Dreambase

Då många har missat bilder från klostret så lägger vi en länk till dom här. Observera dom sköna sängarna hehe 😀

Ps. Vi lägger även upp nya filmer & dikter regelbundet

> Bilder från klostret </a>

Peace is within oneself to be found in
the same place as agitation and suffering

It is not found in a forest or on a hill top
nor is it given by a teacher.

Where you experience suffering,
you can also find freedom from suffering.

Trying to run away from suffering is actually to run toward it.

One ought not long for what has passed away,
Nor be anxious over things that are yet to come.
The past has left us, the future has not arrived.

Effort is the duty of today,
Even tomorrow death may come,
for it is against out power
to delay Death and its great armies.

The sages of peace speak of that one who strives
Never lazy throughout the entire day and night
”Praise the one who truly lives for even a single night”

Anländer 30/11

Vi sätter väckarklockan 06.30 för att hinna med bussen som avgår 07.00. Efter en jobbig natts sömn med hoppande loppor i sängen så masar vi oss upp för sängen. När vi tillslut kommer fram till klostret anmäler vi oss och varje person får varsin nyckel till sitt egna ”rum”. Eller ska vi kalla det cell. Med betong i hela rummet utan säng och en skruttig trädörr så kvalificeras nog detta rum som en fängelsecell.
När jag tar mitt första kliv över tröskeln möts jag av ett spindelnät i ansiktet, mysigt. Och mycket riktigt så kryllar det av spindlar i mitt rum. Då vi inte får döda några levande varelse (inkl myggor & spindlar) så bestämmer jag mig för att kursen inte riktigt har börjat denna dag (anmälningsdag) utan krossar likgiltigt en spindel direkt. Dom i taket lät jag vara.
Jag tackar min lyckostjärna för att jag tog med mitt egna myggnät och liggunderlag. Utan dessa ting hade jag nog kräks bara av tanken att sova i rummet.

Kl 12.30 serveras lunch som var ganska god; ris med vegetarisk röra, desserten bestod av banan inlindat i klibbigt ris som var sött och äckligt ifall du frågar mig. Efter lunchen blev det en rundvandring över klosterområdet och det finns tre utomhusmeditations”tempel” och två yoga”tempel”. Vi sitter på dynor i sanden och vi är närmare 120 personer som deltar.
I området finns det även varma källor som du kan njuta av på din ”fritid”. Du måste dock använda en sarongliknande dress för att skyla hela kroppen med. Denna härliga dress är du dessutom tvungen att ha på dig när du ska duscha. Eller, jag vet inte om du kan kalla (en plastbuke fylld med vatten som du ska hälla över huvudet) för en dusch. Som sagt, extremt primitivt boende.

Under rundturen fick jag även tipset att alltid titta upp i taket och under din säng precis när du gått in i ditt rum. Det finns nämligen gott om skorpioner, orm och spindlar HERRE GUD!! Och om vi skulle se en orm så får vi naturligtvis inte skrika eller ropa på hjälp. Tyyyyystnad i alla lägen!
Kvinnor separeras från män och Uffe och jag bor i skilda hus. I sovbyggnaderna finns det en liten gräsplätt med sex stora runda betongkar där allt regnvatten samlas i. I detta vatten (med alla tänbara insekter i) ska vi borsta tänder och utföra duschritualen genom att kasta vatten från en hink över sig.
Toaletterna är rent vidriga och det går inte att spola dom. Det thailändska sättet att torka sig efter ett dassbesök är att hälla en bunke vatten över ryggen för att sedan använda tre av dina fingrar för att torka sig. Dont think so! Jag har laddat upp med ett lager toapapper för säkerhetsskull.

Jag börjar smått prata med två tjejer (på engelska) och efter ett tag förstår vi att vi alla är svenskar. Inte nog med det. När pratar om vart vi kommer ifrån visar det sig att tjejerna kommer från Gamleby (!!!). Dom enda fyra svenskarna på klostret och tre av dom är från Gamleby. Helt otroligt! Dom är dock betydligt yngre än mig utan några storasyskon så vi har troligtvis inte träffast förut.
När sista meditationslektionen är över går jag tillbaka till mitt rum och är förvånandsvärt inte trött. Jag lägger mig ner och läser lite om den buddistiska meditationsmetoden när plötsligt lampan släcks. Dom stänger nämligen av elen prick 21.30 och 21.29 lyckades jag tappa hela min vattenflaska på min bädd. Allt är dygnsurt och plötsligt blir det nattsvart. Tack & godnatt sa jag till mig själv! suck

Dag 1
Fy fan vad dåligt humör jag är på. Det var inga problem att stiga upp 04.00 för naturligtvis tändes lampan upp när strömmen sattes igång.
När jag kommer till meditationsplatsen kryllar det av spindlar på mina dynor och jag får typ klappa bort dom.
Om någon sa till mig för ett år sedan att jag fick 1000 kr för att gå in barfota i deras utomhustoaletter hade jag vänligt men bestämt tackat NEJ. Det kryllar av äckliga gigantiska spindlar och kackerlackor. Jag håller på att bli galen!

Maten tycker jag numera är äcklig. Rissoppa till frukost *blä* och någon vidrig gryta till lunch. Det serveras ingen middag eller mellanmål. Sista måltiden är 12.30 och kl 18.00 serveras en kopp varm chocklad som är helt ok.
Jag har haft spränghuvudvärk hela dagen och är redan trött på att meditera 10 timmar om dagen. Dessutom lyckas jag slå alla rekord genom att redan efter första dagen ropa hej till gruppledaren när det är absolut tystnad som gäller. Bra jobbat!

Dag 2
Jag vaknar upp med ett leende. Jag har sovit hela 6 timmar och är utvilad trots klockan bara är 04.00. Igår kändes meditationen hopplös, du ska bara andas in & ut och fokusera på din andning hela tiden. Låter lätt med det är extremt svårt för alla precis alla tankar och musiklåtar kommer till dig just då. Jag är väldigt överaskad att jag inte har någon värk i kroppen. Ryggen och nacken har plågat mig i 3 månader men är nu helt försvunna. Bisarrt med tanke på att nästan alla andra har muskel- och ledvärk från den stillasittande meditationsställningen. Jag är även positiv överaskad hur bra yogan går för mig. Igår tyckte jag att det var fysiskt jobbigt att aktivera mig 05.00 i nattmörkret. Men idag kände jag mig väldigt rörlig och det är härligt att se soluppgången när du blickar ut över småsjöarna sittandes på yogamattan.

Frukosten bestod av två salladsblad, en kopp varmt vatten och en banan. Inte särskilt gott. Jag har dock en specialtrick att inför varje måltid dra i mig en liter vatten så magen tror att den är mätt haha.
Senare under kvällen hade vi gående gruppmeditation. Det är nattsvart ute och alla deltagare prominerar runt två små sjöar som finns på klosterområdet. Till att börja med kanske hälften av deltagarna använde ficklampa för att överhuvudtaget kunna se vart man går (eller snarare vem man går på) tills jag vid min förskräckelse upptäcker att jag är den ENDA av 120 personer som har sin ficklapa på, suck.

Det är en jättegullig tjej som typ väger 30 kg och som jag misstänker har ätstörningar. Hon äter nästan igenting och jag har hört henne kräkas flera gånger. Jag undrar om detta verkligen är rätt ställe för henne för om hon har bullimi så underhålls den enkelt här genom äcklig mat och ingen som ifrågasätter. Jag tror att om meditation ska fungera så måste du tycka om dig själv & andra och inte självplåga dig medvetet.

