget till Orlando och landande tidigt på morgonene. När vi checkade in på hotellet och skulle registrera vår närvaro för TimeShare-träffen blev det ett stressigt springande mellan receptionen, frukosten (som precis skulle stänga och vi var aphungriga) och receptionen för lägenhetsvisning. Vi var nämligen tvugna att lämna diverse vouchers till alla möjliga ställen för att få checka in och äta frukost. Väl klara åt vi den minst prisvärda frukostbuffe vi någonssin satt i oss. Allt var i stort sett socker med olika smaker, inte undra på att amerikander ser ut som de gör 🙂

När vi ätit upp tyckte vi att det var lika bra att få timeshare-visningen avklarad så fort som möjligt så vi tog första möjliga tid. Efter att ha virrat runt en kvart per fot kom vi på att det kanske var bäst att ta en taxi till deras huvudkontor. Killen på hotellet hade sagt att det var ”really close” men eftersom ingen i detta landet använder apostlahästarna så hade han ju naturligtvis menat att det var nära med bil.

Väl framme bjöds det på bröd och fika och efter en liten väntestund påbörjades hjärntvätten. Det hurrades och applåderades åt vänster och höger och det var ingen tvekan om hur FANTASTISK hela ideen var. Jag har aldrig deltagit på ett mer skrämmande möte. När mötet väl var över och vi hade sett 180 powerpoint-bilder på hur fattiga amerikaner kan fullfölja sina drömmar (för endast 3000kr i månaden får man möjlighet att under EN vecka per år få RABATT på utvalda hotell). Många verkade uppriktigt intresserade av ideen, varför får vi nog aldrig reda på. En del är bara födda på fel sida, alternativt tappade tillräckligt många gånger. I slutändan skulle det kosta oss 180.000 SEK att få semestra 1 vecka per år till rabatterade priser. Naturligtvis betalar ingen denna summa kontant utan tar det hela på kredit, dvs ca 3000kr i månaden, helt galet.

Efter att vår försäljare tillbringat fem timmar med att försöka övertala oss kom hennes chef och satte sig ner för att ”seal the deal”. Vi förklarade för honom (på vårt mest ödmjuka sätt) vilken dålig idee allting var och varför vi inte tror på att betala på kredit. Han var uppriktigt besviken och vår försäljare spelade förkrossad vid hans sida.
Sedan kom det en tjej som ville intervjua oss om hur vi hade blivit behandlade under dagen, vi andades ut och tänkte att nu är vi snart klara. Efter 5:e frågan ville hon erbjuda oss en bättre deal än vi tidigare fått. Vi tackade irriterat nej och drog därifrån. Vi hämtade upp vår lön för mödan på deras kontor i form av 152 friska dollar (ca 1000kr) som oavkortat skulle gå till Disney World.
CHA-CHING!!!

På kvällen åkte vi ner till Disney Downtown, åt en hamburgare och revben på Planet Hollywood och gick omrking på området. Vi var inne på en gigantisk Virgin Records-affär och en affär som hade otroligt mycket autografer från kändisar , alltifrån George Bush till Star Wars-skådisarna. Vi åkte hem relativt tidigt för att vara utvilade inför morgondagens Magic Kingdom-besök.

Visa bilder

Igår klättrade vi upp de sjuttiotolv trappstegen som ledde upp till den bästa utsikten över Kovalams strand; Lighthouse Beach. Det var en smal, snirklande trappa som avslutades med en lodrät stege som tog oss ända upp i toppen. Jag (Uffe) stirrade konstant in i väggen då jag varken kunde titta upp eller ner när vi gick i trapporna pga min höjdskräck. Jag försökte dra igång ett samtalsämne med Tinna men hon hade fullt upp med att andas andfått. ”Jag kan inte prata nu, jag DÖÖÖÖÖR… ”.

Väl uppe var det bara ett räcke som avskilde oss från fritt fall ner på stranden och jag höll mig tätt emot fyr-väggen. Vi brände av ett par fina kort och hade fantastisk utsikt över både stranden i norr och i söder. Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag säkert kunnat notera Tinnas utlägg om hur fina och avslappnade örnarna var på denna höjd. (jag kan flyga jag är inte rädd).

Väl nere (PUUUUST) gjorde en skock får oss följe ner mot stranden igen. Vi gick och satte oss på en mysig strand-restaurang/pub och intog vår första öl på flera veckor. Eftersom det var så längesedan bestämde vi att det var fullt tillräckligt att dela på en. Senare gick vi upp till lägenhetsägarna och avbokade vår lägenhet. Möjligtvis var vi intresserade av den vid ett senare tillfälle men inte just nu.

När vi kom ner till stranden igen hade det dragits igång en konsert/uppvisning nere vid vattnet. Vi slank in på en cool restaurang och satte oss på deras terass så vi kunde se uppträdandet därifrån. Vi beställde in varsin drink, jag drack Gin/Tonic och Tinna en Mango-drink med chili och annanas. Därefter avnjöt vi varsin kycklingrätt med god sås och pommes (!!). Efter middagen åkte världskartan upp och vi smidde reseplaner tills solen gick ner.

Visa bilder

Igår vid 8-tiden tog vi taxin till Bhubaneshwar, vilket tog ca 2 timmar. Fräsch bil (finaste vi sett hittills i detta landet). Utsikten var inte riktigt lika fin, vägkanterna kantades av folk som satt o sket och duschade bort nattens smuts. Det var riktigt kyligt utomhus och vi förstår inte att folk inte fryser mer än de gör. Visserligen ser man en och annan indier med skidmask och vantar men de flesta har ett påslakan virat runt midjan och inget mer. BRRRRRR. Flyget gick i tid och var rent och fräscht. Vi flög till Hyderabad och mellanlandade där, folk gick av och på och sedan lyfte vi igen efter en halvtimma.

Vid 15-tiden klev vi ur planet i Bangalore. Vi var fortfarande osäkra om vi skulle stanna här eller fortsätta samma dag men vi chansade och fick tag i en billig biljett till Trivandrum 18.35 redan samma dag. Två Kaffe Latte och lite fika senare checkade vi in på samma flygplats som vi nyligen gått ut ifrån.

Vänthallen var hysteriskt varm med illaluktande dofter överallt samt en hysterisk kvinna i högtalaren som ropade ut ”FINAL CALL FOR …. ” i ett , i ett , I ETT!!!
När vi till slut skulle gå ombord på vårt flyg hann vi knapp ta en lättande suck från den hysteriska kvinnan förrän Tinna påbörjade en panikattack.
Planet vi skulle flyga med var ett litet, skruttit propellerplan som såg ut som något som knappt överlevt första världskriget. Tinna greppade ett fast tag om den den nerpackade papp-påsen, försedd med texten ”Get better soon”. Vi har inte sett flygvärdinnor visa kräkpåsar förut men på detta plan var det uppenbarligen en del av säkerhetsinstruktionen.

Flygresan gick dock riktigt bra och ingen av oss behövde begagna någon av påsarna. Vi såg en av de häftigaste solnedgångarna någonsin, ovanför fluffiga moln på ca 4000 meters höjd. Till höger hade vi en apelsingul/orange sol som höll på att gå ner och i vänstra fönstret en perfekt rund fullmåne. Otroligt coolt!

När vi landade i Trivandrum hade vi flygit 200 mil med 2 mellanlandningar och varit på resande fot i 12 timmar. Vi kände oss dock väldigt glada med vårt beslut att åka vidare direkt då vi kände den varma luften utanför flygplatsen. Stor skillnad mot kalla Puri!

Efter att vi hämtat ut vårt bagage kastade vi oss in i en taxi som skulle ta oss till Kovalam dit vi hade hittat ett intressant guesthouse. Gubben bakom ratten ville dock släppa av oss på ett annat lyx-hotell men vi ville vidare. Efter att ha kört några hundra meter längre stannar han och hävdar att han inte längre hittar till stället han lovat att köra oss till.
Vi stannar och en massa människor samlas runt omkring bilen och försöker prata chauffören tillrätta. Gubbfan vägrar dock och vill DESSUTOM ha MER pengar än vi kommit överens om. Förmodligen skulle han fått lite provision på första stället han stannade på. Hursomhelst, chauffören fick inte ett korvöre mer än utlovat och vi drog på oss ryggsäckarna och gick ner på stranden för att leta reda på hotellet.

En timma senare (efter att ha blivit guidade runt av 40 olika indier som alla ”visste” vart hotellet låg) hittade vi det till slut. Att kalla det hotell är lika fel som att kalla varmkorv för gourmet-mat. Men vi var dock rejält trötta och ville bara få lite sömn i oss.
Rummet och sängen var så jävla äckliga att ingen av oss ville ens duscha av oss innan läggdags. Runt sängen fanns ett fastspikat myggnät som en gång i tiden varit vitt fast idag var beigebrunt. Kuddarna luktade spya och hela natten låg vi på rygg för att slippa lukta på kuddarna.

Innan vi fick nyckeln till rummet var vi tvugna att skriva varsin självbiografi…..dvs ägaren ville ha i stor sett all information som fanns i våra pass samt visuminfo. Helt hysteriskt!
Vi var båda extremt trötta och har aldrig varit med om denna byrokrati innan, framförallt inte efter att vi betalat för rummet och sagt att vi bara ska stanna en natt.

Innan ”kontraktskrivningen” hade nämligen en man kommit in i rummet och sagt att han ville ha betalt i förväg för rummet. När vi morgonen efter ska checka ut och dra, säger receptionisten att han vill ha betalt (!!!!) Vi brusar upp och säger att vi redan har betalat. Han fortsätter att säga att vi måste betala för rummet och då kokar bägaren över. Vi fyrar av en kanonad av svordommar, slänger grinden efter oss och lämnar platsen utan att ha gett mannen ett korvöre.

Vi promenerar längst stranden och hittar ett mysigt och billigt guesthouse med havsutsikt. Vi checkar in och går därefter till ett helt underbart cafe och äter nygräddade småfranskor och dricker det godaste kaffet hittills på vår resa; kanelkaffe!
Kanelkaffet sattes dock i halsen när hela hotellpersonalen med ägare plötsligt står brevid bordet och undrar varför vi inte har betalat. Vi förklarar lugnt och sansat att det har vi visst gjort och beskriver tom utseendet på mannen som fick pengarna.
”Aha” säger ägaren och vet direkt vem vi syftar på. Mannen jobbar inte på hotellet utan försökte blåsa både hotellet och oss på hyran. En promenad senare träffar vi på ägaren på en motorcykel och hejar på oss. Han berättar att han har fått tag i den skyldige och fick pengarna tillbaks från honom.
*SUUUUUUCK & PUUUUST *!!!!

