Dreambase

Vi har spenderat de närmsta 2 nätterna i ett litet privat boende i Santo Domingo. Otroligt billigt ställe där vi kunnat sova helt okej. Vi delade badrummet med alla andra som bodde i huset och rummet var nog inte större än 6 kvadratmeter men det räckte. Imorses tog vi en taxi till Las Americas Airport i Santo Domingo. På vägen dit såg vi det gigantiska monumentet där Christoffer Columbus (Dominikanska Republiken var det första landet han upptäckte) är begraven.
Santo Domingo är en fin men inte speciellt trevlig stad pga den höga kriminaliteten. Det känns som att vi behover ögon i nacken när vi är ute och promenerar. Slummen finns överallt och bilarna ser ut som folkrace-bilar (mer krockade än hela).
Vårt närmsta dygn kommer att spenderas på ett flyg till Orlando, 12 timmars väntetid innan nästa flyg tar oss till Cancun, Mexico. Vi landar på morgen lokal tid den 19 april. Vi hoppas kunna få igang vara mobiler i Orlando så att vi kan slå en pling hem (imorgon bitti svensk tid). (+1) 954 305 0637 tror vi är numret, hehe

Det var lagom att spendera 2 veckor i D.R. Vi har mest latat oss i solen och ätit god mat (mest fransk). Vi ser fram emot lite mer äventyrliga aktiviteter i Mexico. Tacos, tequila och maya-pyramider ska inte heller bli tråkigt att uppleva 😛

Se alla bilder här!

Idag tog vi en dagsutflykt till stranden som klassas som en av karibiens 10 vackraste stränder. Vi tog en båt från Las Galeras till Playa Rincon. Färden som tog cirka 15 minuter bjöd på vacker utsikt över Las Galeras kustlinje och vattnet skiftade i en mängd olika turkosblåa nyanser. Väl framme hoppade vi av båten och promenerade den sista sträckan i vattnet. Stranden var öde sånär som på ett par killar som jobbade i en bar/restaurang som låg vid den östra änden av stranden. Vi lade oss ganska direkt på två av strandens många solstolar. Solen gassar på rejält och vi kan knappt tro vad som visas framför våra ögon. Stranden är onekligen den vackraste vi sett! Den är formad som en halvmåne med rader av palmer åt ena hållet och klippväggar åt andra sidan. Rakt fram från där vi ligger syns skogsklädda bergsmassiv. Sanden är kritvit och vattnet färgas olika beroende på himlens humör. Allt eftersom morgon går över till lunchtid anländer fler besökare. Dom flesta kommer med båt, andra med fyrhjulingar. Fortfarande är vi inte speciellt många på stranden, kanske ett 30-tal totalt. När magen börjar kurra går vi till en av dom tre möjliga strandrestaurangerna. Innan maten kommer in beställer vi in lite dryck. Jag tar en Presidente och Tinna får in en Pina Colada som serveras i en jätte-ananas. Supergod! Till lunch äter jag grillad kyckling med bananskal och sallad. Tinna får en nyfångad fisk, BBQ-grillad som smakar galet gott. Efter våra magar blivit tillfredsställda lägger vi oss åter och solar. Den 30-haltiga solskyddskrämen som vi köpte i Cuba fungerar överhuvudtaget inte och vi bränner oss för första gången sedan resans bärjan. Tinnas Kerstin Florian-produkter är slut och vi märker direkt skillnad på solbrännan. När vi lagom har fått nog av allt solande och badande, sätter vi oss på båten som tar oss tillbaka till Las Galeras. Vilken perfekt dag!
När vi kom hem lagade vi pasta med pesto, pepparsalami och parmesanost. Mums!

Se alla bilder här!