Jag saknar Uffe något otroligt mycket. Det känns konstigt att vara omkring varandra utan att få se, höra eller kännas vid han. Samtidigt är jag otroligt stolt över mig själv för att kunna sova ensam. Jag är löjligt nog extremt mörkrädd och vanligtvis klänger mig fast vid Uffe om jag bara så måste gå på toa mitt i natten. Nu är det ”ensam är stark” som gäller. Nu går jag på toaletten ensam mitt i natten utan lyse eller tofflor på mig bland mörka äckliga spindlar.

Till lunch åt jag ris med stark sås. Inte speciellt gott. Jag känner mig nästan som en fånge här när jag sitter med min plåttallrik och sked i absolut tystnad. Hela förmiddagen har varit jättehärlig. Jag hade två bra mediationer och botade min egen huvudvärk. Efter lunchen vänder turen dock.
När jag kommer in i mitt rum får jag se en jättespindel som är lika stor som min handflata i taket. Jag brister i gråt och tårarna forsar ner för kinderna. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte ropa på någon. Jag kan inte döda den och den är alldeles för stor för att försöka schasa bort. Denna panikångest har jag aldrig stött på tidigare. Jag sätter mig i mitt myggnät och skriver en dikt (finns under tinnas dikter) för att försöka lugna ner mig själv. Nu är det inte längre en insekt utan ett monster som jag måste tampas med…så känns det iallefall. Den kan ju rent av vara giftig och farlig!!! Jag önskar jag hade någon jag kunde prata med som kan trösta mig lite, snyft.
Jag bestämmer mig för att det inte är en spindel utan en skalbagge med extrem fetma och åtta ben, blä.

Under senkvällen så ska vi praktisera gående gruppmeditation igen. Men denna gång var vi tvungna att ta av oss skorna. För mig är det väldigt svårt att koncentrera mig och hänge mig åt meditationen när jag är tvungen att prominera barfota i nattmörker. Det sista jag kan göra då är att meditera. Det enda som fyller mitt huvud är vilket djur jag kommer trampa på och vem av dom biter mig i foten.
Jag lyckas dessutom ge mig själv en ordentlig käftsmäll då locken från håret rörde mitt ansikte som jag trodde var en dissorienterad fladdermus, suck.
Det är verkligen synd att allt ska vara så jävla primitivt. Jag förstår tanken ” leva MED naturen” men jag har verkligen svårt att meditera med alla kryp omkring mig, Jag vill fördjupa min kunskaper och lära mig att slappna av men det är verkligen svår här. Om jag fick sitta i en meditationssal inomhus skulle jag nog lära mig både snabbare och mer. Jag hör nog inte hemma här!

Dag 3
Jag har sovit hela natten igen, jippi! Men jag är otroligt trött under både meditationen och yogan. Jag är konstigt nog aldrig hungrig. Jag äter väl 80 % mindre här än i vanliga fall men maten är så äcklig att du inte vill äta den. Jag häller i mig vatten istället.
Det är ganska kallt på morgonen innan solen har gått upp, ca 15 grader och utan sockar, tjock tröja och långbrallor blir det kyligt att sitta still. Tur att det inte finns några speglar här för jag kan ju inte se riktigt klok ut. På morgonen har jag på mig tre jumprar i olika färger och stilar (jag köpte nämligen fem fotbollströjor på rea) och de machar INTE direkt den övriga klädseln. Tur att det inte är någon skönhetstävling här!

Jag undrar om jag har loppor i sängen för det kliar nämligen överallt på mig. Jag måste vädra ”sängkläderna” och ha öppen dörr för att få in frisk luft (och nya insekter).
Efter lunchen som för delen var ganska god idag så stötte jag på mitt första eldprov. Jag hade redan bestämt mig att om den stora spindeln i mitt rum lämnar mig ifred så gör jag detsamma. Men när jag går in i rummet ser jag med förskräckelse att den har flyttat sig från taket ner mot golvet. Helvete säger jag till mig själv. Jag kan omöjligt ha den springades omkring på golvet. Jag försöker in i det sista lösa problemet själv med full utrustning bestånde av plasthandskar, mopp, sopskyffel, hink, bunke och två kvastar i olika storlekar. Det går inge vidare. Spindeln är helt enkelt för stor. För en sekund slår tanken mig att jag helt enkelt dödar den så är alla problem ur vägen. Men det känns hellre inte bra, jag ska fan mig klara 11 dagar utan något dödande. Tillslut tillkallar jag hjälp från klostret föreståndare. Hon bara garvar åt mig och hjälper mig med att förflytta spindeln ut till det fria. Snacka om att jag var stolt över mig själv. Inte nog med att jag höll mig från att skrika huvudet av mig, jag fick bort spindeln utan att döda den. Resten av dagen gick jag på moln.

Dag 4
Det är konstigt hur små förändringar kan smyga sig på en. Tidigare hatade jag att gå barfota. Fötterna blir smutsiga och jag tar varje tillfälle i akt att tvätta dom. Men nu plötsligt börjar jag tycka att det är ganska trevligt att känna gräset under fötterna och sanden mellan tårna. Jag tvättar dom dock flera gånger om dagen så helt ”ekologisk anpassad ” är jag inte ännu 😉
Meditationen går inte speciellt bra för mig. Jag har svårt att koncentrera mig och tankarna attackerar mig från alla håll. Det låter enkelt att bara andas in & ut men svårigheten ligger i att du bara ska fokusera på det.

Ovälkomna tankar som dyker upp under meditation:

1 Hur länge har jag suttit här?
2 Jag måste byta sittställning snart
3 Jag måste koncentrera mig nu
4 Vad heter nu igen den där skådespelaren från den där filmen?
5 Undra om det är snö hemma?
6 Nu måste jag andas in…andas ut
7 Syrrans nötkladdkaka!
8 Drömde jag nu igen?
9 Hur många dagar har jag avverkat nu?
10 Minnen, minnen, minnen
11 Dikter, dikter, dikter
12 Musik på hösta volym (speciellt någon jävla marchmusik)

Jag har lyckats ta sönder min ficklampa. Detta händer naturligvis kvällstid i mitt rum innan jag ska ut. Senare när elen stängts av ligger jag inne i myggnätet och hör prassel från påsen på golvet. Vem fan är där tänker jag. Ingen ficklampa och starinljuset är utanför nätet som jag inte vågar mig ut ifrån. I dessa ögenblick dyker plötsligt lady (vår underbara cockerspaniel som är avliden sedan 17 år tillbaka) upp i mitt huvud. Hennes närvaro är så stark och hon lägger sig brevid mig och myser och känslan av trygghet och kärlek infinner sig direkt. Jag saknar verkligen den hunden.

Det börjar bli markbart att många har droppat av. Idag under frukosten var säkert 30 % av den kvinnliga delen borta.