När vi igår hade landat var vi så jävla nöjda över hur smidigt flygresan gått över hela Indien. Inte hade vi trott att den jobbigaste biten skulle vara dom sista 300 m.

Ps. Jag hostar fortfarande och Tinna är lite risig….men vi är på god väg att tillfriskna! Dom kalla nätterna i Puri hjälpte inte direkt och hoppas att Keralas värme gör bättre för oss.

Inatt lämnade vi Bangkok och Thailand bakom oss utan att direkt veta vad som väntade oss på andra sidan Myanmar/Bangladesh. Vi fick lite sömn på flyget som tog 3-4 timmar innan vi landade i Kolkata. När vi väl tagit oss ut från flygplatsen fick vi nästan en chock, otroligt smutsiga gator, totalt galen trafik (Bangkok är en lugn och fridfull stad att köra bil i jämförelsevis).
Resan till Sudder St tog en dryg timma och det var två fågelholkar som satt i baksätet och bara var stumma över hur det såg ut på gatorna. Vi har träffat folk som kommit ifrån Kolkata till Bangkok och förundrats över hur RENT (!!!) det var i Bangkok, bara en sån sak. Vi har på ett par timmar sett folk sova, duscha, äta, skita och tigga på gatan utanför vårt sov-ställe.

På Sudder St (som är backpacker-gatan i Kolkata) bor vi på Super Guest House, men bara för en natt för här vill vi inte stanna. Imorgon åker vi med tåget 20:55 till Puri för att få lite lugn och ro (?). Info om Puri: http://wikitravel.org/en/Puri . Det är en sleeper-vagn så vi får sova i ett rum med 4 andra personer, hyfsat billigt var det åtminstonde.

Vi håller på att fixa mobil-nummer men det är ganska omständig procedur, vi behöver lämna in kopia på våra pass, kvitto från vårt hotell, 2st passfoto för att ens få köpa ett kontantkort, sjukt!

Ikväll försöker vi bara stänga ute allt tutande från gatorna och kikar på ett par avsnitt av vår nya favorit-serie Nip/Tuck!

Nu har vi laddat upp lite fler bilder från dyket på Koh Tao och Chumpon Pinnacle. Har fått reda på i efterhand att det var tjurhaj vi dök med. Bilderna jag tog var fruktansvärt dåliga och ljuset på dom var allt annat än bra. Fick lite bilder från de andra som dök dock och som hade såna där gigantiska kameror med blixtar som stora spröt. Hade jag vetat i förhand att det var tjurhaj vi dök med hade jag nog aldrig vågat.

BRRR!!!

Visa dyk-bilderna

I förrgår satt vi och tog en latte på ett cafe när en kille från dykstället brevid kom fram och pratade med oss. Han såg att jag hade en dyk-tröja på mig och frågade om jag var sugen på att dyka. Jag var väl inte direkt inställd på dykning, speciellt inte på fullständigt galna (ALLA dyker där) Koh Tao. Sen nämde han att det var möjlighet att se haj, då var jag såld. Jag pröjsade för dyket och vi gick hem. Ärligt talat var jag supernervös inför möjligheten att dyka med hajar och jag sov väl inte så jättebra den natten.
Klockan 06:30 ringde det i telefonen och bussen stod utanför och väntade på mig. Fyra och en halv timma senare (med 2 båtar och en buss) låg vi i vattnet redo för nedstigning vid Chumporn Pinnacle 4 km utanför Koh Tao. Jag dök med instruktören Leigh, ett ungt par samt en kille som såg exakt ut som David i serien Six feet under.
Väl nere på botten var det ganska dålig sikt, betydligt sämre än runt Koh Muk i söder. Det första jag såg när jag rättat till utrustningen samt fyllt västen var en HAJ!! Superlugnt simmade den 3-4 meter ifrån oss och verkade spana in oss alla fem. Tjejen i paret klamrade sig fast vid sin kille och jag förbrukade säkert halva tanken bara vid synen av den. Efter ett par minuter försvann den in i dimman.
Efter att ha smält första anblicken på hajen kom de i jämn ström, vi såg haj under oss, ovanför oss , till vänster och till höger. De var överallt och totalt såg jag 6 st hajar.
Svårt att bedömma hur stora de var men definitivt större än alla dykare.
Jag förbrukade upp luftan ganska fort och efter 32 minuter var vi åter på ytan.
Väl på båten fick vi reda på att vår grupp var den enda som sett haj den dagen och alla var jättenyfikna (och besvikna över att inte själva sett haj).

Jag hade lånat en UV-kamera men alla bilderna är inte riktigt klara ännu, återkommer med de bilderna.
Andra dyket var vid Japaneese garden utanför Koh Tao. Ganska tråkigt dyk, nästan fler dykare än fiskar. De flesta fiskar var rätt ointressanta efter ett haj-dyk om man säger så.
Överallt var det dyk-klasser med elever som satt på botten och tömde masken, övade flytförmågan eller övade på tecken till varandra. Inget att rekommendera alltså.

Alltsom allt var det en MYCKET bra dykdag, jag menar hur ofta får man sådan närkontakt med hajar?
Tinna hade haft en Tinna-dag med massage, yoga, meditation och solande på stranden. Klockan 18 på kvällen var jag tillbaka i stugan och vi diskuterade dagen som gått. Vi avslutade med en mycket god middag på La Dolce Vita (italiensk restaurang).

Lite bilder från ön vi kom ifrån i förrgår. Notera den otroligt söta hunden.

Visa albumet

Vill bara först säga att den text som är kursiv nedan har jag lagt till i efterhand. Kursiv text skrev jag alltså inte i klostret. Ha också i tanken att vistelsen är en otrolig känslomässig bergochdalbana. Parental guidance is adviced. 😉

Bilder från klostret finns här!

20071130 – Dagen innan

Sitter nu på klostersängen, mycket enkelt boende med myggnät över mig. Vi har valt arbetsuppgifter och jag kommer att sopa matsalen efter frukost och Tinna krattar stigen mellan meditationshall 3 och 5. Vi har fått välja meditationsplats vid sal 5 och jag kände mig bekväm och trygg med en pelare bakom min vänstra axel. Känslan just nu är mycket bra, vi kommer att klara alla dagar här.

Jag bor i rum 241.

Har varit och ätit maten, gott ris med stark majs-blandning. Efterrrätten bestod av banan och ”sticky-rice” i bananblad. De sa att det även var nötter i bananen, såg lila ut.

kväll/natt: Nu är vi tysta allihop, ingen får säga ett ord. Tinna och jag har sagt hej då. Känns fruktansvärt jobbigt men vi ser ju varandra morgon middag och kväll.

God natt Suan Mokkh!!

20071201 – Dag 1

Vaknade när kyrkklockorna slog 04:00, har sovit förvånandsvärt gott inatt och var snabbt på fötterna. Så snabb att jag var först av alla i meditationssal 5. En av ”oss” läste en text, vi mediterade och sedan pratade en munk. Efter det gjorde vi yoga som ska hjälpa oss sitta i meditationsställningen. Ytterligare lite tal och meditation i sal 5 och sedan frukost. Ris-soppa bestående av majs ,bönor och vatten. Inte bästa frukosten jag ätit men mättande. Gurkor och sallad åkte ner i soppan samt en banan till efterrätt. Tinna ser ut att må bra. Jag mår bra. Sist vi gick sähär länge utan att prata med varandra var vi ursinniga på varandra.

Jag duschade igår kväll och nyss (09:00).

Runt 18-tiden; Mycket jobbig dag. Svårt att bli av med rastlösheten. Vi har chantat (sjungit buddistiska sånger) och druckit choklad.

20071202 – Dag 2

Vaknade nog halv 4 idag då gubbfan i rum 240 har med sig en reseväckarklocka och ska givetvis hinne med att raka sig, kamma sig, bleka tänderna samt stryka sin fina skjorta och byxor. Här på klostret får man inte döda något som lever …. men ibland så …

Med de där fina byxorna kan han inte göra mycket övningar på yogan *suck*

Frukosten smakar fortfarande sådär , vi har precis ätit denoch jag har sopat i matsalen. Jag har även duschat i kallt vatten och känner mig förvånandsvärt fräsch och ren. Jag älskar och saknar världens underbaraste Christine.

Nu sitter gubbfan och viskar i sin mobiltelefon i rummet brevid!!!

Har kommit från chokladen nyss och har ännu inte gjort stort på toaletterna. Jag gillar munken som pratar precis efter lunchen. Idag fann jag riktigt nöje i att meditera (anapanasati) , tack vare hans tips (andas in 3 sekunder och ut 3 sekunder). Otroligt skönt att slappna av så djupt. Ska duscha imorgon bitti. Duschade imorses, det får räcka.

Jag är förvånad över munkarna, de är helt ”vanliga” människor med mycket humor och självdistans, samtidigt mycket kloka. Inte alls så allvarliga jag trodde. Iofs så ser dom rätt allvarliga ut när de mediterar.

Jag saknar Tinna.

20071203 – Dag 3

Efter frukost; Frullen börjar väl kännas LITE okej, men långt ifrån god. Jag hade en bra meditations-stund precis innan frukost.

Jag och Tinna stötte ihop vid toaletterna (handfaten utanför) vid matsalen. Hon skrattade, jag skrattade och stänkte vatten på henne. Hon är lugn, det syns.

Man börjar vänja sig vid nya rutiner men jag sover mycket, 20 minuter här 25 minuter där. Tror jag sover 2-3 gånger på dagen och sedan på natten förstås. Har aldrig somnat såhär fort/bra.

Efter lunch; Älskar riset de har, segt på ngt sätt. Tyvärr kör dom mkt tofu också vilket jag inte gillar så bra.

På vägen till mitt rum såg jag en skorpion vid vägkanten. Jag tog lite längre steg efter det haha.

Efter chokladen; Börjar tycka meditation är mkt kul nu. Dock kommer samma sak in i huvudet på mig. Jag läser en konstig bok som jag inte tycker har någon logik i språket, det är även ganska suddig text så jag måste koncentrera mig för att kunna läsa texten. Är dock nyfiken så jag läser boken och försöker förstå.

Träffade Tinnan när vi skulle diska koppar. Hon gjorde OK-tecken och tumme upp. Sedan tecknade hon ett hjärta. Jag älskar henne.

PS. Min rygg och ben gör inte lika ont vid meditationen, ibland känner jag dom inte alls. Har dock lite ont i nacken efter ”kuddarna”

PS.2 Nu sprutar gubbfan ner hela sitt rum med parfym!!!

20071204 – Dag 4

Meditationsdagen , otroliga känslostormar i meditationen, eufori.