Denna dag var avsatt till att besöka Playa Madame. Vi lagade frulle hemma och tog god tid på oss att njuta av nybakade bröd med jordgubbsmarmelad och cafe latte. Klockan var närmare 08:30 när vi gick strandvägen till La Rancheta (där vi tidigare bodde) och solen stekte på oss. Väl framme på ranchen var hästarna redan uppsadlade och klara för avgång. Med på utflykten var också en amerikansk tjej och hennes mamma som var på besök i D.R. Pappan vågade sig inte upp på hästen och stannade hemma. Förra gången vi red (i Kuba) var jag lite ”avvaktande” hehe, men denna gång kände jag mig mer bekväm i sadeln. Tinna däremot fick en bångstyrig häst så hon höll krampaktigt i tyglarna. Hämd !! 😀 Längst fram red Karin som äger ranchen och längst bak gick en kille som var hennes medhjälpare. Efter cirka fem minuters ritt kom vi fram till en brant asfaltsbacke som jag aldrig trodde vi skulle komma uppför; hästarnas hovar halkade på underlaget och dikena stupade tvärt ner påvår högra sida. Min häst envisades med att nafsa hästen framför i baken som inte verkade uppskatta det nämnvärt. Väl uppe på krönet fick vi en fin utsikt över landskapet som sträckte sig fram till stranden vi gått på tidigare. Vi red på en lite grusväg där kor mötte och passerade oss med jämna mellanrum. Ibland hamnade en liten kalv mellan två hästar och blev lite stressad. Mamman (som var en mycket klok en, trots att hon var en ko), kom och hämtade kalven och visade vart han skulle gå. Med på ritten fanns också två av Karins hundar som sprang fram och tillbaka och man kunde se deras ständiga budskap i ögon och kroppsspråk; ”Här är det, hit ska vi, jag kan vägen”.

Efter cirka femton minuter på grusvägen gick vi av och lämnade ko-klungan för att rida in på en liten stig. Vi såg massor av olika växter och blommor och stigen var full av stora stenar och krokar men hästarna verkade veta vart dom skulle sätta ner hovarna. Ibland stannade vi till för att höra Karin berätta om olika frukt- och grönsaksträd men oftast stannade vi till dåhästarna ville ta sig ett par blad att äta. Jag red längst bak och Tinna längst fram (bakom Karin) så det fanns inte mycket chans till kommunikation. Lite senare stannade Karin på stigen och sa åt oss att hoppa av hästarna. Hästarna bands fast i träden och vi gick fram till en avsats vi klättrade ned för. Efter lite klättring kom vi ut på en gräsmatta som övergick i sand och en fin liten strand visade sig. Alla bytte om till badkläder och vi slängde oss i ett skönt , klart och vackert vatten. Hundarna sprang fram och tillbaka på stranden och lekte tafatt. Efter lite plask och dyk i vattnet gav vi oss upp och satte på oss torra kläder. Vi skulle klättra upp för en annan brant som gick genom snår och buskar. Karin visade oss en buske vars frukt kan lindra cancer-svulster. Hon berättade att hon gett bären till sin hund som efterråt hade blivit av med sin cancer. Vi fick även se mango-, citron- och avocadoträd. Vi klättrade upp på en utsiktsplats över stranden (se bilder) där vi fick se hur vackert allt var. När vi kom ner till stranden igen hade Karins medhjälpare hackat upp olika typer av kokosnötter som vi fick dricka och smaka på. Han hade även grillat några mandlar som växer i närheten. Innan vi begav oss hemåt fick vi även besöka en läskig grotta. Den var kolsvart så vi var tvugna att ha ficklampor med oss. Tinna såg verkligen ut som en proffessionell orienterare (se bilder). Fladdermössen hängde i taket och spindlar klättrade på väggarna, *burr* När vi kom hem svalkade vi våra ömma fötter i trädgårdens utomhusjacuzzi. Vi satt förnöjt i flera timmar, lyssnade på raggae och sänkte ett par kalla Presidente (lokal-öl).

Se alla bilder här!