Så plötsligt hände det!
Jag börjar bli ordentligt less på att inget händer i meditationen. Alla föreläsare förklarar dom olika stadier som du kan uppleva och vilken underbar upplevlse det kan vara. På eftermiddagen under den fjärde dagen gav jag mig tusan på att det skulle fungera. Under en av våra gående meditationer sa jag till mig själv att under dessa 30 minuter ska jag inte tänka en enda tanke. Jag ska träna upp min koncentration till max (för jag vet att det är det brister för mig…alltid otålig och rastlös). När jag sedan skulle meditera sittande så gick det mycket lättare. Jag hade för första gången bra fokus på andningen och knuffade brutalt bort alla tankar och låtar som kom. Plötsligt känner jag en stickande känsla i tummen och sedan domnar hela kroppen bort. Jag är lätt som en fjäder fast ändå väldigt stabil i kroppen. Jag behöver inte längre tänka på andningen – jag svävade. Den mest underbara känsla infann sig sig i hela kroppen. Det är svår att beskriva med ord hur fantastiskt jag mådde. Hela jag kändes flytande och kände inte någon muskelvärk fast jag satt sprikrak i ryggen utan stöd. Äntligen! Nu förstår jag vad alla pratar om. När rasten kom vägrade jag lämna min possition utan satt och mediterade fram till nästa lektion. Efter meditationen kände jag mig mer levande än någonsin. Även omgivningen kring mig verkade mer levande. Träden var färgrikare och vackrare, gräset grönare och dagsljuset klarare. Jag har nog aldrig känt mig så beskymmersfri i både kroppen & knoppen!

Dag 5
En riktigt skitdag. Varje gång jag försöker fokusera mig så bombas jag av tankar. Jag är på uselt humör och vill bara att denna dag ska ta slut. Myggen äter upp mig och jag håller på att klia ihjäl mig (vad hade jag gjort utan mammas aloevera gel)? När jag sedan upptäcker en spindel på mina glasögon känns det som väntat.
En av våra föreläsare berättar en fin anekdot om styrkan av att ha mindfulness, dvs kunna behålla lugnet i alla lägen.

En dag när hon står och tvättar inne på toaletten fryser hon plötsligt till och ser en kobra i ögonhöjd med henne. Kobran är vid dörröppningen och hon kommer inte ut. I detta ögonblick blev hon naturligtvis vettskrämd men ställde sig varsamt upp och tog ett steg bakot (kunde inte direkt ta flera). Sedan skickade hon kärlek till kobran att den skulle lämna henne ifred och mycket riktigt slingrades den sig ut från toaletten. Min första reaktion var ju inte direkt ”Bra jobbat tjejen” utan en total inre panik spred sig i kroppen istället. Nu får det fan mig vara nog KOBRA!!! Jag är som ni redan förstår inte ”ett med naturen”.

Senare på kvällen möter jag mitt andra eldprov. När jag är i sovbyggnaden slår plötsligt strömmen ut och allt blir idiotsvart. En kvart senare får jag akut magknip. Jag fattar inte varför för det är flera timmar sedan jag åt och det borde inte påverka mig nu. Värken blir värre och värre och svetten forsar ner för pannan och jag är spyfärdig. Där och då måste jag besöka toaletten. Ingen el-inget ljus. Så där sitter jag och krampar med en ficklampa och håller gå i tusen bitar. Det är bara så jävla typiskt och jag undrar var oddsen är att detta ska hända. Just innan magknipen var jag hos en rumskompis och fick hjälp med att plåstra om min tå. Jag har lyckats genom yogan riva bort övre hudlagret på stortån och hon erbjöd sig att hjälpa mig. Väl inne i hennes rum berättar hon att hon har en flitig besökare om kvällarna. En tarantella spindel brukar sitta på taket över hennes säng och hon sa att det även finns en på en av toaletterna. Efter denna informativa upplysning får jag magknip och måste just besöka TOALETTEN.
Snart hörs klocktornet ringa och vi ska samlas för ytterligare två timmars meditation. Jag har med mig full ammunition bestående av ljuslykta, ficklampa, tändare, tändstickor, toapapper, handduk ifall ny attack uppstår. I detta läge skiter jag hellre i skogen än på toaletten.
Jag lyckas emellertid heala bort värken under meditationen och kan varsamt och säkert dra mig tillbaka till min betongsäng. Godnatt!!

Dag 6
Bästa dagen hittills. Har mediterat flera gånger utan problem. Om någon sa till mig för ett år sedan att jag skulle spendera 11 dagar och nätter på ett kloster, ensam i en cell bland spindlar och kackerlackor så hade satt alla mina besparingar emot. Men jag är glad att jag vågade för det är först när du möter dina innersta rädslor som du blir av med dom.

Yogan är så himla härlig. Första kursdagen var jag stel som en pinne men bara efter en vecka så är det en mirakulöst skillnad. Jag är smidig, vig och mår fantastikt bra i kroppne. Jag ska definitivt fortsätta med yogan. Meditationen går bättre än alla mina förväntningar. Jag har längre inte svår att koncentrera mig och det tar mig bara någon minut att nå ”klimax”. Det är verkligen en befriande känsla att tömma hela huvudet för att sedan fylla den med total frid. Efteråt är du harmonisk, klarsynt och bokstavligen skuttar fram och känner dig lätt som en fjäder. Skräptankarna är längre inte permanenta och jag knuffar bort bort dom mycket lättare. För att förklara närmare så är det som en våg av energi som pulserar i din kropp. Den kan vara väldig energiskt eller superlugn. Din aptik förminskas dramatiskt (eller snarare frosseriet). Ditt sug efter alkohol, cigg och godis förminskas drastiskt (jag har tom slutat använda lipsyl utan att tänka på det). Visst kan jag känna hunger & törst men okynnes ätandet/drickandet försvinner. Din klarsynthet växer, egot blir mindre och ödmjukheten inför andra människor/djur/växter blir större. Du har större kärlek till dig själv och andra helt enkelt!

Denna känsla är högst temporär dvs den lever sin storhetstid inom klostrets väggar med flera dagar/timmar meditation & yoga, nyttig kost och ordentlig sömn. Den stora utmaningen är att få klarsyntheten att bestå ute i den ”verkliga världen” med alla livets frestelser. Jag vet att jag måste öva meditation dagligen för att öka medvetandet. Men som sagt, jag har ju inget annat än tid…

Dag 7
Idag satt jag i total nattmörker och mediterade när plötsligt en kackerlacka kolliderar med mitt ansikte. När jag sedan är i mitt rum attackerar ytterligare en stor kackerlacka mig. Det var den största kackerlacka jag sett och jag trodde inte dom kunde bli så stora. Jag orkar inte bry mig för att jag är så in i norden trött och låter den vara och lägger mig och somnar direkt.

Dag 8
Jag behöver inte längre blunda för att meditera. Jag känner känslan hela tiden, när jag äter, går eller står. När jag sätter mig ner och blundar kommer den direkt med en enorm kapacitet. Känslan gör mig lite rädd för när jag är i ”trans” så är trycket i ansiktet så starkt att jag tror jag exploderar. Mina tänder isar och jag svårt att njuta att meditationen. Så jag bestämde mig för att ta hjälp av vår meditationslärare Ben. När jag berättar vad jag känner och ser så sa hon att processen har gått extremt snabbt för mig och att jag håller på att träda in i ett nytt meditationsstadie (4) som de flesta inte gör under dessa 11 dagar. Medan jag pratar med henne fylls mina ögon av tårar och jag gråter hejdlöst. Jag vet inte riktigt varför jag gråter men tårarna forsar ur mig. Sedan säger hon att det är vanligt att stora sorger gör sig påminda under dessa omständigheter och då finns det ingen hejd på mig.
Jag gråter av saknaden för mina barn, mina älskade barn som är i himmelen. Jag gråter för att det är konstigt att ha så starka moderskänslor utan (levande) barn. Jag gråter som jag har gjort så många gånger tidigare fast nu tömmer jag hela bägaren.
Efter ett tag har jag samlat mig och allt känns mycket bättre.