Vaknade 03:50 pga dukkha (lidande) ; gubbfan ställt sin väckarklocka. Yrvaken gick jag bort till sal 5, placerade 2 stearinljus vid Tinnas plats, vet att hon inte hade några. Igår kväll hade vi kul med charader, jag försökte med händerna visa henne vart el-uttag fanns i hennes byggnad. Jag antog att herrarnas och damernas byggnad såg likadana ut. Hoppas hon hittade det.

Frukosten smakar fortfarande inte mysli med päron-youghurt men man äter ju ändå, man vill inte bli hungrig på ett sånt här ställe. Man äter vid 8 och sen lunch vid 12. Thats it!

Abbotten driver mig till vansinne; ”This (30 sek tystnad) world (30 sek) has (30 sek) SUFFERING (lidande) !!! Allt han säger handlar om suffering. Det är lite dubbelt, när han pratar om suffering är DET suffering för oss som lystnar. Klockan 05:00 vill jag ge honom lite suffering tillbaka men då glr jag väl honom en tjänst, verkar gilla sånt där han. GRRRRRR

Vår tyska yoga-instruktör är som E-type, han håller ett tonläge i en och en halv timma; ”Feel the sensation on the left side ….. of your body …. AAAAAAAAAND RIILAX ……… RIIIIIIIIIILAX.

Nu ringer klockorna, dags för meditation i sal 5. Komiskt att se att det ALLTID är samma personer först i matkön, samt tar extremt mkt mat av den sort som är begränsad.

(Gjorde idag Indian Thai-style på toaletterna (se bilder) hahahahahhahahah)

20071205 – Dag 5

Sovit ganska då¨ligt inatt, det var mkt varmt o så satt det en skrikare utanför mitt rum. Vaknade av mig själv 03:58. Tydligen har kroppen ställt om sig redan. Försökte skippa yogan imorses, smög iväg till mitt rum men Kevin hittade mig och skickade mig till yogan. Har haft problem med nacken ett par dagar och hade helst sluppit stå-på-nacken-övningarna.

Har precis tvättat mina kläder. Känns skönt men samtidigt ovant att inte bero på yttre lyx som diskmaskin, tvättmaskin, rinnande vatten eller spolande toaletter. Jag tror det händer något med en när man sitter på huk tillsammans med 10 andra i tystnad och tvättar sina kläder för hand i regnvattnet. Det är egentligen helt naturligt men vi har gjort det till något onaturligt. Märkligt.

Nu ringer klockan för Dhamma Talk (10-11).

Åt nyss en av de bästa luncherna i Thailand; ris , currysås och vegetarisk biff, typ falaffel. Stekt hård och platt. GRYMT. Köpte nya fishermanpants idag, de andra är inte torra så jag använde de röda shortsen (som inte räcker ner under knäna) vilket inte var populärt. Tog ett dopp i varma källorna efter lunch. Varmt som fan. Jag visade de andra hur man använder baksidan av ett löv för att skrubba sig, haha. Vilken kille va !!! Sen duschade jag av mig i regnvattnet. Det må vara enkelt men jag gillar detta levernet!! Tan Dhammavidu är en av de mest humoristiska människor jag träffat (engelska munken).

Fortsatt otroliga meditationer, eufori känslostormar men nu tror jag att jag lärt mig styra bort IFRÅN gråt och ledsna känslor.

När jag satt och mediterade på bryggan ut till den lilla ön i dammen kom underbara, orgasmiska vågor emot mig en efter en med någon minuts mellanrum. Har ingen koll på hur många men helt säkert mer än fem. Mitt i den sista kände jag ett bett i foten… jag kastades ut ur tillståndet och såg att en myra tuggade på min fot. Jag ryckte och drog och fick till slut bort honom och kastade instinktivt honom i vattnet. Fiskarna slängde sig på stackarn och blev genast uppäten. Cirka fem myror gick samma öde tillmötes.

(Thailändska) Kungen fyller 80 år idag men det märks knappt.

Innan choklad-dags på love and kindness-övningen skulle vi skicka kärlek och förlåta. Vi skulle även be om förlåtelse samt be oss själva om förlåtelse för olika saker. Jag skickade till en del personer jag gjort illa, som gjort illa mig samt förlät mig själv de gånger jag gjort fel.

Jag förlåt också myrorna efterssom de bet mig, bad om deras förlåtelse för att jag gjorde fiskmat av dom samt förlät mig själv som gjorde det. Nu ösregnar det ute.

Jag gick ut för att se om min tvätt blev blöt av regnet och såg gubbfan … min granne. Jag svalde hårt och förlät, gav honom två klädnypor då han inte hade några.

Vid 21-tiden; Jag förstår verkligen inte gående meditation. Meditera (genom anapanasati), då ska man enbart fokusera på en enda sak, inget annat. När man går måste man ju titta för att hålla balansen, annars ligger jag snart i gruset med stenar i pannan. Och tittar man får man ca 190.000 nya intryck per sekund efterssom vi befinner oss ute i djungeln med dess djurliv. Att meditera gående är som att äta ärtsoppa med en pilbåge, det går säkert om man är envis nog, men varför inte använda skeden när den finns där? SITT NER !!! säger jag.

Jag och Tinnan är grymma på att meditera, vi är båda på steg tre (tror jag) av anapanasati.

Tror Rustö åkte hem idag, eller så åker han imorgon bitti. Det är ganska många som åkt nu men det känns bra att vara kvar!!!!

20071206 – Dag 6

Efter frukost; Mer än halva tiden har nu gått och även om det är tufft så njuter jag av att vara här. Abottens talstund är väl lägsta punkten på dagen. När vi mediterat och lyssnat på talet och utövat yoga gick jag i rask takt till frukost för att vara först i kön. Idag hade de ett fåtal av de falaffelbiffarna jag älskade igår och jag lassade på ordentligt.

När vi bett matbönen kom jag att tänka på en sak. Hur kan jag vara så irriterad på de som alltid är först i kön och tar den godaste maten om jag sedan själv gör samma sak? Jag fick dåligt samvete, men lovade mig själv att inte tänka illa om dem, de har nog en anledning till att göra så precis som jag hade anledning idag.

Har precis tvättat mina fillingar utanför rummet. Otrolig frihetskänsla att sitta ett par personer och lära av varandra, dela med sig av tvättmedel och klädnypor. Såg en 60-nånting man lära sig att tvätta sina kläder av en 18-19-nånting. Ålder, utseende, etnisitet etc spelar ingen roll här inne för i slutändan sitter vi iallafall alla framför en bytta och blöter våra kläder. Vi vet inte ens vad någon annan heter.

20 minuter sendare; Nybadad från de varma källorna och nyduschad från samma hink jag tvättade kläderna i. Nya kläder som jag tvättade igår. Mår underbart och känner mig renare än på länge. Nu ringer klockorna, måste gå till Dhamma Talk.

Den lilla mannen är kortare än de flesta, även de flesta barn. Han har för korta hälsenor och trippar fram på tå. Han ler alltid, alltid glad. Äter sist, badar sist, anländer sist. Kan inte gå som vi andra, är glad ändå. Saknar längd men har gott om glädje. Når sällan men hjälper alltid. Han har små kängor, specialtillverkade för honom, de sitter bra men ”fiser” och är varma. Jag har aldrig pratat med mannen och ingen annan heller (efterssom ingen får prata med någon), men för de flesta av oss är han ingen liten man.

Efter choklad; Har nyss badat i varma källorna, skönt som fan. Sen öste jag tre stora hinkar med regnvatten över mig. Tre bad i källorna blev det idag, nog sjutton ska man vara ren då?

Jag och Tinna har upplevt ”PITI” (det jag tidigare beskrev som känslovågor av eufori )!!!!

Jag mår jättebra och börjar fundera på om inte detta är det bästa på vår resa hittills !!!!

20071207 – Dag 7

Inatt drömde jag att jag och min familj åkte skidor i Sälen. Vi tog vägen genom skogen precis som när jag var liten. Blev så glad !!!

Efter frukost; Vaknade av att lampan i väggen tändes 03:50. Har kommit på att om jag somnar med lampan på släcks den 21:30 och tänds av sig själv på morgonen. Fan vad jag är smart! Förmodlen kom de andra på detta efter tre dagar 🙂

Hade svårt att meditera idag efterssom jag var så hungrig. Kevin pratade idag (en av de som hjälper till på klostret). Har fått en ganska negativ bild av honom men efter talet har han min respekt. Han berättade om sitt liv och hur han kom att stanna på Suan Mokkh. Till frukosten serverades det kex och som alltid när det är något nytt på borden blir folk som galna och plockar på sig som små hamstrar (inkl jag). Tror att folk är så vana från omvärlden att om jag inte passar på kommer någon annan att ta alla kex. Så det är lika bra att jag 10 st även om jag bara kan proppa i mig 8 och egentligen bara vill ha 3. Man börjar dock så smått förändra sitt sätt här inne.

Fick en blomma av Tinnan imorses!!! Blev jätteglad och rörd. Den låg på min meditationsplats imorses 04:10. Jag gick upp i full lotusställning idag men det gör lite för ont för att använda till meditation ännu.

Efter lunch; RIS RIS RIS, frukost ris, lunch ris, efterrätten är gjord på ris. Allt ris hade blivit godare att skälja ner med lite ris-whiskey, men sånt får vi ju inte såklart. Får nöja oss med en lite piti.

På kvällarna erbjuder munkarna laxerande te, vilket jag inte fattar. De rekommenderar ju att man ska ”göra stort” enligt Thai Indian style (alltså skita, hälla vatten på ryggen så det rinner ner på rätt ställen och sköljer bort det mesta, resten tar man bort med händerna). Om man nu ska använda den metoden skulle jag rekommendera att vara så HÅRD i magen som möjligt!!! Det blir så mycket mindre ”pill” då.

Idag regnar det en hel del, t.ex just nu då jag skriver.

Vid sal 5 idag kom det en lös hund och sprang och nosade på alla. Ett par tjejer fick rädda en groda från att bli hundmat. Just nu hade jag nog ätit de grodlåren …. men INTE med ris 🙂

(efter jag skrivit detta somnade jag och vaknade inte av klockorna så jag kom för sent till Tan Dhammavidus tal om anapanasati.)

Efter Chokladen; Nu ösregnar det ute och vi går genom skog och gräs barfota, det är ju i regn som ormarna kommer fram. BRRRR

Hoppas jag kan sova inatt. Jag sjunger med ordentligt på chantingen, skönt att använda rösten till något. Nattens gående grupp-meditation blev inställd då det regnat vilket resulterade i en timma och 45 minuters stående meditation. KUL !!! NOT !!