Vi stannar på ”ranchen” i tre nätter. Bungalown är väldigt enkel och omgivningen är otroligt vacker men boendet är lite för spartansk för den hyra vi betalar. Rachen ligger dessutom 2 km utanför centrum med närhet till strand och alla restauranger. Så vi bestämde oss för att leta efter något annat boende som ligger mer tillgängligt. Vi hittar snart ett riktigt smultronställe som en franskman äger. Han har sex lägenheter med under- och övervåning, varmvatten och ett komplett kök. På övervåningen ligger sovrummet med utsikt över havet. Det är inte helt fel att vakna upp med en sådan bild på näthinnan (se bilder). Vi valde lägenheten som ligger mest i skymundan med en massa växter omkring oss. Altanen är stor och supermysig. Här äter vi egenlagad frukost och spelar canasta fram tills solen går ner. Trädgården är fylld med exotiska växter och färggranna blommor. Vi hittar ett egendomligt träd med stora tunga frukter på (se bilder). Vi får sedan veta att det är papaya som hänger i trädkronan.

Då vi anlände till Las Galeras strax efter högsäsongen är det tomt på turister här. Många turister väljer att resa hit jan-mars då valarna kommer hit för att para sig. Det annordnas många valutflyker för att beskåda gigantiska valar som hoppar över ytan. Oturligt nog kom vi 2 veckor för sent och valarna är nu på väg till Alaska. Just nu är vi dom enda som bor hos fransmannen. Vi har tillgång till tvättmaskin, tv med internationella program och t.o.m en utomhusjacuzzi!! Vi lyckades pressa ner priset rejält och bor för nästan samma peng som på ranchen. Helt osannolikt med tanke på att vi har stranden precis nedan för oss. Igår handlade jag hem lite delikatesser från den franska lanthandeln. Jag köpte tre olika ostar; brie, gorgozola och någon annan sort, lite fransk pepparsalami, oliver, en nätmelon, två nybakade limpbröd som påminner om ciabata och en flaska rödtjut. Vi dukade fram på verandan och plötsligt dök vår nyfunna huskatt upp. Första gången hon hälsade på oss var hon utsvulten och vi gav henne en skål naturell yoghurt som hon älskade. Denna kväll fattade hon tycke för en ny rätt: brieost. Kissen fullständigt slukade flera gram brieost (se filmer). Dagen efter när vi åt frulle, matade vi henne med en annan ostsort som hon glädjeligen frossade i sig. Till dessert: en skål iskall yoghurt haha. Idag tänkte vi inhandla lite ordentlig kattmat till henne. Vi får väl se om hon behagar äta det hihi. Vi somnade till filmen Dearhunter som vi fått låna av fransmannen. En riktigt mörk klassiker med grym filmmusik. Imorgon ska vi ut och rida i skogen!!

Se alla bilder här!

Vi tog en lokalbuss från huvudstaden och kom fram till kuststaden Samana som ligger nordost om Santo Domingo. När vi kommer fram tar vi en taxi till Las Galeras som är en otroligt mysig liten by med karibiska palmer och gudavackra stränder. Vi har haft mailkontakt med ett belgiskt par som äger en hästranch strax utanför centrum. Vi får en primitiv bungalow med eget kök och regnvatten till dusch. Det känns som om vi är mitt i djungeln och på vår veranda flyger kolibris omkring oss som lockas av trädgårdens alla vackra blommor. Här är det tyst, stilla och otroligt mysigt. Vi tar oss en kall dusch och sätter oss på verandan och pustar ut. Denna dag har varit jobbig. Transportdagar är alltid slitsamma men att dessutom bli rånad innan dagen knappt börjat är bara för mycket. Vi lägger oss tidigt och lyssnar på sista delen av Stieg Larssons trilogi, Luftslottet som sprängdes. Vid det här laget orkar vi inte bära omkring på tunga böcker och tackar vår lyckostjärna för ljudböcker. Allt som behövs är en liten högtalare och en iPod för att lyssna på deckaren.