Trycket i ansiktet vill inte förvinna och jag får dras med det hela dagen. Det är ingen huvudvärk utan snarare ett inåtsug mellan mina ögon.
Senare på kvällen under sittande meditation får jag uppleva den mest fantastiska upplevelse. När jag slöt mina ögon kom trycket tillbaka och tänderna domans bort och det är inte någon trevlig känsla alls. Trycket är så starkt att jag knappt vågar andas för att uppmuntra det ännu mer. När jag nästan är på väg att ge upp, tystnar allt omkring mig och en total frid infinner sig. Trycket försvinner helt, min kropp svävar och det känns som om jag är på en plats mellan himmel & jord. Plötsligt dyker ett stort vackert öga med långa ögonfransar upp mellan mina ögon. Ögat ler åt mig och jag ler tillbaks. Efter det ser jag en enorm sol i min panna. Den vackraste sol jag någonsin skådat och den lyser upp hela mig med sina gyllene strålar. Sedan ser jag två starka händer som lämnar över en naken bäbis till mig. Känslan är obeskrivlig och tårarna rinner ner för kinderna av det vackra jag just fått bevittna.
När jag kommer tillbaka är jag i total harmoni och hjärnan och hjärtat har funnit total frid.

Dag 9
Denna dag är helt dedikerat till meditation dvs inga föreläsningar, personliga intervjuer eller chanting från 04.00-21.30. Meditation fungererar sämst när du är mätt i magen (du somnar lättare då) så denna dag serveras endast ett mål mat…kl 08.30!!! Jag blir först chockad med förtröstar mig med att det säkert kommer serveras något delikat. Tänk om vi kunde få en brödskiva eller färsk frukt till dessert? Fel igen. Maten var direkt oätlig och helt klart den vidrigaste rätten som serverats hittills. Jag skulle ge mitt lillfinger för en svensk hederlig frukostbuffé med scones, ost, yghurt, kakor, kaffe (!!) Näpp, nu måste jag sluta skriva om mat om jag inte vill ha hela dagboken full av dregel.

Resten av dagen har jag ett fruktansvärt tryck i ansiktet och orkar inte meditera en sekund mer än vad som behövs. Jag börjar få ordentliga matorgier när jag drömmer om mat och ibland i en meditation ser jag en gigantiskt grevéost eller saftig hamburgare.

Dag 10
Sista dagen!!!!! Jag är så jävla trött på detta ställe nu. Till frukost åt jag smutslig ljummet vatten *blä*. Allt luktar unket nu; kläderna, handduken, tandborsen, jag.
Jag vill aldrig se en skål ris i hela mitt liv. Jag vill ha min frihet tillbaks!
Jag fick just veta att vi måste gå upp 04.00 imorgon igen för morgonmöte och meditation. Jag blir så jävla less på detta. Detta är inga 10 dagar som står utannonserat. Vi kom i fredags den 30:e tidigt på morgonen och lämnar klostret tisdag den 11:e vid 10 tiden. Det är 11 dagar, suck. Jag orkar inte mera snart..

Dag 11
Denna morgon var fullständigt överhärlig. Idag släpps vi ur ”fängelset” och är tillbaka i friheten. Jag har fått kontakt med en kanadensisk tjej, Christina och nu kunde vi äntligen prata med varandra. En underbar tjej som också gör sin livsresa med sin pojkvän. Vi kommer definitvit träffas upp under vårt resande. Dom kommer att vara i Indien jan-feb så vi lär mötas där och efter det åker dom till Korea (där hon bor sedan 4 år tillbaks) och då får vi bo hos dom. Hennes pojkvän Tim är från Sydafrika och nästa år ska dom bostätta sig där permanent och då lär vi besöka dom även där. När vi skulle säga farväl kändes det jobbigt för jag vill verkligen forstätta att umgås med henne. Jag hoppas dom besöker oss på Koh Samui 🙂

Som jag har beskrivit i min dagbok så är det väldigt starka känslor och upplevelser på klosteret. Du mår antingen toppen eller botten. Mörker eller ljus – inga gåra nyanser. Jag tror dock att att de mörka upplevelserna kan vara lita viktiga som dom ljusa. Även i stundens panik av rädsla kan du dagen efter se tillbaka med ett leende och känna stor stolthet.
Dessa 11 dagar har inte varit någon picknick. Dom fysiska förhållanderna var bra mycket värre än jag föreställt mig. Men dom själsliga, emotionella och mentala upplevelerna överträffar det mesta!

Det är en konstig känsla att komma tillbaks till verkligheten. Att kunna köpa vad du vill och prata hur högt du vill. Idag har vi tagit oss till Ko Pha Ngan tillsammans med några av deltagarna från klostret. Vi är dock på olika ställen och kommer mötas upp en kväll i veckan och parta lite. Ikväll ska vi softa ordentligt och njuta av en kall öl på verandan och prata om ….allt!

Buddism
Jag är väldigt skeptisk till den buddistiska religionen. Jag har full tillit till att meditation kan ha olika stadier som du själv kan reglera med mycket övning, rätt kost, motion och sömn. Men den budistiska läran menar att du måste avstå från livets sk ”frestelser” för att få livsinsikt. Fresteleser förenas med god mat/dryck, sexuell beröring eller tankar, musik, dans, make up användning. Jag anser att det är en väldigt självplågande tro dvs du måste avstå från livets alla underbaraste för att bli upplyst. Det är inte en slump att många munkar är oskulder och de säger själva att dom som provar sex hittar inte tillbaka till sin tro. En sann budist går upp kl 04.00 varje morgon och mediterar, sover på träkudde (för att inte njuta av sömn) och äter en mål mat om dagen. Allt går ut på att behärska sig, ha beslutsamhet och lida annars hamnar du i helvetet. Du lever alltså i synd ifall du äter god mat, har sex och lyssnar på musik.

Min åsikt är att livet inte går ut på att gå hungrig om dagarna, sova som ett djur om nätterna och göra så lite som möjligt resten av tiden. Jag tycker att meditation är en ypperlig metod för att finna inre frid och livsinsikt men jag har svårt att förlika med tanken av ”livets lidelse”. Du ska avstå från livets mest primära en människa behöver dvs sömn, mat och fortplantning för att få inträde till himmelriket. Jag kan dock hålla med om att vi västerlänningar har tagit oss an lite för mycket av det goda. Lättja, frosserie, girighet och avund är alltför vanliga egenskaper hos människan. Men det måste väl finnas en sund leverne därimellan.

Vill bara först säga att den text som är kursiv nedan har jag lagt till i efterhand. Kursiv text skrev jag alltså inte i klostret. Ha också i tanken att vistelsen är en otrolig känslomässig bergochdalbana. Parental guidance is adviced. 😉

Bilder från klostret finns här!

20071130 – Dagen innan

Sitter nu på klostersängen, mycket enkelt boende med myggnät över mig. Vi har valt arbetsuppgifter och jag kommer att sopa matsalen efter frukost och Tinna krattar stigen mellan meditationshall 3 och 5. Vi har fått välja meditationsplats vid sal 5 och jag kände mig bekväm och trygg med en pelare bakom min vänstra axel. Känslan just nu är mycket bra, vi kommer att klara alla dagar här.

Jag bor i rum 241.

Har varit och ätit maten, gott ris med stark majs-blandning. Efterrrätten bestod av banan och ”sticky-rice” i bananblad. De sa att det även var nötter i bananen, såg lila ut.

kväll/natt: Nu är vi tysta allihop, ingen får säga ett ord. Tinna och jag har sagt hej då. Känns fruktansvärt jobbigt men vi ser ju varandra morgon middag och kväll.

God natt Suan Mokkh!!