20071208 – Dag 8

Har sovit som en epeleptiker inatt. Tror säkert jag gjort lite slitage i betongsängen så när jag vaknade var jag SÅÅÅ sugen på att sitta med benen i kors i en tävling om vem som kan hålla sig vaken längst. Myggorna drogs till mig som gravitation. Just nu ser jag ut osm en oerfaren biodlare. Yogan var så jävla irriterande, hade varit bättre om de bytt ut Fraulein Robotishroest mot en affisch med instruktioner. Visserligen lika förutsägbar men betydligt trevligare att titta på. Föreställ dig (med Arnold Swartzeneggers röst) fröken UR-sätt att prata; ”Welcome to the yoga exercise of the ….. EIGHTH …. day”. Att han dessutom ser ut som Marty Feldman gör inte saken mer intressant.

Och till frukost fick vi *trumvirvel* RIS!!! Jag är så jävla trött på ris nu …

Ärligt talat är jag trött på buddism (religion som lär upp folk att vara veklingar låter alla trampa på en, samt passar på att trampa lite på sig själv också) och Anapanasati (Michael Hutchens från INXS upplevde nog också PITI och Rapture när han dog då dessa båda säkerligen kan förklaras med syrebrist och / eller kvävenarkos och ingen av dessa tillstånd kräver vidare kunskap inom anapanasati!!!

(Här måste jag tillägga att jag var i en djup svacka och var otroligt bitter på allt och alla, ta inte det alltför allvarligt. 🙂 )

SÅ!!!!känns lite bättre nu, har tagit en dusch och är på bättre humör. Behöver nog bara skämma bort mig lite snart.

Efter lunch; Sådärja då var man tillbaka i samma humör. Den här jävla maten kan få vilken matälskande gourmand att bli anorektiker. De senaste 17 måltiderna har bestått av ris. Ris är min största dukkha (lidande)

Funderingar krin buddism; Munkar strävar mot ett liv utan dukkha – Nibbana. Djur lever sina liv utan dukkha, ändå klassas de som lägst på skalan. Och visst finns det heliga djur inom buddismen? Hur kan de då både vara heliga samt oupplysta / ignoranta?

Jag vill tro på något som är logiskt och just nu är inte buddism speciellt logiskt. Endast ett fåtal lyckliga kan bli munkar blir det för att bli upphöjda, upplysta. Samtidigt hävdar de att det inte får finnas personliga egocentriska känslor. hur går det ihop?

Hela ”instruktionen” till buddism är som ett 2500-bitars pussel föreställande färgen blå (och det är givetvis en förenkling av instruktionen efterssom endast den som är upplyst kan tolka den korrekta instruktionen).

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter chokladen; Schema för dag 9 har kommit upp och tydligen har mina böner blivit besvarade. Imorgon får vi inte ris till lunch !!!! Vi får tamigfan INGENTING till lunch !!! Det innebär att vi kommer få proppa oss fetmätta på ännu äckligare ris-soppa till frukost. Dessa två dagar som återstår kommer att kräva all fokusering och mindfulness jag hittils lärt mig för att jag inte ska explodera …

Nyss strömavbrott i hela klostret. Är helt kolsvart överallt. Alla har givetvis stearinljusen men oro råder. Känns som att det kommer bli en spännande avslutning haha.

Två timmars meditation på raken imorn, måste fixa en sittställning jag kan sova i.

Efter nattmeditationen; Mellan 20-21 är fistimman, alla vet det (tror jag) för alla lägger av rediga fisar. Ingen vet vem som la den efterssom det är kolsvart och man vet bara på ett ungefär vilket håll ljudet kom ifrån. Typiskt att man ska andas med näsan när man utövar anapanasati. Imorgon får vi inte skriva alls (normalt sett får vi ENDAST göra noteringar kring övningar, ALDRIG dagbok). Jag tänker inte skriva något utan bara försöka överleva dagen. God Natt!

20071209 – Dag 9

Idag ska vi egentligen inte skriva men jag måste. Fy fan vilken värdelös innehållslös idiotisk dag. Vi har sammanlagt haft sex timmars ”fri” meditation idag. Normal har vi ca två under ledning av en av munkarna. Resultatet blev att nästan alla satt på bryggan och tittade på fiskarna, badade i varma källorna, smög runt och viskade eller bara satt och sov i gräset.

Mig gjorde det inget att det inte var någon lunch idag, inte när den smakar så fördjävligt. Satt vid varma källorna med franska (tror jag) killen med ddreadlocks. Satt med tårna i kokheta vattnet och blundade när jag känner något som trampar mig på smalbenet. Samma sekund viskar fransmannen ” Dont move, he cant see you” !!

100.000 hemska filmer passerade revy.

VAD KUNDE INTE SE MIG ???????

Jag öppnade ögonen och såg en stor varan/ödla som klättrade över benet på mig. Som tur hade jag redan gjort stort idag 😉

När ödlan klättrat förbi mig drog jag snabbt upp fötterna. Han såg detta och satte iväg mot skogen via mitt ben igen (som jag ju dragit undan, dumma varan-fan)!!!

Nu är det inte långt kvar, känns som att denna vistelse både lyckats få mig att avsky ris OCH buddism.

20071210 – Dag 10

Efter lunch; Så otroligt långtråkigt. Dagen började som vanligt med läsning, meditation , yoga, Dhamma Talk och frukost.

Sedan 30 min meditation och sedan en och en halv timma fri meditation dvs alla går runt och ser uttråkade då vi alla är aptrötta på detta och vill göra någonting annat.

Nu har vi härnäst 30 min meditation och sedan två timmar fri meditation. Tror jag ska försöka sova lite någonstans. Till lunch hittade jag en liten skål med MAKARONER !!!! men jag tror dessa var till som tillbehör men jag lassade på en halv hundskål av dessa. Bättre än ris iallafall. Ska bli så underbart skönt att komma ut härifrån snart!!

Musik som spelas i mitt huvud; ”No more rice” med Alice Deejay , ”R.I.C.E” med Thai Village People, ”You give rice a bad name” med Bon Jovi.

Efter choklad; Har precis chantat för sista gången. JIIIIIHHHHAAAAAAA!!!!

Klockan är 18:20 nu, 19:15 ska folk få gå fram och prata om deras upplevelse på klostret, sen är dagen slut. Dusch nu!!

Nyduschad och fräsch. Har inte ägnat en tanke åt vart vi ska sova imorn natt, hmmm. Kanske blir det en natt i Surat (Thani)? Fast inte på säng-lopp-stället. Bäst hade ju varit om stället vi ska till på Kho Phan-Ngan den 12 dec hade ledigt rum den 11:e också. Just nu vill nog alla bara gå och lägga sig och vakna upp för att gå på mötet. Efter det får vi officiellt PRATA IGEN !!!!!

Jag var INTE förberedd på hur bra talen skulle vara. Otroliga tal direkt från hjärtat. Vansinnigt roliga, andra fruktansvärt hjärtskärande. Alla otroligt mänskliga och utelämnande!

När jag kom tillbaka till rummet såg jag den största ödla jag någonssin sett (större än den som gick på mitt ben) ovanför min säng. Alla samlades i mitt rum för att kika på den. Var väl inte så förtjust i att den skulle vara där så jag föste bort den med en kvast. Den väste lite elakt men försvann till slut ut genom fönstret (som förresten bara är galler). Det är tur att vi inte kan prata på klostret för jag fick veta i efterhand att en tjej hade sett (vad hon trodde först var ett sött ankhuvud) ett stort boaormshuvud i en av dammarna.

Tog ett tag att somna 🙂

20071211 – Avslutning

Gick idag till meditationssalen och mediterade och sedan till våra rum för att packa våra saker. Packade ner och lämnade även tillbaka filt och myggnätet. När vi kom till matsalen där alla samlades började alla prata (vi fick det). Alla pratade med alla och lärde känna alla man umgåtts med de senaste 11 dagarna. Märklig känsla att umgås så länge utan att ens veta vad det heter eller prata med varandra. MYCKET könslosamt farväl av allihopa och vi tog oss gemensamt med ett par andra till Surat Thani med en Sonthaew. Där åt jag bananpankaka, drack kaffe och lemon-juice. Kändes som att komma ut ur fängelse … kändes konstigt att kunna köpa precis vad man ville. Otroligt skumt att höra musik och se en sån massa människor överallt. Det kändes som att vi hade tillbringat 11 dagar på en annan planet, i en annan galax. Vi kom fram till färjan till Koh Phan-Ngan och där träffade vi på ett gäng andra som varit på klostret. Vi satt hela vägen till ön och snackade om vistelsen. Vi var alla otroligt glada, euforiska och samtidigt trevande i den ”nya” världen. Väl i land på ön bytte vi epostadresser och de gav sig av till Hat Rin medans vi åkte norrut till Hat Yao. Bungalowen vi har är OTROLIGT lyxig med våra ögon. Vi ska vara här till den 22 dec.

DETTA HAR VI FÖRTJÄNAT !!!!!

Vi är trötta men otroligt lyckliga att ha klarat av dessa 11 dagar på ett thailändskt buddisktiskt kloster. Vi har fått så otroligt mycket nya insikter och tankar. Vi har lärt oss så mycket och jag vill tacka alla på klostret som varje dag hjälpt mig och Tinnan genom att ge oss deras leenden. Leenden därinne kunde få en positiv när man t.ex på morgonen hittat en kackerlacka och var lite sur.

Skulle jag återvända till Suan Mokkh? Inte den närmsta tiden!

Skulle jag rekommendera andra åka till Suan Mokkh? Alla jag känner !!!

Idag stod vi upp vid halv sju-tiden för att äta frukost på hotellet i Karon (Karon View Resort). Kl 07:35 kom vår minibuss och plockade upp oss för att köra oss till Surat Thani. Resan tog drygt fem timmar och jag hann läsa ut ”Män som hatar kvinnor” medans Tinnan satt djupt försjunken i andra hörnet av bussen med iPod-lurarna i öronen.

När vi kom fram till vårt guesthouse satt de helt överrumplade över att vi kom på besök, trots att vi redan betalt rummet i Phuket. Tydligen hade virrpannan på resebyrån där vi bokat på glömt att informera guesthouse’et om att vi skulle komma. Det redde ut sig iallafall och vi fick ett av de 6 rum de hade till förfogande.

Här i Surat Thani har vi nu köpt bussbiljett till Chaiya (staden vid klostret), handlar batterier samt ficklampor, fyllt på våra kontantkort, köpt t-shirtar att ha på klostret, ätit pizza (då det är tveksamt om vi kommer äta mycket annat än ris på klostret) samt hunnit med att sitta lite på internetkafe.