Dagen efter vaknar vi upp av vad som känns som 40 olika djurläten. Vi hör tuppar, får, fåglar, hundar, grisar, hästar och … myggor!! Uffe var uppe halva natten och försökte utrota varenda liten myggjävel. Ronald som är ranchens ägare ritar på morgonen upp en karta över området och vi bestämmer oss för att avsätta dagen för en promenad. Omgivningen är häpnadsväckande. Las Galeras är fyllt med urvackra stränder och iom att det inte finns någon flygplats här är det få turister i området. Det är många europeer som slagit sig ned här och har öppnat egna verksamheter. överallt ser vi italienska och franska restauranger och vi har till och med hittat en delikatess-butik som säljer franska ostar, yoghurt, pesto och oliver. Här kan vi lätt vara i två veckor. Vi sätter oss på en liten fransk frukostrestaurang och beställer frulle. Vi äter vad som är det godast vi ätit på länge; crossaint, färskpressad apelsinjuice och en kopp varm choklad – gjord på äkta choklad, inget pulver. Vi promenerar därefter runt i byn och överallt smyckas gatorna med inhemsk konst, tavlor och småmysiga souvernirbodar. Lunch intages på en fransk crepes-restaurang och jag beställer världens godaste krabb-crepes. Oj oj oj så gott! Efter lunchen går vi och kollar på tavlor och bestämmer oss för att inhandla lite konst till vårt kommande hem i Svedala.

Se alla bilder här!

På vägen till busstationen mitt i rusningstrafik blev jag överfallen av en man. Han kom åkandes på en moped och slet av mitt guldhalsband från halsen. Allt gick väldigt fort och både jag och Uffe blev rejält skärrade av händelsen. Ironiskt nog är mitt halsband den enda ägodel som jag verkligen älskar och jag hade inte brytt mig särskilt mycket om han tagit något annat. Fast jag är ledsen är jag otroligt lättad över att ingen av oss blev fysiskt skadade av överfallet. Han kunde ju lika gärna ha dragit en kniv mot halsen… Smycket är ett familjehalsband som var en väldigt speciell gåva för mig. Jag är så innerligt ledsen att jag förlorade det…

Flyget från havanna till Santo Domingo mellanlandade i San Jose, Costa Rica. Vi var i luften i cirka två timmar innan vi steg ut i väntsalen på San Jose Airport. Efter att ha varit i Kuba i en m`nad med sämsta möjliga tillgång till god mat, snacks, dryck, frukt eller grönsaker hñll vi på att svimma av lycka när vi såg Burger Kings välkända logga. Vi beställde varsin burgare och våra händer darrade av extas. En liknande känsla infann sig precis när vi kommit ut ur klostret i Thailand ”Tänk att kunna äta vad man vill”!!! Under en månads tid har vi endast fyllt våra magar med torra mackor, äckliga pizzor och tröttsamma bönsoppor. Att sätta tänderna i en saftig hamburgare var som att komma i mål efter ett maraton haha. Uffes köttbegär var så stort att han två timmar senare var tvungen att gå tillbaka till BK och beställa ytterligare en baconburgare.

Vi kommer fram till D.R 23.40 och hämtar vårt bagage samt växlar dollar till pesos innan vi tar en taxi till paret vi ska sova över hos första natten. Lisa är amerikan och har bott i Santo Domingo och har bott där sedan januari i år. Hon var här på semester, hittade kärleken och flyttade hit några månader senare. Sedan februari jobbar hon som engelskalärare på en skola. Dom bor i en etta som är minst sagt primitiv. Lägenheten har knappt några möbler och vi ska sova i samma rum, på en madrass strax nedanför deras säng. Eftersom båda ska gå upp tidigt nästa morgon går vi ganska direkt till sängs. Vi sover oroligt och det är ljud från gatorna utanför. Vi går upp samtidigt som Lisa 07.00 för att hinna med en tidig buss till Samana.

Se alla bilder här!