20071201 – Dag 1

Vaknade när kyrkklockorna slog 04:00, har sovit förvånandsvärt gott inatt och var snabbt på fötterna. Så snabb att jag var först av alla i meditationssal 5. En av ”oss” läste en text, vi mediterade och sedan pratade en munk. Efter det gjorde vi yoga som ska hjälpa oss sitta i meditationsställningen. Ytterligare lite tal och meditation i sal 5 och sedan frukost. Ris-soppa bestående av majs ,bönor och vatten. Inte bästa frukosten jag ätit men mättande. Gurkor och sallad åkte ner i soppan samt en banan till efterrätt. Tinna ser ut att må bra. Jag mår bra. Sist vi gick sähär länge utan att prata med varandra var vi ursinniga på varandra.

Jag duschade igår kväll och nyss (09:00).

Runt 18-tiden; Mycket jobbig dag. Svårt att bli av med rastlösheten. Vi har chantat (sjungit buddistiska sånger) och druckit choklad.

20071202 – Dag 2

Vaknade nog halv 4 idag då gubbfan i rum 240 har med sig en reseväckarklocka och ska givetvis hinne med att raka sig, kamma sig, bleka tänderna samt stryka sin fina skjorta och byxor. Här på klostret får man inte döda något som lever …. men ibland så …

Med de där fina byxorna kan han inte göra mycket övningar på yogan *suck*

Frukosten smakar fortfarande sådär , vi har precis ätit denoch jag har sopat i matsalen. Jag har även duschat i kallt vatten och känner mig förvånandsvärt fräsch och ren. Jag älskar och saknar världens underbaraste Christine.

Nu sitter gubbfan och viskar i sin mobiltelefon i rummet brevid!!!

Har kommit från chokladen nyss och har ännu inte gjort stort på toaletterna. Jag gillar munken som pratar precis efter lunchen. Idag fann jag riktigt nöje i att meditera (anapanasati) , tack vare hans tips (andas in 3 sekunder och ut 3 sekunder). Otroligt skönt att slappna av så djupt. Ska duscha imorgon bitti. Duschade imorses, det får räcka.

Jag är förvånad över munkarna, de är helt ”vanliga” människor med mycket humor och självdistans, samtidigt mycket kloka. Inte alls så allvarliga jag trodde. Iofs så ser dom rätt allvarliga ut när de mediterar.

Jag saknar Tinna.

20071203 – Dag 3

Efter frukost; Frullen börjar väl kännas LITE okej, men långt ifrån god. Jag hade en bra meditations-stund precis innan frukost.

Jag och Tinna stötte ihop vid toaletterna (handfaten utanför) vid matsalen. Hon skrattade, jag skrattade och stänkte vatten på henne. Hon är lugn, det syns.

Man börjar vänja sig vid nya rutiner men jag sover mycket, 20 minuter här 25 minuter där. Tror jag sover 2-3 gånger på dagen och sedan på natten förstås. Har aldrig somnat såhär fort/bra.

Efter lunch; Älskar riset de har, segt på ngt sätt. Tyvärr kör dom mkt tofu också vilket jag inte gillar så bra.

På vägen till mitt rum såg jag en skorpion vid vägkanten. Jag tog lite längre steg efter det haha.

Efter chokladen; Börjar tycka meditation är mkt kul nu. Dock kommer samma sak in i huvudet på mig. Jag läser en konstig bok som jag inte tycker har någon logik i språket, det är även ganska suddig text så jag måste koncentrera mig för att kunna läsa texten. Är dock nyfiken så jag läser boken och försöker förstå.

Träffade Tinnan när vi skulle diska koppar. Hon gjorde OK-tecken och tumme upp. Sedan tecknade hon ett hjärta. Jag älskar henne.

PS. Min rygg och ben gör inte lika ont vid meditationen, ibland känner jag dom inte alls. Har dock lite ont i nacken efter ”kuddarna”

PS.2 Nu sprutar gubbfan ner hela sitt rum med parfym!!!

20071204 – Dag 4

Meditationsdagen , otroliga känslostormar i meditationen, eufori.

Vaknade 03:50 pga dukkha (lidande) ; gubbfan ställt sin väckarklocka. Yrvaken gick jag bort till sal 5, placerade 2 stearinljus vid Tinnas plats, vet att hon inte hade några. Igår kväll hade vi kul med charader, jag försökte med händerna visa henne vart el-uttag fanns i hennes byggnad. Jag antog att herrarnas och damernas byggnad såg likadana ut. Hoppas hon hittade det.

Frukosten smakar fortfarande inte mysli med päron-youghurt men man äter ju ändå, man vill inte bli hungrig på ett sånt här ställe. Man äter vid 8 och sen lunch vid 12. Thats it!

Abbotten driver mig till vansinne; ”This (30 sek tystnad) world (30 sek) has (30 sek) SUFFERING (lidande) !!! Allt han säger handlar om suffering. Det är lite dubbelt, när han pratar om suffering är DET suffering för oss som lystnar. Klockan 05:00 vill jag ge honom lite suffering tillbaka men då glr jag väl honom en tjänst, verkar gilla sånt där han. GRRRRRR

Vår tyska yoga-instruktör är som E-type, han håller ett tonläge i en och en halv timma; ”Feel the sensation on the left side ….. of your body …. AAAAAAAAAND RIILAX ……… RIIIIIIIIIILAX.

Nu ringer klockorna, dags för meditation i sal 5. Komiskt att se att det ALLTID är samma personer först i matkön, samt tar extremt mkt mat av den sort som är begränsad.

(Gjorde idag Indian Thai-style på toaletterna (se bilder) hahahahahhahahah)

20071205 – Dag 5

Sovit ganska då¨ligt inatt, det var mkt varmt o så satt det en skrikare utanför mitt rum. Vaknade av mig själv 03:58. Tydligen har kroppen ställt om sig redan. Försökte skippa yogan imorses, smög iväg till mitt rum men Kevin hittade mig och skickade mig till yogan. Har haft problem med nacken ett par dagar och hade helst sluppit stå-på-nacken-övningarna.

Har precis tvättat mina kläder. Känns skönt men samtidigt ovant att inte bero på yttre lyx som diskmaskin, tvättmaskin, rinnande vatten eller spolande toaletter. Jag tror det händer något med en när man sitter på huk tillsammans med 10 andra i tystnad och tvättar sina kläder för hand i regnvattnet. Det är egentligen helt naturligt men vi har gjort det till något onaturligt. Märkligt.

Nu ringer klockan för Dhamma Talk (10-11).

Åt nyss en av de bästa luncherna i Thailand; ris , currysås och vegetarisk biff, typ falaffel. Stekt hård och platt. GRYMT. Köpte nya fishermanpants idag, de andra är inte torra så jag använde de röda shortsen (som inte räcker ner under knäna) vilket inte var populärt. Tog ett dopp i varma källorna efter lunch. Varmt som fan. Jag visade de andra hur man använder baksidan av ett löv för att skrubba sig, haha. Vilken kille va !!! Sen duschade jag av mig i regnvattnet. Det må vara enkelt men jag gillar detta levernet!! Tan Dhammavidu är en av de mest humoristiska människor jag träffat (engelska munken).

Fortsatt otroliga meditationer, eufori känslostormar men nu tror jag att jag lärt mig styra bort IFRÅN gråt och ledsna känslor.