Det är nog först senaste dygnet man fattat vad man ska göra och hur spartanskt vi kommer leva. Det är med en blandning av livrädd och jävlaranamma vi åker dit. Egentligen får man inte skriva/läsa/prata under dessa 10 dagar men jag och Tinna ska försöka smyga lite. Vi har en plan som går ut på att mellan 21 och 22 varje kväll ska vi ligga i våra små rum och läsa böcker, skriva dagbok och skicka sms till varandra. Det är också då vi ev. kan svara på sms, men detta är ytterst eventuellt. Räkna inte med att ha någon kontakt med oss alls de närmsta 10 dagarna. Vi kommer ut ur klostret den 10 dec och då är vi återigen kontaktbara.

Här är klostrets hemsida http://www.suanmokkh.org/ ifall ni läsa mer om stället!

Jag och Tinnan kommer tänka en massa på er därhemma under vår vistelse på klostret. Skicka varma tankar till oss!! 😀

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ligger på betong-sängarna och försöker sova. Fram tills nyligen har det känts ganska lugnt att åka till klostret men just nu är det ganska nervöst, iallafall för mig, Tinnan är ganska lugn. Vi kommer leva ganska spartanskt och spendera dagarna med att meditera och göra våra arbetsuppgifter men det är inte levernet som gör mig nervös, utan det faktum att vi inte får prata med varandra.
Vi kommer se varandra på avstånd varje dag och planerar ha någon sorts teckenspråk så vi kan kommunicera med varandra.
Maten kommer att bestå av ris och någon frukt till frukost, lunch kommer bestå av ris och någonting annat. Middag finns inte alls, dock är vi glada att klostret enbart erbjuder vegetarisk mat.

Kommunikationen med omvärlden kommer att vara helt bruten, vilket också gör det jobbigare. Vi kommer att föra dagbok inne i klostret som vi lägger ut här när vi är ute igen.
Ifall det skulle vara så att en av oss vill avbryta och lämna klostret så avbryter vi båda två, utan diskussion. Det är den dealen vi har. Kanske blir vi kvar 2 dagar, kanske 10 , vi får se.

Det vi ser fram emot mest efter klostret är sköna sängar, god mat och sköna dagar på Koh Phan-Ngans stränder. De kilona vi går ner på klostret kommer garanterat vara tillbaka på plats efter ett par dagar i frihet.

Vi har en önskan som jag hoppas så många som möjligt av er skulle vilja ställa upp på;
Under tiden i klostret vill vi att ni skriver vad som händer en helt vanlig vardag hos er, hur löjligt det än låter så skulle vi uppskatta att läsa om ALLT som händer hemma i Sverige. Vad ni läser i Aftonbladet, vad ni åt till middag eller vad ni handlade på stan etc etc. Ni kan maila till ulf@dreambase.com eller tinna@dreambase.com. Vi uppskattar ALLA mail 😀 men det allra roligaste är ifall ni vill skriva i Gästboken.

Lite bilder som andra resenärer tagit från rummen där vi kommer att bo 10 (förhoppningsvis) dagar i december. Som ni ser får man ha med sig ganska mycket egna saker.

Vad händer annars? Vi solar (jag har fått en stor blåsa på underläppen efter att ha bränt mig i solen och ser just nu ut som en boxare), äter god mat (igår var det mexikanskt på temat så då drog vi i oss burritos, tacos och diverse goda diper) och spenderar dagarna med att inte göra någonting. Idag åker vi in till Saladan och säljer lite böcker vi läst ut. Jag har precis läst ut ”The Damage Done” som handlade om en kille som åkte fast i Thailand med 8kg Heroin, fruktansvärt otrevlig bok men ändå riktigt bra läsning. Att läsa om de thailändska fängelserna tror jag hjälper oss att acceptera kloster-sängarna 😉

Just nu har jag börjat läsa ”Män som hatar kvinnor” av Stig Larsson och hittills gillar jag den skarpt! Tinna läser ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som också skrev ”Pojken som kallades Det”. Vi avverkar böcker i rasande fart just för att slippa bära dem i väskan senare. Vi har förmodligen läst ut 15-20 böcker var hittills. En del av dem skriver vi om under Bokrecensioner.

Vi skriver mer imorgon, då är vi på Phuket igen och brottas med skräddarna. Jag ser framför mig landstigningen av Normandie från filmen ”Rädda menige Ryan”. Byt bara ut amerikanska soldaterna mot svenska turister och kulorna emot försäljare/skräddare så förstår ni vad jag menar. Jag ryser vid tanken , men ”its a dirty job but someones gotta do it” 😉

(Nu försöker vi igen, vi skrev nyss ett inlägg när datorn bestämde sig för att helt plötsligt starta om utan förvarning så allt förlorades. Men som Stacka Bo säger; here we go again…)

I onsdags gjorde jag mitt första dyk på jag vet inte hur länge, ett s.k Scuba Review med Alex på Princess Divers, Koh Muk. Kändes helt okej, vattnet var betydligt varmare än hemma i Svedala, medeltemperaturen i vattnet här är 30 grader.

Dagen efter följde jag med ut på en dykbåt och gjorde två dyk, det första på södra delen av Koh Kradan. Helt okej dyk men hade lite problem med avvägning i den tunna dräkten. Dök med en Instruktör från Sverige och det kändes lyxigt att snacka svenska.
Andra dyket gjorde vi vid Koh Waen (precis utanför Koh Ngai där vi låg o stekte på stranden med Svärmor och Svärfar för ett par veckor sedan). Också ett bra dyk där jag såg första muränan samt en stingrocka.

Helt slut efter de två dyken återvände jag till stranden på Koh Muk där jag trodde Tinnan legat och solat / blivit masserad hela dagen. ICKE!!! När jag kom in i bungalowen låg det en lapp på sängen som hon medvetet lagt fram till mig. Lappen visade sig vara ett certifikat på att hon genomfört Discover Scuba Diving (!) Snacka om att jag blev förvånad! Hon hade i hemlighet spenderat dagen i poolen och stranden med att lära sig dyka. Det ska tilläggas att vi har en överenskommelse att om hon tar dykcert så ska jag ta grönt kort ( golf).

Då Tinna inte är ett direkt vattendjur, hon blir jämt sjösjuk, ogillar öppet vatten och är rädd för fiskar -så trodde jag att det skulle ta ett bra tag innan hon ens övervägde att börja dyka.

Dagen efter åkte vi BÅDA ut på en dykbåt för att Tinna för första gången skulle få prova på att dyka i öppet vatten. Första dyket gjordes på norra delen av Koh Kradan, sikten var ca 15 meter och vi var nere på 7 meter. Ett ganska stillsamt dyk då denna plats är avsedd för nybörjare. Tinna höll på att avlida när hon bevittnade hur de andra kastade sig ner, baklänges från båten och sade ” I helvete tänker jag göra det där”. Jag har dock förevigat motsatsen på film
(observera dom snygga strumporna som hon dragit upp halvägs till knäna).

Det andra dyket var helt otroligt. Vi var nere på 11 meter ( galet långt ner, tinnas anm). Här fanns det otroligt vackra och gigantiska fiskar, muränor och ett trettiotal drakfiskar. Landskapet var kuperat med häftiga korallrev. Jag hade konstant ”cleaner fish” omkring benen som tvättade sår och dyl rena. Efter halva dyket tappade jag och Tinna bort varandra under vattnet (lugn mor och svärmor, vi hade var sin dykpartner). Efter ca 10 minuter så simmade vi dock på varandra igen. Tinna och hennes dykpartner hade simmat medsols kring ett rev medans jag och min hade simmat motsols. Detta dyket simmade Tinna helt själv och fick reglera avvägningen helt själv, vilket hon klarade galant och som hon dessutom tyckte var mycket roligare.

Skillnaden i dyken här och hemma, förutom den uppenbara temperatur-skillnaden, är att här är det riktigt bra sikt, tiotusentals fler fiskar och andra djur. Det underlättar också att man slipper ta på sig en heltäckande dräkt eftersom man här antingen har en kort dräkt som går till knäna och armbågarna eller dyker med shorts och t-shirt.

Samtidigt gillar jag dykningen hemma, dykningen hemma är lite mer en utmaning pga den dåliga sikten, det kalla vattnet och när man väl ser djurliv blir man helt fascinerad. Här nere simmar fiskarna nästan in i masken på dig.

För mig lär det bli fler dyk men Tinna har inte bestämt sig om det blir fler gånger. Även fast det gick jättebra så känner hon sig nog bekvämare på land. Frågan kvarstår om jag fortfarande måste öva på min sving? 😉

[youtube HmmfXM9URd0 nolink]

Imorses steg vi yrvakna upp (såg Proof of Life igår natt, helt överraskade att malaysiska kanalen visade HELA filmen!!) vid 7-tiden och gick ner för att äta frukost. Vi hade tidigare handlat lite (nja) vin och öl på tax-free så väskorna var ovanligt tunga på ryggarna. Efter frukost bestående av de sedvanliga rostmackorna satte vi oss ner och väntade på minibussen som skulle ta oss till färjan mot Thailand, i Kuah town. Medans vi satt där passade vi på att lyxa oss med att stoppa polletter i massage-stolarna som fanns uppställda i hotellets lobby (gjorde förmodeligen mer on än gott men vi var ju tvugna att spendera de få ringit vi hade kvar).

I minibussen träffade vi på ett sweiziskt par som också skulle till Thailand och tjattrade ett tag med dem. Även de var ute på en långresa och hade börjat sin resa i Hong-Kong. Vi utbytte en hel del rese-tips med varandra och förhoppningsvis kommer vi ses igen. Resan från Langkawi till Satun i Thailand gick smärtfritt och betydligt smidigare än när vi passerade gränsen åt andra hållet, landvägen.

I Satun bokade vi även resan från Trang till Koh Muk men denna biljetten visade sig vara ganska värdelös eftersom vi i Trang fick reda på att båten till Koh Muk slutar gå vid 11.00. Där stod vi i Trang med bokad biljett utan möjlighet att ta oss dit. Lyckligtvis erbjöd sig en thailändare att skjutsa oss till piren och därifrån försöka ragga upp en båt-förare som skulle kunna ta oss till ön. Sagt och gjort, vi gick med på dealen och det slutade med att vi befann oss på hans bakgård, bytte bil och satte av mot piren.

Väl framme vid ön (ca två timmar senare) fick vi upphämtning av en mopedist med flak som knappt orkade ta sig fram med våra välfyllda väskor. Ön har inga bilvägar utan går rakt över djungeln på smala gång-vägar och naturligtvis körde vi ner i diket där det var som allra lerigast. Efter lite lyftande och lite knuffande var vi tillbaka på vägen igen.