Bussresan från Varadero gick fort och tog cirka fyra timmar. Vi reste med en italiensk grupp som hade en karismatisk (fast oförstådd) guide. Efter halva resan gjorde vi ett stopp vid en fantastiskt utsiktsplats. Alla i bussen förutom vi gick direkt till en utomhusrestaurang och beställde Pina Colada som verkade vara en annan specialitet för rastplatsen. Vi gick istället ner till havet med kameran under armen. Vi fick se en fantastisk utsikt över klippor och hav. Det är något speciellt med Kubas klarblåa himmel. Den tar andan ur oss. Hela resan var en fröjd för ögat. Landskapet är så vackert med varierad karaktär. Vi åker mellan dalar och toppar, palmklädda slätter och havsdränkta klippor. Det är inte ett dugg jobbigt att sitta på en buss med en sådan här utsikt.

När vi kommer fram till huvudstaden, släpper chauffören av hela gänget och kör sedan oss till vårt Casa Particulares. Han vill ha 30 kronor för besväret. Vi tackar för oss knallar mot vårt casa. Ett äldre kubanskt par möter oss vid grinden och hälsar oss välkomna. Dom kan ingen engelska så vi använder vårt kroppsspråk som vid detta laget fungerar väl nog. Läget är perfekt. Huset ligger centralt i Havanna (Vedado) vid en lummig och grönskande bakgård. Rummet är fräsch med högt i tak och det känns som om tiden har backat tillbaka till 1500-talets Frankrike. Vi tar en långpromenad till Old Havanna och sätter oss på en italiensk restaurang. Vi äter dagens andra lunch (då den första var oätlig). Maten var den godaste på länge … och det behövde vi.
Det är lärdag och staden är livad med hög musik och glada människor. Vi går igenom en konstutställning och ser underbara målningar. Det är riktigt varmt ute och vi promenerar runt i old Havanna och njuter av obeskrivligt vackra byggnader och hus. På Malecon ser vi ungdomar som badar bland klipporna, folk som metar fisk och förälskade par som sitter på muren och väntar på solnedgången. Det är så väldigt vackert och romantiskt att gå på denna kilometerlånga gata. Vi går hand i hand och pratar om vårt nästa resmål, Dominikanska Republiken. Vi flyger dit den 2a april och landar sent 23:59. Vi har ordnat boende via Couchsurfing och ska övernatta hos ett jämngammalt par i huvudstaden Santo Domingo. Två veckor senare, 18 april för vi kosan vidare mot Mexico (oja, vi ska till centralamerica sedan) 😉 Ciao tills dess!

Se alla bilder här!

Nu har vi äntligen hittat våra biljetter till äckligt vackra Karibien 😀 Den 9e mars lyfter flyget mot Havanna, Kuba med mellanlandning i Bahamas. Då det är omöjligt att resa till Kuba från USA (amerikanarna är strängt förbjudna att resa dit eller rättare sagt spendera några pengar i Kuba och hotas med fängelsestraff och dyra böter ifall de gör det) var vi tvugna att resa via Bahamas….vilket inte är helt fel! 😛

Vi kommer stanna i Kuba i sammanlagt i 25 dagar innan flyget tar oss vidare till Dominikanska Republiken via Costa Rica. I och med att dom flesta länder och öar i Karibien, Centralamerika och Sydamerika kräver en vidarebiljett för inträde i landet så var det lite meckit att hitta bra biljetter. Vi satt nog framför datorn i 8 timmar innan vi bestämde oss för denna rutt.

Jag (Tinna) har alltid velat åka till Kuba som naturligtvis är den krångligaste samt dyraste ö att resa till. När vi väl landar är dock kostnaderna väldigt låga. Dvs det är dyrt att resa in och ut ifrån landet men billigt att leva där. Vi var dessutom tvugna att hitta en biljett ut från Kuba då deras immigration kräver det. Efter många heta disskusioner om vilket land vi därefter skulle resa till bestämde vi oss för att åka till D.R då verkar vara en väldigt vacker och inte alltför dyrt land att leva i.

Tanken är att vi därefter ska ta oss till Brasilien då vi båda väldigt gärna vill uppleva Amazonas men det var sjukt dyrt att resa dit från Kuba. Antingen så avslutar vi vår karibienrutt efter D. R eller så tar vi en sväng ner till S:t Lucia och Trinidad. Vi får helt enkelt se vilken plan som blir bäst!