När jag satt och mediterade på bryggan ut till den lilla ön i dammen kom underbara, orgasmiska vågor emot mig en efter en med någon minuts mellanrum. Har ingen koll på hur många men helt säkert mer än fem. Mitt i den sista kände jag ett bett i foten… jag kastades ut ur tillståndet och såg att en myra tuggade på min fot. Jag ryckte och drog och fick till slut bort honom och kastade instinktivt honom i vattnet. Fiskarna slängde sig på stackarn och blev genast uppäten. Cirka fem myror gick samma öde tillmötes.

(Thailändska) Kungen fyller 80 år idag men det märks knappt.

Innan choklad-dags på love and kindness-övningen skulle vi skicka kärlek och förlåta. Vi skulle även be om förlåtelse samt be oss själva om förlåtelse för olika saker. Jag skickade till en del personer jag gjort illa, som gjort illa mig samt förlät mig själv de gånger jag gjort fel.

Jag förlåt också myrorna efterssom de bet mig, bad om deras förlåtelse för att jag gjorde fiskmat av dom samt förlät mig själv som gjorde det. Nu ösregnar det ute.

Jag gick ut för att se om min tvätt blev blöt av regnet och såg gubbfan … min granne. Jag svalde hårt och förlät, gav honom två klädnypor då han inte hade några.

Vid 21-tiden; Jag förstår verkligen inte gående meditation. Meditera (genom anapanasati), då ska man enbart fokusera på en enda sak, inget annat. När man går måste man ju titta för att hålla balansen, annars ligger jag snart i gruset med stenar i pannan. Och tittar man får man ca 190.000 nya intryck per sekund efterssom vi befinner oss ute i djungeln med dess djurliv. Att meditera gående är som att äta ärtsoppa med en pilbåge, det går säkert om man är envis nog, men varför inte använda skeden när den finns där? SITT NER !!! säger jag.

Jag och Tinnan är grymma på att meditera, vi är båda på steg tre (tror jag) av anapanasati.

Tror Rustö åkte hem idag, eller så åker han imorgon bitti. Det är ganska många som åkt nu men det känns bra att vara kvar!!!!

20071206 – Dag 6

Efter frukost; Mer än halva tiden har nu gått och även om det är tufft så njuter jag av att vara här. Abottens talstund är väl lägsta punkten på dagen. När vi mediterat och lyssnat på talet och utövat yoga gick jag i rask takt till frukost för att vara först i kön. Idag hade de ett fåtal av de falaffelbiffarna jag älskade igår och jag lassade på ordentligt.

När vi bett matbönen kom jag att tänka på en sak. Hur kan jag vara så irriterad på de som alltid är först i kön och tar den godaste maten om jag sedan själv gör samma sak? Jag fick dåligt samvete, men lovade mig själv att inte tänka illa om dem, de har nog en anledning till att göra så precis som jag hade anledning idag.

Har precis tvättat mina fillingar utanför rummet. Otrolig frihetskänsla att sitta ett par personer och lära av varandra, dela med sig av tvättmedel och klädnypor. Såg en 60-nånting man lära sig att tvätta sina kläder av en 18-19-nånting. Ålder, utseende, etnisitet etc spelar ingen roll här inne för i slutändan sitter vi iallafall alla framför en bytta och blöter våra kläder. Vi vet inte ens vad någon annan heter.

20 minuter sendare; Nybadad från de varma källorna och nyduschad från samma hink jag tvättade kläderna i. Nya kläder som jag tvättade igår. Mår underbart och känner mig renare än på länge. Nu ringer klockorna, måste gå till Dhamma Talk.

Den lilla mannen är kortare än de flesta, även de flesta barn. Han har för korta hälsenor och trippar fram på tå. Han ler alltid, alltid glad. Äter sist, badar sist, anländer sist. Kan inte gå som vi andra, är glad ändå. Saknar längd men har gott om glädje. Når sällan men hjälper alltid. Han har små kängor, specialtillverkade för honom, de sitter bra men ”fiser” och är varma. Jag har aldrig pratat med mannen och ingen annan heller (efterssom ingen får prata med någon), men för de flesta av oss är han ingen liten man.

Efter choklad; Har nyss badat i varma källorna, skönt som fan. Sen öste jag tre stora hinkar med regnvatten över mig. Tre bad i källorna blev det idag, nog sjutton ska man vara ren då?

Jag och Tinna har upplevt ”PITI” (det jag tidigare beskrev som känslovågor av eufori )!!!!

Jag mår jättebra och börjar fundera på om inte detta är det bästa på vår resa hittills !!!!

20071207 – Dag 7

Inatt drömde jag att jag och min familj åkte skidor i Sälen. Vi tog vägen genom skogen precis som när jag var liten. Blev så glad !!!

Efter frukost; Vaknade av att lampan i väggen tändes 03:50. Har kommit på att om jag somnar med lampan på släcks den 21:30 och tänds av sig själv på morgonen. Fan vad jag är smart! Förmodlen kom de andra på detta efter tre dagar 🙂

Hade svårt att meditera idag efterssom jag var så hungrig. Kevin pratade idag (en av de som hjälper till på klostret). Har fått en ganska negativ bild av honom men efter talet har han min respekt. Han berättade om sitt liv och hur han kom att stanna på Suan Mokkh. Till frukosten serverades det kex och som alltid när det är något nytt på borden blir folk som galna och plockar på sig som små hamstrar (inkl jag). Tror att folk är så vana från omvärlden att om jag inte passar på kommer någon annan att ta alla kex. Så det är lika bra att jag 10 st även om jag bara kan proppa i mig 8 och egentligen bara vill ha 3. Man börjar dock så smått förändra sitt sätt här inne.

Fick en blomma av Tinnan imorses!!! Blev jätteglad och rörd. Den låg på min meditationsplats imorses 04:10. Jag gick upp i full lotusställning idag men det gör lite för ont för att använda till meditation ännu.

Efter lunch; RIS RIS RIS, frukost ris, lunch ris, efterrätten är gjord på ris. Allt ris hade blivit godare att skälja ner med lite ris-whiskey, men sånt får vi ju inte såklart. Får nöja oss med en lite piti.

På kvällarna erbjuder munkarna laxerande te, vilket jag inte fattar. De rekommenderar ju att man ska ”göra stort” enligt Thai Indian style (alltså skita, hälla vatten på ryggen så det rinner ner på rätt ställen och sköljer bort det mesta, resten tar man bort med händerna). Om man nu ska använda den metoden skulle jag rekommendera att vara så HÅRD i magen som möjligt!!! Det blir så mycket mindre ”pill” då.

Idag regnar det en hel del, t.ex just nu då jag skriver.

Vid sal 5 idag kom det en lös hund och sprang och nosade på alla. Ett par tjejer fick rädda en groda från att bli hundmat. Just nu hade jag nog ätit de grodlåren …. men INTE med ris 🙂

(efter jag skrivit detta somnade jag och vaknade inte av klockorna så jag kom för sent till Tan Dhammavidus tal om anapanasati.)

Efter Chokladen; Nu ösregnar det ute och vi går genom skog och gräs barfota, det är ju i regn som ormarna kommer fram. BRRRR

Hoppas jag kan sova inatt. Jag sjunger med ordentligt på chantingen, skönt att använda rösten till något. Nattens gående grupp-meditation blev inställd då det regnat vilket resulterade i en timma och 45 minuters stående meditation. KUL !!! NOT !!