Allt detta resande och jobb var dock inte förgäves. När vi anlände till Charlie Beach Resort på Farang Beach så var det bländande vackert! Vi har nog aldrig sett en så underbar solnedgång och äntligen visade det sig att vår nya kamera var ett riktigt bra köp!
Vi har till att börja med bokat vår bungalow tills på fredag men kommer förmodligen stanna längre än så! Förhoppningsvis möter Angeliqa och Stefan från Schweiz upp oss här.

OBS !! på Koh Muuk har vi INGEN mobiltäckning!!

Nedan följer lite fina bilder från ikväll;

Visa bilder från Koh Muk

Den 17:e är det nedsläpp i ladan igen efter uppehållet. Då står återigen Djurgården för motståndet och jag vette sjutton om inte hemmaplan väger ganska tungt! Det är lite konstigt att sitta och tänka på hockey nu när man sitter vid stranden och har runt 32-34 grader i luften.
Hursomhelst, när nu hockeyn drar igång igen är det väl dags för lite betting också. Phille och jag har redan lite gambling-affären igång (du har väl inte spenderat alla baht redan?) Den 17:e har du chansen att öka din vinstpott (även om jag tror stenhårt på en svart-gul seger! 🙂 )
Jag sätter 100 baht på Skellefteå-vinst. Vågar du anta utmaningen?

Ni når oss inte längre på våra Thai-nummer (men spara dem eftersom vi kommer använda dem när vi återvänder till Thailand i December.
Tinnas nummer är +60 1759 83 590 och Uffes nummer är +60 1754 15 494 .

Vi hörs!

Nu befinner vi oss på Pangkor som vi sett fram emot att komma till. Ärligt talat är det inte speciellt fint/trevligt här. ”Hotellen” och ”Resorten” kan man snarare kalla guesthouses (mycket primitivt boende med skitiga lakan, ej fungerande duschar och allmänt undermåliga rum).
Stranden är inte speciellt fin heller, så vi planerar att åka härifrån ganska snart. Ifall maten varit bättre kan man ha överseende med resten, men inte heller den är speciellt god.
Nu uppskattar vi faktiskt Thailands mat och boende betydligt mer.

Även människorna i Malaysia är annorlunda än i Thailand, på gott och ont. De är mer reserverade och man märker att turismen inte är lika stort i detta land. I vissa fall är det jätteskönt att slippa jagande försäljare men det gör det även svårare att få hjälp av hotellpersonal och resebyråer då de är allmänt ointresserad av dig.

I Georgetown blev det dock lite shoppat! Vi (Ulf) har haft ögonen på en ny kamera och vi hittade en riktigt billig som vi inhandlade. Det blev en Canon EOS 400D med en hel väska full med tillbehör (extra minneskort, extra batteri, UV-lins, väska, display-skydd etc). Priset landade ca 4000 kr under svenskt pris vilket jag var otroligt nöjd med. Garanti runt hela världen gällde såklart. Vi har redan tagit otroligt fina bilder med den, dock inga av de vi lägger upp nu då vi inte har minneskortläsare till kameran ännu.

Vi har fortfarande inte skaffat malaysiskt telefonkort eftersom man måste visa upp pass när man köper det och vi har oftast inte med oss det när vi handlar, dock ska vi skaffa det idag och lägger upp vårt nya tfn-nummer här inom kort!!

Tanken var att vi skulle stanna här på Pangkor i ett par veckor men varken jag eller Tinna känner att vi pallar det, så troligtvis drar vi till Langkawi imorgon eller på tisdag. Busssfärden mellan Phuket och Georgetown tog 14 timmar och mellan Georgetown och Pangkor är det ytterligare 4 timmar så vi längtar verkligen till sol och bad när vi väl kommer till Langkawi.

Hoppas alla ni har det bra hemma och vi saknar er alla jättemycket!!

Visa alla bilder

Vi befinner oss just nu i Georgetown som är en storstad på ön Palau Penang i Malaysia. Vårt Thai-nummer når inte ända hit så därför svarar vi inte i mobilerna. Imorgon Lördag 3/11 tar vi bussen från Butterworth (på fastlandet innanför ön) till Lumut 170km söder om där vi nu befinner oss. Från Lumut tar vi sedan en båt ut till ön Pangkor där vi planerar stanna för att få lite sol på oss ett par veckor.

Idag har vi varit på Komtar shoppingcenter i Georgetown och efter intrycken från tullen igår handlade vi ett gäng lås att sätta på våra väskor. Billig peng för att förhindra stölder men framför allt för att undvika att personer stoppar på oss ”saker” strax innan tullen. På vår biljett stod det längst ner med röda bokstäver ”all smuggling av knark straffas med döden”. Som sagt, en billig försäkring.

Vi försökte skaffa biljett till Pangkor ifrån Georgetown men alla resebyråer skakade på huvudet och log, sa att man endast kunde köpa biljett till Lumut ifrån Butterworth. Bortskämda som vi var (iom att vi har vant oss vid thailändarnas tillmötesgående resebyråer) kändes det konstigt att behöva bege sig till grann-staden för att kolla upp tider som bussarna avgår.

Väl tillbaka från Butterworth promenerade vi tillbaka till hotellet där vi bor (och för övrigt stinker av inpyrd rök, detta för att de inte skiljer på rökrum och rökfria *suck* ) hittade vi en choklad-fabrik som sålde all möjlig sorts hemgjord choklad. Vi möttes som kungar och fick en rundtur bland all choklad. Vi provsmakade säkert 20 olika sorters choklad och när rundturen var färdig var vi så proppmätta att vi inte direkt hade lust att köpa någon choklad. För att inte göra henne ledsen köpte vi ändå en vit och mörk choklad med mango-fyllning som var riktigt god.

Vårt intryck av Georgetown är väl inget vidare utan det känns riktigt bra att åka imorgon.
Ha det gott sålänge och bombardera gästboken/mailkorgen!!!!

[youtube FZVmbVOtntM nolink]

Idag var vi ute på en kajak-tur runt halvön. Vi hyrde en smidig liten plastbåt direkt efter frukosten och var ute ca en timma. Vi paddlade runt öar, utstod svallvågor från longail-båtar och gick iland på en egen liten strand där vi tog oss ett skönt dopp. När vi kom tillbaka var vi helt slut och gick och lade oss för att fånga lite sol resten av dagen.

Vid lunchtid åt jag en Red Curry (tinna hävdar å det bestämdaste att det INTE var red curry) med kyckling, Tinna åt krabba med curry-powder, se bilderna nedan.
Imorgon tar vi en longtail in till piren och därifrån en minibuss till Lanta för ett kärt återseende av vår älskade strand. Där trivs vi bäst!!!

Visa Bilder

Efter en 9 timmar lång bussfärd igår (som dessutom anlände ca 4 timmar försent till busshållplatsen i Hua Hin) anlände vi sent igår kväll till Krabi bussstation. Människorna där informerade oss om att såhär sent går det inga båtar till Railay beach och bara en mycket dyr båt skulle ta oss dit. Sista båten till stranden går vid 17:00. Efter en hel del disskuterande om priset kunde vi tillslut ta oss till hamnen i Krabi. Och vi var inte särskilt kaxiga när vi satte oss i en liten skruttbåt som körde i fullt ös framåt mot en becksvart omgivning. Vi såg typ ingenting framför oss och vi tänkte bara ” Hajen 4″ .

Vi steg iland på stranden runt 23:00 på kvällen. Hotellet hade som tur var inte glömt bort oss och väl iland blev vi väl emottagna. Vi bor på Raily bay resort , ett jättefint hotell som ligger på den västra sidan av halvön.

Vi stupade isäng och fick aldrig en blick av hur det såg ut på ”ön” förrän idag. Vilken grym syn som mötte oss imorses, hela halvön är omringad av gigantiska klippväggar som skjuter rakt upp mot himlen, titta på korten så förstår ni. Stranden är hyfsat lugn och inte direkt invaderad (åtminsonde inte såhär tidigt på säsongen) av turister.

Efter en av de bättre frukostarna här i Thailand lade vi oss på hotellets strand-område och lapade lite sol. Inte nog med att detta var en av de vackraste stränderna vi besökt under denna resa, halvön bjöd idag också på det varmaste och skönaste vädret hittils.
Det var dock extremt förvånande att se hur vattnet drog sig tillbaka på eftermiddagen ( ca 200 meter) och vi tog oss en tur ut på ”botten” och fick några sköna bilder på vad som egentligen ska vara vattenfyllt område.

Efter att gassat i solen några timmar, beslöt vi oss för att ta en tur runt halvön och träffade på ett gäng nyfikna apor (!) ascoolt!
När vi duschat av oss sandstranden gick vi ut och käkade en riktigt god thaimåltid, röd- respektive gröncurry soppa. Gött efter alla italienska pizzor vi drog i oss i Hua Hin.

Om en dryg vecka kommer Tinnas föräldrar och innan dess planerar vi en sväng till Koh Lanta. Ha det gött hemma, mycket kärlek från oss!

Visa bilder från Railay Beach

Igår lämnade vi Chiang Mai till förmån för Chiang Rai. Vi drog från hotellet 07:15 igår med gyllene triangeln som delmål. Gyllene triangeln är Thailands motsvarighet till Treriksröset; här möts Laos, Burma (Myanmar) och Thailand. Endast en flod delar upp de tre länderna och bildar en naturlig gräns. Denna plats smugglades det mycket opium/heroin genom men nu är det illegalt (sedan 50 år tillbaka). Vår guide berättade om hans farmor som under maffia-eran bevittnade många lik flyta förbi i floden. Vi höll hårt i våra väskor och var aningen paranoida över att någon skulle lägga något i dom (jaja vi har sett Bangkok Hilton ett par gånger för mycket).
Det känns ganska konstigt att å ena sidan veta hur extremt hårda Thailändarna är när det kommer till knarksmuggling, å andra sidan höra hur hårt knutet det är till deras historia. Vi besökte ett Opium-museum där de förklarade hur opium odlades, framställdes och hur man nyttjat det genom tiderna. I Sverige hade detta museum setts som drog-propaganda. Kändes som sagt lite konstigt.

Efter detta åkte vi upp till gränsen till Burma (Myanmar) där vissa i bussen förlängde sitt visum med 30 dagar men eftersom det återstår mer än 30 dagar på vårt första visum var det ingen ide för oss att skaffa en ny stämpel ännu.

Vi besökte även under denna bilresa, varma källor och två olika folkstammar. Och närmare 8 timmar från att vi startade från Chang Mai var vi framme i Chang Rai. Vi checkade in på ett guest house som heter Golden Triangel Inn . Inget speciellt med det, utan snarare aningen dyrt för 750 baht.