20071208 – Dag 8

Har sovit som en epeleptiker inatt. Tror säkert jag gjort lite slitage i betongsängen så när jag vaknade var jag SÅÅÅ sugen på att sitta med benen i kors i en tävling om vem som kan hålla sig vaken längst. Myggorna drogs till mig som gravitation. Just nu ser jag ut osm en oerfaren biodlare. Yogan var så jävla irriterande, hade varit bättre om de bytt ut Fraulein Robotishroest mot en affisch med instruktioner. Visserligen lika förutsägbar men betydligt trevligare att titta på. Föreställ dig (med Arnold Swartzeneggers röst) fröken UR-sätt att prata; ”Welcome to the yoga exercise of the ….. EIGHTH …. day”. Att han dessutom ser ut som Marty Feldman gör inte saken mer intressant.

Och till frukost fick vi *trumvirvel* RIS!!! Jag är så jävla trött på ris nu …

Ärligt talat är jag trött på buddism (religion som lär upp folk att vara veklingar låter alla trampa på en, samt passar på att trampa lite på sig själv också) och Anapanasati (Michael Hutchens från INXS upplevde nog också PITI och Rapture när han dog då dessa båda säkerligen kan förklaras med syrebrist och / eller kvävenarkos och ingen av dessa tillstånd kräver vidare kunskap inom anapanasati!!!

(Här måste jag tillägga att jag var i en djup svacka och var otroligt bitter på allt och alla, ta inte det alltför allvarligt. 🙂 )

SÅ!!!!känns lite bättre nu, har tagit en dusch och är på bättre humör. Behöver nog bara skämma bort mig lite snart.

Efter lunch; Sådärja då var man tillbaka i samma humör. Den här jävla maten kan få vilken matälskande gourmand att bli anorektiker. De senaste 17 måltiderna har bestått av ris. Ris är min största dukkha (lidande)

Funderingar krin buddism; Munkar strävar mot ett liv utan dukkha – Nibbana. Djur lever sina liv utan dukkha, ändå klassas de som lägst på skalan. Och visst finns det heliga djur inom buddismen? Hur kan de då både vara heliga samt oupplysta / ignoranta?

Jag vill tro på något som är logiskt och just nu är inte buddism speciellt logiskt. Endast ett fåtal lyckliga kan bli munkar blir det för att bli upphöjda, upplysta. Samtidigt hävdar de att det inte får finnas personliga egocentriska känslor. hur går det ihop?

Hela ”instruktionen” till buddism är som ett 2500-bitars pussel föreställande färgen blå (och det är givetvis en förenkling av instruktionen efterssom endast den som är upplyst kan tolka den korrekta instruktionen).

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter chokladen; Schema för dag 9 har kommit upp och tydligen har mina böner blivit besvarade. Imorgon får vi inte ris till lunch !!!! Vi får tamigfan INGENTING till lunch !!! Det innebär att vi kommer få proppa oss fetmätta på ännu äckligare ris-soppa till frukost. Dessa två dagar som återstår kommer att kräva all fokusering och mindfulness jag hittils lärt mig för att jag inte ska explodera …

Nyss strömavbrott i hela klostret. Är helt kolsvart överallt. Alla har givetvis stearinljusen men oro råder. Känns som att det kommer bli en spännande avslutning haha.

Två timmars meditation på raken imorn, måste fixa en sittställning jag kan sova i.

Efter nattmeditationen; Mellan 20-21 är fistimman, alla vet det (tror jag) för alla lägger av rediga fisar. Ingen vet vem som la den efterssom det är kolsvart och man vet bara på ett ungefär vilket håll ljudet kom ifrån. Typiskt att man ska andas med näsan när man utövar anapanasati. Imorgon får vi inte skriva alls (normalt sett får vi ENDAST göra noteringar kring övningar, ALDRIG dagbok). Jag tänker inte skriva något utan bara försöka överleva dagen. God Natt!

20071209 – Dag 9

Idag ska vi egentligen inte skriva men jag måste. Fy fan vilken värdelös innehållslös idiotisk dag. Vi har sammanlagt haft sex timmars ”fri” meditation idag. Normal har vi ca två under ledning av en av munkarna. Resultatet blev att nästan alla satt på bryggan och tittade på fiskarna, badade i varma källorna, smög runt och viskade eller bara satt och sov i gräset.

Mig gjorde det inget att det inte var någon lunch idag, inte när den smakar så fördjävligt. Satt vid varma källorna med franska (tror jag) killen med ddreadlocks. Satt med tårna i kokheta vattnet och blundade när jag känner något som trampar mig på smalbenet. Samma sekund viskar fransmannen ” Dont move, he cant see you” !!

100.000 hemska filmer passerade revy.

VAD KUNDE INTE SE MIG ???????

Jag öppnade ögonen och såg en stor varan/ödla som klättrade över benet på mig. Som tur hade jag redan gjort stort idag 😉

När ödlan klättrat förbi mig drog jag snabbt upp fötterna. Han såg detta och satte iväg mot skogen via mitt ben igen (som jag ju dragit undan, dumma varan-fan)!!!

Nu är det inte långt kvar, känns som att denna vistelse både lyckats få mig att avsky ris OCH buddism.

20071210 – Dag 10

Efter lunch; Så otroligt långtråkigt. Dagen började som vanligt med läsning, meditation , yoga, Dhamma Talk och frukost.

Sedan 30 min meditation och sedan en och en halv timma fri meditation dvs alla går runt och ser uttråkade då vi alla är aptrötta på detta och vill göra någonting annat.

Nu har vi härnäst 30 min meditation och sedan två timmar fri meditation. Tror jag ska försöka sova lite någonstans. Till lunch hittade jag en liten skål med MAKARONER !!!! men jag tror dessa var till som tillbehör men jag lassade på en halv hundskål av dessa. Bättre än ris iallafall. Ska bli så underbart skönt att komma ut härifrån snart!!

Musik som spelas i mitt huvud; ”No more rice” med Alice Deejay , ”R.I.C.E” med Thai Village People, ”You give rice a bad name” med Bon Jovi.

Efter choklad; Har precis chantat för sista gången. JIIIIIHHHHAAAAAAA!!!!

Klockan är 18:20 nu, 19:15 ska folk få gå fram och prata om deras upplevelse på klostret, sen är dagen slut. Dusch nu!!

Nyduschad och fräsch. Har inte ägnat en tanke åt vart vi ska sova imorn natt, hmmm. Kanske blir det en natt i Surat (Thani)? Fast inte på säng-lopp-stället. Bäst hade ju varit om stället vi ska till på Kho Phan-Ngan den 12 dec hade ledigt rum den 11:e också. Just nu vill nog alla bara gå och lägga sig och vakna upp för att gå på mötet. Efter det får vi officiellt PRATA IGEN !!!!!

Jag var INTE förberedd på hur bra talen skulle vara. Otroliga tal direkt från hjärtat. Vansinnigt roliga, andra fruktansvärt hjärtskärande. Alla otroligt mänskliga och utelämnande!

När jag kom tillbaka till rummet såg jag den största ödla jag någonssin sett (större än den som gick på mitt ben) ovanför min säng. Alla samlades i mitt rum för att kika på den. Var väl inte så förtjust i att den skulle vara där så jag föste bort den med en kvast. Den väste lite elakt men försvann till slut ut genom fönstret (som förresten bara är galler). Det är tur att vi inte kan prata på klostret för jag fick veta i efterhand att en tjej hade sett (vad hon trodde först var ett sött ankhuvud) ett stort boaormshuvud i en av dammarna.