Vi har nyss bokat flyg från Chiang Rai – Bangkok och vi flyger på söndag (30/9). Flyget tar 1 timma och 45 min ( att jämföra med buss+tåg = 4 + 12 timmar).
På måndag planerar vi att anlända till Hua Hin för lite sol och bad igen. Ska bli skönt att bada av sig bergens all lort och lera.

Visa alla bilder

Igår (25/9) var vi ute på en trekking-tur uppe i bergen. Vi åkte till Lamphun som ligger en timmes färd söder om Chiang Mai. Vi började med att vandra upp på berget genom skog över floder och uppför tuffa backar. Vi besökte Hmong-folket som förr i tiden försörjde sig på att odla opium. Detta är olagligt idag så istället försörjer dom sig på att tillverka kläder av hampa-plantor. Trekkingen pågick i ca två timmar och när vi kom ner från bergstoppen ( 800 meter över havet) så dröp vi av svett. Vi hade inför denna tur inhandlat varsin ryggsäck med inbyggt vattensystem, vilket var helt suveränt att ha när vi vandrade.

Efter trekkingen åkte vi till ett elefantläger för att rida på dom. Vi hade tänkt att det skulle bli en avslappnande tur och skönt att få sätta sig ner efter att vandrat i ett par timmar…men ICKE. Vi lyckades få den mest bångstyriga elefanten i lägret ( gissar vi på) då hon ville ta egna vägar genom djungeln och konstant skvätta upp lera och vatten genom snabeln på oss!! Vägarna var ganska kuperade så vi fick bokstavligen hänga oss kvar på elefantens rygg för att inte ramla av. Idag har vi ordentlig träningsverk i ryggen efter den turen ( och leran försvann inte i tvätten, *morr* ).

Näst på tur stod en helt underbar lunchbuffë med mycket chili i ( uttersprutta deluxe…i djungeln)…inte att rekommendera! När vi hade ätit klart begav vi oss till ett magnifikt vattenfall där vi duschade under vattenfallets strålar. Galet häftigt och otroligt starka krafter som gjorde riktigt ont på ryggen.
På väg tillbaka till bussen fick Tinna lite panik då chilin gjode sig påmind. Hon begav sig i rask takt till vad hon trodde var fräscha toaletter…Det var ett hål i backen, utan belysning MED spindlar everywhere. En genomblöt Uffe och en rödgråten Tinna satte sig sedan i bussen för att bege sig till det sista stoppet: Forsränning på bambuflottar!
När jag ( tinna) äntligen kom på denna flotte hade vi en galen guide som hade bestämt sig för att tracka mig. Han kastade gummiormar och skrek att jag hade spindlar på mig HELA tiden. Det blev inte bättre av att Uffe faktiskt hade spindlar på ryggen som JAG var tvungen att ta bort ( då jag satt bakom honom i flotten). Vi hade sett fram en lugn och avkopplade färd på floden men det blev en jobbig tur.

När vi kom tillbaka till hotellet tog vi oss en välförtjänt dusch och vi har väl aldrig scrubbat oss så hårt rena tidigare!

Idag tog vi oss en kanaltur med longtail på floden Mae Ping som flyter genom stan. Vi fick besöka en farm där dom odlade en massa grönsaker, örter och frukter. På denna farm spelades även Rambo IV då stället tidigare var en ormfarm.

Imorgon väntar en minibuss norrut till den Gyllene Triangeln ( landsgränsen till Burma, Laos & Thailand). Vi ska även besöka olika folkstammar och slutligen hoppa av i Chang Rai. Där kommer vi vara kvar i två dagar.
På återseende! kram kram

Visa bilder från Chiang Mai

[youtube vu91TGRMdvk nolink]

Igår kväll var vi ute på stan och tog ett par bira på Kao San Rd. Det är en hektisk gata på dagarna men nästan galet på natten! Vi åt båda mat från vagnar på gatan, jag åt padtai, ped nit noi (nudlar, som är LITE starka). Tinna var sugen på (lite) grillad kyckling och hittade en tant som grillade kyckling över en kolgrill. Jag tyckte personligen det bara var millimeter innan hon högg av sina egna fingrar där hon stod och delade upp kycklingen. Det slutade med att Tinna gick med en plastpåse med en hel grillad kyckling i. Språkmissförstånd … Padtai
är garanterat smidigare att äta på gatan med plastgaffel.

Idag vaknade vi tidigt eftersom vi sover ganska dåligt på hotellet vi bor på nu. 06:30 gick vi ner och åt frulle. Efter detta tog vi en taxi till ormfarmen som låg en bit bort. Givetvis ska vi alltid vara på plats 2 timmar innan saker öppnar och aldrig har vi koll på detta. Vi fick därför komma in tidigare i parken och guidade oss själva när vi plötsligt upptäckte ormar överallt i burar och simmandes i vattnet. Vi beslutade att ta en liten promenad UTANFÖR farmen istället och komma tillbaka när stället öppnade.

När vi kom tillbaka såg vi diabildsvisning av en massa ormar och hur man framställer serum mm. Därefter var själva orm-”showen” där en karismatisk thailändare fick igång hela publiken. Plötsligt kommer de ut med en kungskobra (den stora långa på bilderna) som var fyra meter lång (!!!). Den var dock ganska trött så den hade säkert precis tagit en femma. Nästa ut var ett par pigga kobror. Betydligt mer på alerten än deras farfar till kungskobra. De högg ordentligt i luften som ni ser på filmen vi filmade ovan. Kolla också in bilden på killen med 4 fingrar, ett hade han amputerat bort efter att blivit biten av kungskobran. Alla på farmen hade blivit bitna minst 2 gånger av giftormar, vilket vi inte har svårt att tro.
När showen var över fick vi alla tillfälle att hänga en boa runt halsen, jag och Tinna tackade dock nej till detta vänligt men bestämt. Vi har vår beskärda del av traumatiska minnen från Phukets ”ormfarm” (som egentligen bara var ett ruckel med en massa infångade, livsfarliga kobror i) haha.

Nästa på agendan är att leta upp tågtider till Chang Mai. Vi planerar att åka ifrån Bangkok på söndag morgon. Vi tror det är ganska gott om plats på hotellen i Chang Mai även om gemene man på gatan här försöker få oss att tro annorlunda och vill få oss att boka så fort som möjligt på ”deras” resebyrå.

Alldeles nyss bokade vi hotell på Koh PhanNgan 12-22 december. Vi tycker det är lika bra att ha december månad klar redan nu, speciellt när det gäller de populära öarna. Dessutom kommer vi vara rätt snurriga efter 11 dagar på klostret och vill bara ha room service, cable-tv och en massa Beer Chang 🙂 .

Visa albumet

Efter en ordentligt natts sömn, käkade vi frukost på hotellrestaurangen – suveränt god sådan. Dom hade det mesta på menyn och vi käkade bla bacon, äggröra, yoghurt med färsk frukt, juicer, kaffe…som sagt vi blev rejält mätta. Efter det tog vi första bästa tuk tuk till köpcentret MBK. Taxichaffören skulle ha 20 bath för turen ( 4 kr) mot att vi på vägen till MBK stannade till på hans ”sponsringställen”, vilket resulterade i en stopp på en juvelerarbutik, skräddare samt en resebyrå haha. Turen var jättetrevlig och vi fick se lite mer av Bangkok än vad vi först trott. Det blev dock inget handlat på ställena vi stannade på så chauffören fick säkert ingen provision , men vi åkte billigt och det var ju det viktigaste 😀

På MBK köpte Tinna en ny ryggsäck och så handlade vi lite dricka och kaffe. Vi letade efter lås att låsa våra ryggsäckar med men det är oväntat svårt att hitta dessa.

I närheten av vårt hotell ligger många smågator och gränder där det finns marknader hela dagarna. Vi handlar mat och dryck där, det finns alltifrån grisar och kycklingar till vårrullar. Vår favorit hittils är just vårrullarna (i påse med stark sås till, ätes med en pinne). Vanliga smårätter som man äter kanske 2-3 ggr på en dag kostar ca 10-30 bath (2-6kr). Äter man en påse vårrullar (20 bath) står man sig ett par timmar.

Jag (ulf) har nytt mobilnummer ,thailändskt abonnemang, numret är +66 832 96 5002. Lägg gärna in det i era mobiler! Har som sagt haft lite problem med att sms tidigare, får se om det fungerar bättre med det nya simkortet.

Imorn åker vi till Koh Samet med bussen från centralstationen. Resan tar ca 5-6 timmar och kostar ca 40kr per person (150kr ifall man bokar via resebyrån som tuk-tuk chaufören ville att vi skulle handla av). Mycket bath går att spara in !!

Höres en annan dag !!! Bye bye !!

Visa bilder från Bangkok

Då har vi äntligen landat i Bangkok. Vi anlände strax efter 05:00 imorses ,lokal tid (strax efter 00:00 för er hemma i Sverige). Taxi togs in till hotellet vi nu sitter på, gick riktigt smidigt med både tull-passeringen och resan hit. Det var dock nära att vi lyckades slarva bort visum-kontroll-stämpeln (de på hotellet informerade om att hade vi tappat den hade vi inte kunnat lämna landet). Efter en liten tupplur på rummet kände vi att magen kurrade lite så vi tog en sväng på marknaderna här i china town, vi var förmodligen de enda vita människorna på en radie av 2 km och kände oss lite uttittade 😀 . Stämningen var riktigt avslappnad dock då vi i lugn o ro kunde gå o kika på saker, inga direkta ”försäljare” i på de marknaderna mao. SKÖNT!

På gatuhörnen köpte vi vårrullar, nudlar, frukt, färskpressade juicer som smakade otroligt färskt och gott. Prisexempel är 2 portioner nudlar (med grönsaker och fläsk) + dryck = 10 svenska kr.
Lichi-frukt, 2kr kilot.

Vi stötte dock på lite patrull på marknaderna då vi försöke köpa väska till Tinna, man kunde nämligen inte köpa endast EN väska utan var tvungen att köpa stora grossistförpackningar. Hur många är ni där hemma som är i behov av ryggsäckar 😉 .

Vi bor på detta hotellet

Imorgon ska vi ta en promenad runt i Bangkok, se kungliga palatset, båttur på floden samt ev besöka orm-farm (hatkärlek).

OBS !!! Vi har även problem med telefonerna så vi har inte kunnat ringa eller smsa, vi jobbar på en lösning på detta 🙂
Summan av kardemumman är iaf att vi mår helt fantastiskt och älskar den thailändska mentaliteten ….. och maten …. och ölen …. och priserna … och vädret …. och ….

Igår var vi hos Patrik och Nina och tog ett par bowling-rundor på Patriks Wii. Vi (killarna) förlorade mot de överlägsna tjejerna 🙁 . Patrik försökte förgäves skruva kloten och jag körde safe på raka, långsamma kast. Tinna Strike’ade 7 av 10 rundor och hon var ganska överlägsen.