Tog ett tag att somna 🙂

20071211 – Avslutning

Gick idag till meditationssalen och mediterade och sedan till våra rum för att packa våra saker. Packade ner och lämnade även tillbaka filt och myggnätet. När vi kom till matsalen där alla samlades började alla prata (vi fick det). Alla pratade med alla och lärde känna alla man umgåtts med de senaste 11 dagarna. Märklig känsla att umgås så länge utan att ens veta vad det heter eller prata med varandra. MYCKET könslosamt farväl av allihopa och vi tog oss gemensamt med ett par andra till Surat Thani med en Sonthaew. Där åt jag bananpankaka, drack kaffe och lemon-juice. Kändes som att komma ut ur fängelse … kändes konstigt att kunna köpa precis vad man ville. Otroligt skumt att höra musik och se en sån massa människor överallt. Det kändes som att vi hade tillbringat 11 dagar på en annan planet, i en annan galax. Vi kom fram till färjan till Koh Phan-Ngan och där träffade vi på ett gäng andra som varit på klostret. Vi satt hela vägen till ön och snackade om vistelsen. Vi var alla otroligt glada, euforiska och samtidigt trevande i den ”nya” världen. Väl i land på ön bytte vi epostadresser och de gav sig av till Hat Rin medans vi åkte norrut till Hat Yao. Bungalowen vi har är OTROLIGT lyxig med våra ögon. Vi ska vara här till den 22 dec.

DETTA HAR VI FÖRTJÄNAT !!!!!

Vi är trötta men otroligt lyckliga att ha klarat av dessa 11 dagar på ett thailändskt buddisktiskt kloster. Vi har fått så otroligt mycket nya insikter och tankar. Vi har lärt oss så mycket och jag vill tacka alla på klostret som varje dag hjälpt mig och Tinnan genom att ge oss deras leenden. Leenden därinne kunde få en positiv när man t.ex på morgonen hittat en kackerlacka och var lite sur.

Skulle jag återvända till Suan Mokkh? Inte den närmsta tiden!

Skulle jag rekommendera andra åka till Suan Mokkh? Alla jag känner !!!

Idag stod vi upp vid halv sju-tiden för att äta frukost på hotellet i Karon (Karon View Resort). Kl 07:35 kom vår minibuss och plockade upp oss för att köra oss till Surat Thani. Resan tog drygt fem timmar och jag hann läsa ut ”Män som hatar kvinnor” medans Tinnan satt djupt försjunken i andra hörnet av bussen med iPod-lurarna i öronen.

När vi kom fram till vårt guesthouse satt de helt överrumplade över att vi kom på besök, trots att vi redan betalt rummet i Phuket. Tydligen hade virrpannan på resebyrån där vi bokat på glömt att informera guesthouse’et om att vi skulle komma. Det redde ut sig iallafall och vi fick ett av de 6 rum de hade till förfogande.

Här i Surat Thani har vi nu köpt bussbiljett till Chaiya (staden vid klostret), handlar batterier samt ficklampor, fyllt på våra kontantkort, köpt t-shirtar att ha på klostret, ätit pizza (då det är tveksamt om vi kommer äta mycket annat än ris på klostret) samt hunnit med att sitta lite på internetkafe.

Det är nog först senaste dygnet man fattat vad man ska göra och hur spartanskt vi kommer leva. Det är med en blandning av livrädd och jävlaranamma vi åker dit. Egentligen får man inte skriva/läsa/prata under dessa 10 dagar men jag och Tinna ska försöka smyga lite. Vi har en plan som går ut på att mellan 21 och 22 varje kväll ska vi ligga i våra små rum och läsa böcker, skriva dagbok och skicka sms till varandra. Det är också då vi ev. kan svara på sms, men detta är ytterst eventuellt. Räkna inte med att ha någon kontakt med oss alls de närmsta 10 dagarna. Vi kommer ut ur klostret den 10 dec och då är vi återigen kontaktbara.

Här är klostrets hemsida http://www.suanmokkh.org/ ifall ni läsa mer om stället!

Jag och Tinnan kommer tänka en massa på er därhemma under vår vistelse på klostret. Skicka varma tankar till oss!! 😀

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ligger på betong-sängarna och försöker sova. Fram tills nyligen har det känts ganska lugnt att åka till klostret men just nu är det ganska nervöst, iallafall för mig, Tinnan är ganska lugn. Vi kommer leva ganska spartanskt och spendera dagarna med att meditera och göra våra arbetsuppgifter men det är inte levernet som gör mig nervös, utan det faktum att vi inte får prata med varandra.
Vi kommer se varandra på avstånd varje dag och planerar ha någon sorts teckenspråk så vi kan kommunicera med varandra.
Maten kommer att bestå av ris och någon frukt till frukost, lunch kommer bestå av ris och någonting annat. Middag finns inte alls, dock är vi glada att klostret enbart erbjuder vegetarisk mat.

Kommunikationen med omvärlden kommer att vara helt bruten, vilket också gör det jobbigare. Vi kommer att föra dagbok inne i klostret som vi lägger ut här när vi är ute igen.
Ifall det skulle vara så att en av oss vill avbryta och lämna klostret så avbryter vi båda två, utan diskussion. Det är den dealen vi har. Kanske blir vi kvar 2 dagar, kanske 10 , vi får se.

Det vi ser fram emot mest efter klostret är sköna sängar, god mat och sköna dagar på Koh Phan-Ngans stränder. De kilona vi går ner på klostret kommer garanterat vara tillbaka på plats efter ett par dagar i frihet.

Vi har en önskan som jag hoppas så många som möjligt av er skulle vilja ställa upp på;
Under tiden i klostret vill vi att ni skriver vad som händer en helt vanlig vardag hos er, hur löjligt det än låter så skulle vi uppskatta att läsa om ALLT som händer hemma i Sverige. Vad ni läser i Aftonbladet, vad ni åt till middag eller vad ni handlade på stan etc etc. Ni kan maila till ulf@dreambase.com eller tinna@dreambase.com. Vi uppskattar ALLA mail 😀 men det allra roligaste är ifall ni vill skriva i Gästboken.

Lite bilder som andra resenärer tagit från rummen där vi kommer att bo 10 (förhoppningsvis) dagar i december. Som ni ser får man ha med sig ganska mycket egna saker.

Vad händer annars? Vi solar (jag har fått en stor blåsa på underläppen efter att ha bränt mig i solen och ser just nu ut som en boxare), äter god mat (igår var det mexikanskt på temat så då drog vi i oss burritos, tacos och diverse goda diper) och spenderar dagarna med att inte göra någonting. Idag åker vi in till Saladan och säljer lite böcker vi läst ut. Jag har precis läst ut ”The Damage Done” som handlade om en kille som åkte fast i Thailand med 8kg Heroin, fruktansvärt otrevlig bok men ändå riktigt bra läsning. Att läsa om de thailändska fängelserna tror jag hjälper oss att acceptera kloster-sängarna 😉

Just nu har jag börjat läsa ”Män som hatar kvinnor” av Stig Larsson och hittills gillar jag den skarpt! Tinna läser ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som också skrev ”Pojken som kallades Det”. Vi avverkar böcker i rasande fart just för att slippa bära dem i väskan senare. Vi har förmodligen läst ut 15-20 böcker var hittills. En del av dem skriver vi om under Bokrecensioner.

Vi skriver mer imorgon, då är vi på Phuket igen och brottas med skräddarna. Jag ser framför mig landstigningen av Normandie från filmen ”Rädda menige Ryan”. Byt bara ut amerikanska soldaterna mot svenska turister och kulorna emot försäljare/skräddare så förstår ni vad jag menar. Jag ryser vid tanken , men ”its a dirty job but someones gotta do it” 😉

Lite bilder från klostret i Thailand;