Efter det träffade vi upp Lasso på stan och gick till Meza bar och restaurang. Trevlig liten libanesisk restaurang där vi åt och drack mycket gott. Kul att träffa Lars också, han har man ju inte sett sedan tidernas begynnelse.
Avslutningsvis gickvi på Bishops Arms och tog ett par öl och diskuterade meningen med livet fram till småtimmarna.
Mycket trevlig kväll med trevligt sällskap!

Dagen efter åkte vi till Smögen och åt räkmackor *blä* Jag tog potatissallad i min baguette. Senare firade vi Mathias födelsedag och spelade ” The Simpsons” sällskapsspel. Tinna vann 🙁

Visa fler bilder

Igår var vi hos familjen Ljung och blev bjudna på grillade hamburgare tex mex-style! Mycket gott var det ! Alla åt så vi var ordentligt mätta. Jag, Lucas och Lisa gick till kiosken och köpte onsdags-godis och sedan spelade vi King (studsa boll på en uppritad plan).
Denna gången orkade jag inte hoppa studsmatta men Tinna och Lisa hoppade för fulla muggar.

När vi kom hem blev det som vanligt ett parti UNO med mamma och Tinna och som vanligt vann mamma (med fusk 😉 .

Idag åker vi in till stan och träffar Patrik och Nina. Först blir det nog lite Wii och ett par öl för att sedan dra ut på en libanesisk restaurang. Förhoppningsvis serveras det mindre mat än sist ång vi åt libanesisk mat 😛

Idag fyller Mattias år också, HURRA HURRA HURRA HURRA för honom!!! Vi kommer gratta honom senare i veckan med pompa och ståt.

Visa albumet

I fredags gjorde jag min sista dag på Tietoenator och på plan B2. Kändes lite vemodigt men ändå skönt att saker äntligen börjar hända. Jag är helt övertygad om att Julia kommer bli en grymt bra wingman till Jonny.
Mina sköna arbetspolare gav mig blommor, en tamagotchi-jojo, tänd-mojäng att tända drinkarna med när vi är ute i djungeln samt en vattentät påse att förvara läckande ölflaskor i 🙂 . TACK!!
När sista bambino-mailet var skickat var det grillade burgare som stod på menyn hemma hos Jonny, och som ett avsked grillade han de godaste burgarna vi någonssin ätit. Mucho gracias J!!
Vi hann även med en femstjärnig ”Sweet child of mine” i GH2. I will miss our gig-sessions!! 🙁

I torsdags tatuerade jag min vad. Priset hamnade på 2500 och resultatet kan ni se på bilden. Givetvis gick jag till East Street Tatoo. Är grymt nöjd med resultatet.

Nu är vi alltså nere i Västervik och blir ompysslade av Tinnas föräldrar. Nästa helg åker vi ner till Trollhättan för att hälsa på släkt och vänner där.

”En levnadsglad nörd, ifrån stora stan,
tröttna på stressen, från varje dags plan,
tog sin flickvän och köpte biljett,
med destinationen Pukett.
I alla ”måsten” dom ger vi nu fan.”

Riktigt kul och tack så jättemycket Torleif (som skrev limericken) med familj!
Tack även alla andra som grattat mig idag!

Så var man då hemlös, efter en helg av kånkande, bärande, släpande och frustande. Vi hade otrolig hjälp av Västerviks-borna hela helgen. Tusen tack!!
Inatt sov vi hos Anna i Åkersberga, vilken tur man har som har sådana underbara människor som räddar oss från att sova på gatan. 😉
Tinna höll mig vaken halva natten efterssom hon trodde det spökade i huset vi nu bor i (försöker få henne att sluta att titta på ”Mannen som talar med andar” men det är lönlöst haha ).

Vi märke stor skillnaden på att bo utanför stan imorses mot att bo i innerstan som tidigare . Vi har tidigare varit vana med att ta cykeln till jobbet men nu behöver vi både åka tunnelbana, buss samt tvärbana för att ta oss till jobbet. Nästan så man hinner se en hel film innan man är framme på jobbet.
Mitt tåg var dessutom inställt så att komma i tid imorses var inte att tänka på.

I eftermiddag ska vi träffa min chef för att se på hennes lägenhet (som vi ska bo i nästa vecka och veckan efter det). Verkligen jättesnällt av alla människor som hjälper oss nu det sista innan semestern börjar.
Imorgon tar vi andra vaccinationen mot Japansk Encephalit samt hämtar ut malaria-tabletterna. Efter det träffar vi mäklaren och köparna av lägenheten. Pengarna får vi sedan in på banken, hehe. Ska försöka låta dem vara kvar där också!
Visa alla bilder

Inatt är vår sista natt i lägenheten, sen är det bye bye för all framtid. Det vi helt klart kommer sakna mest är vår underbara säng!! Precis så hård som det ska vara, precis så stor som den måste vara. När vi ligger på mjuka, osköna sängar på någon ö i Indiska Oceanen kommer våra tankar inte gå tillbaka till lägenheten, badrummet eller omgivningarna utan till vår säng!
Ikväll kommer Lasse och Marie-Louise upp och ligger över tills imorgon då sista flyttlasset går mot Västervik. De är förpassade att sova i soffan då vi vill ta farväl till vår kamrat på ett bra och värdigt sätt.

Tack för den här tiden och på återseende 2008 (2009 ? )

Igår fick vi våra visum för 2ggr 60 dagar, sammanlagt alltså 4 månader. Vi kommer in i landet den 6 september, måste åka ut den 6 november för att sedan senast komma tillbaka igen den 2:a januare för ytterligare 60 dagar i landet. Planen är att antingen ta ett flyg till Vietnamn eller Malaysia i en månad eller två för att sedan återkomma till Thailand, vi får se hur vi gör. Känns jätteskönt att visumet är godkänt och i hand nu iallafall. Trivs vi tillräckligt kanske vi gör en visa-run för ytterligare 30 dagar i Thailand, vi får se.

… Grand China Princess som ligger i Chinatown.
Mellan-pris på detta hotell (2000 baht per natt) och vi kommer stanna här de första två dagarna i Bangkok (6-8 sept).
Gångavstånd till Kungliga palatset och gallerian MBK är ju aldrig fel 😉

Vad sägs om 8 våningar, drygt 2000 affärer, inbyggt hotell och 150 restauranger? Allt inom 89.000 kvadratmeter!
Våning 1-3 : Kläder, kosmetika, Skor, Smycken och dyl
Våning 4: Elektronik
Våning 5: Restauranger och saluhallar
Våning 6: Souvenir-affärer
Våning 7-8: 8 biografer, 28 bowling-banor, Karaoke, Restauranger & Pubar

Frågan är väl ifall vi kommer högre än våning 4 ? 🙂

MBK Köpcenter

Lite bilder från klostret i Thailand;

Vad har hänt sen sist då? Denna helgen är väldigt lugn och avslappnad. Igår (lördag) grillade vi kyckling med färskpotatis och såg på City of God. Igår vann Landskrona över Örgryte och jag kammade därmed in en massage ifrån Tinnan. Samtidigt vann jag ett parti monopol, kanske skulle jag passat på att köpa en trisslott när man ändå har flyt 🙂

För två veckor sedan var mamma och pappa uppe i storstaden och hälsade på. Vi gick på ’smaka på Stockholm’ i kungsträdgården. Det var sommarens första riktigt varma dag och den kunde inte kommit lämpligare än just den lördagen. Pappa var väldigt förtjust i Latino Cajun’s Fläskfile Santa Fee, en klassiker i vårt hem. Har lagt upp ett album från helgen nedan.

Förra lördagen tog vi oss en promenad till Hellasgården och tog det första doppet i år. Tinnan hävade att det var skönt i vattnet men jag kan svära på att jag såg isblock flyta förbi. Dagen efter läste vi i DN att det hade varit 23 grader i vattnet. Tror min kropp redan anpassat sig till asiatisk bad-temperatur.
När vi låg och solade på klipporna blev jag brutalt överfallen av en anka som hade smygit upp på mig bakifrån. Vet inte vem som blev mest rädd, jag eller ankan, men jag vet iallafall vem som flög i vattnet!

Hemkomna ifrån badutflykten tog vi tunnelbanan ut till Mörby Centrum där Lasse hämtade upp oss för att åka till Åsa och Per. De var dock inte hemma, svärmor och svärfar var barnvakter åt Phille, Erik och Gustav. Det blev mycket studsmatta (med vattenballonger som kastades från balkongen) där en vattenspridare också installerades under studsmattan för exra utmaning. Tre galna små killar och en fullvuxen tjej hade roligare än på länge. Det var väl inte heller helt tråkigt att pricka dom där nere med vattenballonger, om man säger så 🙂 . På söndag såg vi Gustav spela fotbollsmatch på grusplan i Åkersberga. Innan dess var det fotbollsmatch hemma i trädgården, mycket Svensson/Dahl-regler tillämpades , tror dock ingen av oss höll räkningen efter matchen gick till tvåsiffrigt och fick avslutas med straffläggning.

Förra blev Tinnas cykel brutalt överkörd av en lastbil. Hon satt som tur inte på den utan på sitt kontor och fick inga skader förutom sorgen över sin gamla trotjänare. Ordningen blev dock ganska snabbt återställd då företaget som var skyldiga ringde och sa åt henne att hon fick gå och köpa en ny cykel och att de skulle plocka upp notan för denna. Vi traskade i onsdags till sickla och hon köpte en ny, fin cykel med korg både fram och bak. Vi har inte riktigt justerat in höjden på sadeln men den ska nog till slut sitta perfekt.

Smaka på Stockholm

Hellasgården

Skärgårdsstad

Slutgiltiga budet hamnade på 2.150.000. Vinnaren av budgivningen ville efter avslutad budgivning pruta ner priset … vilket pucko! Han ville ge oss 2.135.000 efter att först ha givit ett bud på 2.150.000. Helt osannolik snubbe, trodde verkligen inte att sådana människor fortfarande tillverkades.

Vi kommer att gå vidare och lägga ut den på fast pris.

to be continued …

Igår köpte vi en ny digital-kamera efterssom vår gamla var så dålig på att ta bra kort i ljusa förhållanden. Många av de underbara strand-korten blev dassiga och det såg allt som oftast ut som en regnig höst-dag istället för det paradis vi befann oss på.
Efter ett par tester med nya kameran är vi mkt nöjda.

Kameran, som är en Sony Cyber-shot DSC-W55, laddades genast med ett 2GB Memorystick Pro Duo så vi kan ta så många kort som det bara går och ladda upp på Flickr.